Reklam?

Vad är egentligen reklam? Det går ju faktiskt att fundera över. Här är några av mina tankar om saken.

Foto: Ulf Sjöstedt

Produktinformation?

Jag tror att argumentet för reklam initialt har handlat om att det är produktinformation. Det ser vi ju med all önskvärd tydlighet att det inte förhåller sig på det sättet. Vad har som exempel kvinnobröst för relevans i relation till mobiltelefoner? Vilken koppling har bra miljö eller en slingrande bergsväg av frihet till storstadsbilism? Och vad har komjölk med starka ben att göra? Just det. Ingenting.

Foto: Conny Nylén

Jag är säker på att du kan hitta tusentals fler exempel på uppenbart vilseledande marknadsföring om du väljer att betrakta samhällsbilden. Och då har vi inte heller börjat peta i det som inte är uppenbart, vilket förmodligen omfattar den större mängden av de budskap som bombarderar oss i tillvaron.

Foto: Björn Carlsson

Generellt är min åsikt i den här frågan att allt utom just produktinformation helt sonika borde förbjudas. Det skulle alltså leda till att enbart exempelvis teknisk information om produkter skulle få presenteras, och då utan säljande bilder, klatschiga slogans, häftiga logotyper eller rena lögner.

Direktreklam

Foto: Lena Paterson

Ett fenomen som enligt min mening innebär ett stort resursslöseri är oadresserad reklam, eller med andra ord det som brukar kallas direktreklam. 99,99 % av de som får detta i sin brevlåda är förmodligen egentligen helt ointresserade av det reklamställaren har att erbjuda. Lägg till detta alla de träd som avverkas för att producera pappersmassa, alla transporter det inbegriper samt alla som ska arbeta med utformning, försäljning och distribution.

Visst, därigenom bistår ju branschen med en del arbeten och BNP-tillväxt, men som verksamhet är den i vilket fall onödigt och resursslösande. Lägg där till perspektivet att vi bör (och förmodligen vill) ha mer konstruktiva, givande och samhällsuppbyggande arbeten samt att ekonomisk tillväxt i vårt samhälle snarare är en nutids- och framtidsfara än en räddare i nöden, så framstår direktreklamen snarast som förkastlig och framtidsfarlig.

Ett förbud mot all slags oadresserad reklam är företagsetiskt oproblematiskt eftersom företagen ju i vilket fall kommer att konkurrera på lika villkor. Det är en viktig poäng, tycker jag.

Reklamens funktion

Foto: Claes-G Svanteson

Reklam handlar idag i grunden om att etablera en känsla och framförallt en igenkänning av ett varumärke. Absurt nog så fungerar bevisligen även en upprepningseffekt, åtminstone till viss del. Vi tror gärna att vi står fria från påverkan och väljer exempelvis Colgatetandkräm eller Pampersblöjor i affären för att det verkar vara en trygg och bra tillverkare. Det går att gräva i forskningen kring detta, men det räcker nog med att titta på stora, framgångsrika företags reklambudgetar för att inse att reklam fungerar. Till viss del kryper en bild fram av oss som manipulerade och blinda marionetter när det generellt sett gäller vår roll som konsumenter.

Foto: Björn Breitholtz

Konsumentmakt?

Foto: Janne Olander

Det här resonemanget problematiserar även det idag populära konceptet konsumentmakt. Något som såväl politiker och många organisationer gärna framhåller som en nyckel till exempelvis hållbar utveckling. Jag tänker tvärtom att konsumentmakt till största delen, men inte enbart, är en chimär. Jag grundar det påståendet dels på att människor generellt sett i första hand ser till sin egen plånbok, och dels på att företagen främst ser en möjlighet till att göra extra förtjänster i och med en särskild grupp av konsumenter vill handla etiskt och därför är beredda att betala mer. Denna grupp kommer dock alltid att vara försvinnande liten.

Foto: Sören Gunnarsson

I sann kapitalistisk anda så reduceras därmed många konsumenter bort som gärna skulle vilja handla mer etiskt, men inte känner att de har råd. Företagen är naturligtvis enbart intresserade av att hitta det optimala krysset i grafen där pris och konsumtion möts. Enligt kapitalistisk teori är de som vinstmaximerande institutioner sällan beredda att ta sitt samhällsansvar och på eget bevåg premiera etiskt acceptabla produkter eftersom de på sikt skulle gå under i den kapitalistiska verkligheten.

Foto: Alex Bartholdson

Alternativet är att en kvalificerad majoritet av befolkningen gör allvar av sin konsumentmakt, men för det första så kommer det inte att hända så länge som de etiska produkterna är dyrare än de traditionella och för det andra så undrar jag: Varför vänta? Det som krävs är ekonomiska styrmedel som riktar in sig på miljöfaktorer och social rättvisa. Det är de folkvaldas huvudsakliga ansvar.

Foto: Alex Bartholdson

Exempel på sådant är straffskatter på produkter som producerats i ekonomiska frizoner eller andra sammanhang där folk arbetar under odrägliga förhållanden, liksom produkter där såväl arbetare som miljö fått åka på stryk genom användning av kemikalier som kan betecknas som miljögifter. På så vis blir de sämre produkterna dyrare och därmed mindre intressanta för konsumenterna. Styrmedel kan även användas positivt, som exempelvis genom att ge ekonomiskt stöd till produktion av havredryck som ett miljöbättre alternativ till komjölk eller stöd för uppförande av vindkraftverk eller stöd till en lokal krukmakare.

Exemplen och möjligheterna är förstås otaliga.

Min analys leder alltså till slutsatsen att argumenten för konsumentmakt är ett av många sätt för den parlamentariska makten att kunna avstå från att ta sitt ansvar i många av samtidens ödesfrågor. Framförallt gäller det den krisartade situationen för våra ekosystem och biosfären som helhet.

Motmedel

Foto: Håkan Berg

Det enda motmedel jag ser oss ha som samhällsvarelser är att vara starkt kritiska till användandet av marknadsföring och rentav i så stor utsträckning som möjligt avstå från att ens ta del av reklamexponering. Det är emellertid synnerligen svårt att värja sig i dagens samhälle där i stort sett hela det offentliga utrymmet är besudlat, affischerat och nerklottrat med företagens hycklande utsagor om en lyckligare tillvaro med deras produkter.

Där kan vi faktiskt tala om systematisk och accepterad skadegörelse, som i det sammanhanget utklassar grafitti och klotter. Eftersom företagen har en helt annan agenda än en revolterande fjortis, så anser jag också reklam vara en långt angelägnare fråga i och med de processer av propaganda, indoktrinering och mental förslavning som den inbegriper.

Reklamfri blogg

Så, nu vet ni kanske lite om varför jag avstår från att ta in reklam på mina bloggar. Åtminstone sådan där jag inte kan kontrollera innehåll och publicering. Jag kan som exempel tänka mig att promota exempelvis Cogito (som är en grön tankesmedja) eller Steg 3 (som arbetar med tillväxtkritik). Bilder är fint och något jag gärna använder mig av för att göra läsningen här roligare och intressantare enligt devisen "en bild kan säga mer än tusen ord". Sedan är förstås min länksamling till andra bloggar en slags reklam, men det är alltså sådana bloggar som jag gärna läser själv och gärna stödjer.

Jag skulle aldrig gå med på att, med eller utan ersättning, göra reklam för exempelvis Pampers (använd tygblöjor), Bofors (vapenindustri, urrrk) eller Svenska Spel (spelberoende, nej tack) eller dylikt.

Foto: Anders Andarve

Nu hoppas jag förstås att jag genom att nämna dessa tre oetiska aktörer i form av exempel inte har gjort annat än negativ reklam för dem samt att tesen "all reklam är bra reklam" inte är giltig.