Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Ber om ursäkt till den som av någon orsak saknat mig.
Har 15-20 inlägg på gång, påbörjade eller halvskrivna, men tillvaron har varit alltför pressad med dubbla studier, musikprojekt, familjeliv och schack för att tillåta vidlyftigheter som samhällsanknutet skriftställande. Kanske en paradox med anledning av mitt tal om arbetsdelning och arbetstidsförkortning?
Har 15-20 inlägg på gång, påbörjade eller halvskrivna, men tillvaron har varit alltför pressad med dubbla studier, musikprojekt, familjeliv och schack för att tillåta vidlyftigheter som samhällsanknutet skriftställande. Kanske en paradox med anledning av mitt tal om arbetsdelning och arbetstidsförkortning?
 |
| Foto: Mikael Damkier |
Till dig som undrar varför, så vill jag lyfta sambanden mellan tillväxt, konsumtion och miljöförstöring. Lite klassisk stress och hets kan också gärna få vara med på ett hörn. Just nu får jag lov att hänvisa till senare inlägg när det gäller ett förtydligande och exemplifierande av dessa samband. Kort sagt så är det egentligen självklarheter, men fundera gärna lite själv över vad som kan ligga i påståendet.
Jag har väl saknat bloggen, men det finns ingen anledning att be om ursäkt! Jag tycker man får de det som ett privilegium att få läsa något (som jag brukar, på morgonbussen).
SvaraRaderaAngående köpfri dag tycker jag det är mest en symbolisk akt. Jag ogillar 'avlatsbrev' som tar fokus från riktiga (och antagligen obekväma) lösningar. Men, the general direction (in which I do not fart) är ju trevlig.
/Jonas