Vattenfall revival & kyrkosex

Intressant och roligt. Jag tror att det här är "på riktigt". Dear readers, I give you, The Vattenfall Song.

U-tube-klippet påminner mig om när vi var några miljöaktivister som sjöng på Vattenfalls årsstämma. Det var också roligt.

Och när vi ändå är inne på sund aktivism. Här är en aktion som är lite mer vågad, utförd av miljöorganisationen Fuck for forest (FFF). Minst fyra personer är med på aktionen, där en sköter dokumentationen med kameran, två simulerar att de har sex samt en som kommer in naken efter ett tag och också vill vara med på ett hörn. Klippet går också att se med kommentarer på Expressen-TV under rubriken utrikes.

Stäm upp på stämman!

27/4 höll Vattenfall sin bolagsstämma. Med anledning av att de enligt mångas mening fortfarande satsar för mycket på naturgas, kol- och kärnkraft så var vi några stycken som utförde en sångaktion efter VD Øystein Løseths tal i stämmans inledningsskede.

Samuel Jarrick med protestplakat
Till höger skymtar Maria Loxbo

Några har meddelat mig att det är ok att stå med här på bloggen med namn, vilket alltså följer här. Vi hade delat upp oss på grupper beroende på när vi kommer in i sången. Jag sjöng tillsammans med Hannah Persson och en till i välrenommerade grupp 2. Med på aktionen var även Maria Loxbo, som jag sjunger med i Ekokören. Aktionens initiativtagare och sångledare var operasångare och tidigare talesperson för Klimataktion Samuel Jarrick.

Den icke-våldsliga manifestationen finns registrerad på Vattenfalls egen videopresentation med början ca 46m30s och slut nästan tre minuter senare vid 49m10s när vi självmant tågar ut ur salen. Ett tack till Vattenfalls produktionsledning att de inte valt att redigera bort "underhållningen".

Sången är svår att höra eftersom ljudupptagningen endast skedde via mikrofonerna framme på podiet.

Under stämman förelåg det förbud för annan film- och ljudupptagning än bolagets egen. En skälig och fristående dokumentation bör emellertid ingå i en civil olydnadsaktion. Vårt eget filmteam lyckades därför med konststycket att föreviga tillfället via en bröstficka eller liknande. Grupp 2 återfinns i vänsterkanten på visst säkerhetsavstånd från centralgrupperna:

Ljudet är lite tydligare här. Framgick det inte tidigare, så bör det nu vara klart att det är Inatt jag drömde som vi sjunger. Texten är emellertid omskriven av Samuel Jarrick och är som följer:

Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut
Jag drömde det var grönt på vår jord och alla utsläpp tog slut
Jag drömde om en jättesal där kolkraftsmän satt på rad
Så rev de sina bonusar och reste sig och sa:

Det finns ingen smutsig kolkraft mer och ingen kärnkraftsstress
Och ingen känner längre till det ordet CCS
På gatorna gick folk omkring och log från kind till kind
Och alla älskade solens kraft och våg och vatten och vind

Glada aktivister efter väl uträttat värv

Det var några som hade nekats tillträde till stämman med anledning av tidigare manifestationer mot Vattenfall. När vi som varit inne väl hade kommit ut så förenades vi och fortsatte manifestationen med att sjunga lite till för solande poliser. En del av dem log mot oss. Trevligt.

Vem har svalt kärnavfall från Forsmark?

Vi sjöng förstås Inatt jag drömde en gång till. En kameraperson från TV4 passade då på att spela in det, även om jag gissar att det inte riktigt nådde fram in i nyhetsflödet.

Där utanför sjöng vi även en annan sång som vi egentligen hade avsett fortsätta sångaktionen med inne på stämman. Vi missade det emellertid i det potentiella tumultet. I videoklippet ovan går det visserligen att höra att jag börjar sjunga sången när vi tågar ut, men jag valde att inte fullfölja soloinsatsen. Melodin är Nu tändas tusen juleljus. Jag har gjort den alternativa texten:

nu tändas tusen kolkraftverk

på jordens mörka rund

och miljontals ton av växthusgas

sprids ut i denna stund

och över stad och land ikväll

går jordens dystra bud

att snart orkar inte jorden mer

och då tar världen slut

nu strålar tusen kärnkraftverk

i radioaktivt härligt ljus

som lyser in med hopp om frid

i varje hem och hus

och varje hjärta, armt och mörkt

lyser upp av sig självt

med strålar av en värme blid

när härdarna har smält

nu snurrar tusen vindkraftverk

på fält och klippors häll

förnybara bränslen är melodin

för en framtid som är säll

nu hushåller vi med resurserna

och lever gott i verklig frid

fria från prylhets och maktgalenhet

och fria i vår gröna tid

Sammanfattningsvis var det enligt vår mening en lyckad manifestation gentemot Vattenfall och regeringens energipolitik!

Samhälle på glid

Den av mig och många andra aktade och uppskattade Birger Schlaug skrev idag ett blogginlägg med den påpassliga titeln Dum, dummare, dummast.

Det som tas upp är för det första att SJ i god korporativistisk anda sedan 20 december 2010 hyr in en presstalesperson som negligerar klimathotet genom att kalla det klimathysteri och förlöjligar konceptet ekologiska fotavtryck. Johan Ingarö som extern konsult. Förtroendeingivande.

För det andra det hutlösa i att Vattenfall frejdigt betalar ut 90 miljoner i bonusar och fallskärmar till tre personer i toppen av Vattenfalls tyska avdelning, förmodligen i konflikt med gällande regelverk. Hans-Jürgen Cramer fick som exempel 25 miljoner kronors ersättning för fem månaders (!) arbete. Uppenbarligen en lika inkompetent som för egot lönsam insats. Hejdlöst.

Och för det tredje har Telia dragit igång en fräsch och hipp annonskampanj med Blondinbella som galjonsfigur. Detta blogg- och kändisfenomen som med Birgers ord kan sammanfattas till "vars koncept bygger på att leende fortast möjligt shoppa upp planetens naturresurser". Underbart är kort.

Tidsandan. Hur kommer det sig att jag plötsligt känner mig så kräkfärdig? Är också lite villrådig i att hitta bland känslorna förbluffad, förbannad och uppgiven. Hur känner du?

Klaus Rauscher, Hans-Jürgen Meyer och Hans-Jürgen Cramer
Klonade exemplar eller bara en tillfällighet?

När det gäller Vattenfall, så vill jag citera lite grova absurditeter från en artikel om saken i Sydsvenskan (mina fetstilsmarkeringar):

‎När vice vd Klaus Rauscher 2007 fick sparken av Lars G Josefsson, på grund av problem i tyska kärnkraftverk, fick Rauscher ett avgångsvederlag värt 49,5 miljoner kronor. Efterträdaren Hans-Jürgen Cramer satt i fem månader på sin post och fick, förutom lön på 1,7 miljoner kronor och bonus på 1,5 miljoner kronor, ett avgångsvederlag värt 20,9 miljoner kronor.

[...]

‎När finansdirektören Hans-Jürgen Meyer fick sparken i mars förra året utlöstes hans fallskärm motsvarande 21,5 miljoner kronor. [...] Hans-Jürgen Meyer tillträdde i februari 2008, och fick det året 3,5 miljoner kronor i lön och över 2,9 miljoner kronor i bonus. 2009 fick han 4,2 miljoner kronor i lön och 3,8 miljoner kronor i bonus.

[...]

Lars G Josefsson

‎Elva år som koncernchef för Vattenfall har gett Lars G Josefsson 88 miljoner kronor i lön. Till det kommer 61,7 miljoner kronor som avsatts till hans pension. Tillsammans med pensioner från tidigare arbetsgivare ger det 60-årige Josefsson 5,7 miljoner kronor om året fram till 65 års ålder, 2,9 miljoner kronor fram till 76 år och därefter trappas pensionen ner till 519 000 kronor om året vid 80 års ålder och framåt.

I ljuset av tunga investeringar i kol- och kärnkraft så är den enkla slutsatsen således att Vattenfalls resurser i stor utsträckning prioriteras till bonusar och fallskärmar åt företagstoppen samt menlösa felsatsningar och kapitalt resursslöseri. Det är bara att gratulera svenska folket samt påminna om att det tragiskt nog skulle bli ännu sämre vid en privatisering. Hur osannolikt det än kan tyckas.

Och vad gör regeringen med sin representation och kontroll? Som Anders Borg så käckt uttryckte saken som stridbar ungtupp 1988 och i handling skickligt lever upp till efter bästa förmåga: "inte ett jota". Sedan går det bra att breda ut orden över den nyliberala smörgåsbuffén. Saknar konkret betydelse, men smörjer massornas kugghjul.

Det här sjunger i samklang med den etablerade effektiva borgerliga strategin av de tre s:en sänk, sälj ut och skjut sönder de allmänna tillgångarna. Då får vi bara den privata sfären som alternativ kvar. Mission accomplished.