Ett ansikte hos hydran kapitalismen

Det är lite lustigt ändå med superkapitalisternas världsbild. Här är ett exempel skildrat i Dagens Industri som handlar om Stefan Persson, styrelseordförande i och majoritetsägare av Hennes & Mauritz samt i nuläget världens åttonde penningtätaste person (fast troligen inte så länge till med tanke på tillväxtekonomins förestående kollaps) med ca 180 miljarder tillgodo.

Här är ett snitt av den länkade artikeln ovan:

att kräva att tv-bilder av hans engelska gods redigeras bort och att begära att Granskningsnämnden granskar inslaget före publicering är att begära förhandscensur - något som enligt lag inte är tillåtet i Sverige, skrev Jan Scherman bland annat i sin Di-krönika.

Scherman konstaterade också att ”detta är Sverige och inte Kina” och tolkade Perssons agerande som att han ville få till en omredigering av ”Kalla Fakta” som det passade honom, inte rättning av några faktafel utan en ändring av beskrivningen av det moraliska dilemmat med låglönearbete i öst och miljardutdelningar till ägare i väst. 

Här är lite mer godsaker om hur godhjärtat och empatiskt H&M är som företag.

En ganska vidrig bild kryper fram och jag kan inte annat säga än att det är kapitalismen. Ska den fungera som system så måste den tuktas ordentligt och hållas kort. Det är faktiskt världens överlevnad vi talar om, utöver att vi alla (djur och växter inkluderade) bör kunna få chans att leva goda liv.

Majoritet mot vargjakt

Här är något att glädjas över. Här är ett inslag från TV4-nyheterna om saken.

Naturskyddsföreningen har gjort en undersökning där drygt 1000 slumpmässigt valda personer tillfrågats om vargstammen ska minskas genom jakt. Resultatet visar att en klar majoritet i hela landet är mot vargjakt. Det gäller även såväl städer som landsbygd och "motståndet är nästan lika stort i varglänen som i Stockholm".

Där gick alltså varghatarnas landsbygdsargument upp i rök. Hipp hipp hurra. Fast vi visste ju mer eller mindre redan att det förelåg på det viset.

Det som fortfarande är sorgligt är regeringens rådande antirovdjurspolitik som mest baseras på en liten klick högljudda särintressen och framgångsrik lobbying från diverse jägarsammanslutningar. Vi vet att makthavarna med Centern och Moderaterna i spetsen kommer att blunda för detta och fortsätta sin livsförnekande inslagna linje av att så smygsamt som möjligt utrota i första hand vargen.

Vargen Ivla/Kynna

Ni kanske minns vargen Ivla? En varg som helt i onödan jagades till döds medelst skyddsjakt under några bleka höstdagar i november 2011. Jag skrev för övrigt om det här, här och här.

Något i samma tema som jag tycker är skrämmande och tragiskt är en statusuppdatering av en renskötare tillika inflytelserik miljöpartist (hen har bland annat suttit flera år i partistyrelsen). Så här löd således dennes statusuppdatering tillsammans med bilden nedan:

En bra dag. Tre vargar skjutna. Dels de två vid Klacksåsnybuan och dels en vid Flåsjön. Återstår dock tre.

Bilden kan upplevas otäck, men tänk er alternativet med trehundra vargdödade renar på rad. Idag hittades flera nydödade renar samt en som fortfarande levde och fick avlivas.

Renskötsel och vargförekomst har aldrig fungerat och kommer aldrig att kunna fungera parallellt, det är den sorgliga sanningen. Dagens resultat kom till genom ett bra samarbete mellan länsstyrelsens fältpersonal och renskötarna.

Jag delade själv uppdateringen med den diplomatiska kommentaren "Fy fan! :-(", men av de 95 delningar som hittills skett från hens sida, så visar de flesta på någon slags glädje och tacksamhet. Jag finner det synnerligen absurt, ja, rentav sjukt. Några exempel på floran av kommentarer är:

Vackert :-)

PANG PANG! Fin fint.

Sjukt underbart

Fin och glädjande bild. Heja på kamrater, ni kämpar väl.

bra...........

godt

Bra dag!

En död varg är en bra varg :D

Skutt i jämtland i dag ! Greit de stopper de som närmer seg !

Toppen

Men faktiskt. Är det inte i någon mån sinnessjukt?! Vårt samhälle bygger i alltför stor utsträckning på respektlöshet inför djur och natur. På det viset slår vi sönder tillvaron för oss själva. Hur smart är det på en skala?

Två av tre mördade vargar.
Bild från statusuppdatering på Facebook.

Somliga, förmodligen de flesta, renskötande samer anser att vargen bör utrotas helt och att varg inte kan samexistera med renskötsel. Därför mördas många vargar i norr på såväl laglig, men förkastlig, skyddsjaktsväg eller sannolikt oftare genom olaglig men trygg tjuvjakt. Istället för att vargen dödar ren så vill dessa människor slakta sina älskade renar själva. Är inte det dubbelmoral och hyckleri, så säg?

I valet mellan exempelvis samernas rennäring och vargens vara eller icke-vara, så tycker jag att det är självklart att vargen har en naturlig och viktig plats i svensk fauna. Vildrenen utrotades och existerar inte längre. De tamhjordar och motorbaserade transporter som sker på fjället gynnar inte direkt till natur och flora i fjällmarkerna. Det är helt enkelt en kommersiell djurhållning som egentligen saknar mening i dagens samhälle.

Enligt Miljöpartiets hemsida så vill partiet

ha en livskraftig svensk vargstam. För att nå dit behövs fler vargar och tillskott av vargar från närliggande länder. Vargjakt är med dagens vargstam ett direkt hot mot dess överlevnad.

Miljöpartiet vill:
- stoppa allmän vargjakt på nuvarande vargstam,
- avskaffa taket på 210 individer
- kriminalisera försök till jaktbrott för att bekämpa illegal jakt på varg
[...]

Sedan är frågan hur efterlevnaden av detta är i praktiken, men vad jag vet så drivs det åtminstone till viss del av Miljöpartiet i exempelvis riksdagen. Ett parti som däremot helt driver en naturvårdspolitik som står för livsrespekt och ekologi är Gröna partiet. Det politiska idéprogrammet är under utarbetning och vi får se hur formuleringarna landat när det är klart. Det som står på hemsidan får ses som mer av grovhuggen text, men att de grundläggande dragen ändå lär bestå.

Inläggstorka

Nu börjar jag överstiga kvoten 70 % utkast gentemot publicerade inlägg. Ber om ursäkt, men med bland annat idéprogramsutveckling, revidering av stadgar och samtalsprojekt, så hinner jag inte riktigt med att skriva inlägg av god kvalitet här. Behöver med andra ord fokusera på Gröna partiet. Har också en och annan kommentar att svara på. Uppehållet ska dock bara vara tillfälligt.

Ta gärna tillfället i akt att kolla in några av de tidigare inläggen på bloggen. Vem vet, du kanske dyker på någon godbit om tillväxt, miljötänk, demokrati, löpning eller djurrätt?

Alternativa Borgskalan

Den alternativa Borgskalan - ett mätinstrument för svensk politik samt global nyliberal ideologi.

Borgskalan är en självvärderingsskala konstruerad av Gunnar Borg som mäter upplevd fysisk ansträngning. Borgskalan går från 6 till 20 där 6 innebär minimalt ansträngande och 20 maximalt ansträngande. Skattningen är subjektiv och individuell men bör överensstämma med pulsen, där 6 motsvarar vilopulsen 60 och 20 motsvarar maxpulsen 200.

Den alternativa Borgskalan är en självvärderingsskala inspirerad av Anders Borg som mäter dina konsumtionsmönsters påverkan på planeten samt hur väl du överensstämmer med Anders Borgs idealmedborgare. Skattningen är subjektiv och individuell men bör överensstämma med din livsstils påfrestning på planeten samt i hur stor grad du är Anders Borgs idealmedborgare.

Konstruerad av Erik Edquist

Vill med tanke på ämnet passa på att länka till Expressens ledarredaktion som den 27 november gör konststycket att våga väcka viktiga perspektiv som går stick i stäv med kortsiktiga kapitalintressen. De säger i sin ledare med rubriken "Med Borg mot klimatkraschen" bland annat att

Vi svenskar lever med andra ord ohållbart. Amerikaner använder visserligen ännu mer resurser - men "ohållbart" går faktiskt inte att komparera. Antingen lever man hållbart eller så gör man det inte.

Ridå.

Klimathotet och vår räddning

Nu har toppmötet i Doha, Qatar, nästan passerat och det som uppfyllts av förväntningarna är väl mest att det var väntat med små eller inga reella resultat. Ska dock bli spännande har höra om vad exempelvis Jens Holm har att säga om konferensen. Kul förresten att Expressens ledarsida gör ett insiktsfullt bidrag till samhällsdebatten.

När det gäller att pytsa in tusentals miljarder i räddningspaket åt ett korrupt och sönderspekulerat bankväsende, så är politikerna omedelbara och stenhårda i sin reaktion.

När det gäller en ödesfråga som klimathotet vänds ständigt kappan efter vinden och tuffa åtgärder avvisas med att det inte vi inte har råd just nu för att tillväxt eller ekonomisk kris är viktigare.

Det här leder till en slags insikt av makthavarna är psykopater. Eller möjligen snarare att själva systemet i sig är psykopatiskt. Helt sjukt är det i vilket fall.
Visserligen skulle jag i och för sig säga att resursbristen och ekosystemens balans är större och viktigare frågor, men de hänger intimt samman med klimatfrågan. Det finns heller ingen anledning att ställa dem mot varandra eftersom åtgärderna för räddning är desamma.

I korta drag skulle jag säga att det handlar om att våga lämna tillväxtmantrat för att istället upprätta en balansekonomi med förutsättningar för att verka inom ramarna för vad jorden klarar av. I ljuset av oljetoppen lämnar vi även den billiga energins era, varmed vi av nödvändighet också behöver krympa våra ekonomier i synnerhet i den rika delen av världen.

I fattiga delar kan det fortfarande vara positivt med materiell tillväxt för att nå en nivå där grundläggande behov kan tillgodoses. Tricket är att därefter kunna vara nöjd.

Det riktigt fina i kråksången är också att vi genom sådana drastiska samhällsförändringar sannolikt också ger oss förutsättningar till bättre liv med mer makt över vår tid, socialt umgänge, naturupplevelser och kultur. Det gäller dock endast under förutsättning att vi inte landar i desperation kring att klara livets nödtorft.

Min huvudsakliga poäng är i vilket fall att vi har flera parallella ödesfrågor gällande ekologi på bordet idag och att vi sitter i skiten. Förändring till ordentlig samhällsomställning är det enda som kan rädda oss.

Just nu handlar det mest om huruvida vi alternativa kan få tillräckligt många av "vanliga" människor att vakna och våga/orka se krisen i vitögat. Så länge människor inte uppfattar att saker måste ändras, så länge kommer inget i grunden att förändras.

Egentligen har vi inte råd att vänta. Det är den bistra sanningen.

Socialförsäkringshyckleri

Dan Eliasson
Glad i hågen

Försäkringskassan laddar storsläggan och vill enligt generaldirektör Dan Eliasson ta i med hårdhanskarna mot läkare som slarvar eller rentav (enligt dem) fuskar med intyg för sjukdomsdrabbade. Det låter lite gulligt. Särskilt i ljuset av sådant här, där Försäkringskassan själv genom en av de egna juristerna begått direkt brott genom urkundsförfalskning.

Anledning till förfalskning: Att se till att en utsatt människa med arbetsskador inte får den ersättning som hen haft rätt till. När tillfrågad om fallet vill försäkringsdirektör Birgitta Målsäter inte ens röja huruvida juristen i fråga fortfarande var i tjänst eller ej efter uppdagandet. Att Försäkringskassan enligt henom inte skulle ha något internt belönings- eller kravsystem verkar också tämligen otroligt. Menar hen verkligen att juristen var en psykopat som fick ut någon slags njutning av att förstöra för andra?

Birgitta Målsäter
Också väldigt glad och trygg

Dan Eliasson och resten av ledningen, jag tycker att ni ska skämmas så era pannor skrumpnar! Även om missförhållandena är på direktiv från högre ort. Har ni verkligen ingen ryggrad? Är det bara hög lön och fet bonus som räknas här i tillvaron? Ryggradslöst var ordet...

Anders Borg
Den gladaste av dem alla

Tillväxtkritik i SvD

Senaste nytt! Viktigt! Läs Andreas Cervenkas senaste krönika i SvD Näringsliv! Samt några läsvärda kommentarer här, här, här och här.

Kort sagt så följer Cervenka ett logiskt och självklart koncept som om det vore direkt hämtat ur en redogörelse av den gröna samhällsomställningen. Sammanfattningsvis ständig materiell tillväxt som omöjlighet, konsumtion som tillväxtens motor och ett penningsystem baserad på skuldsättning. Viktiga nycklar för att förstå nödvändigheten av en ekonomisyn för en ny tid, en tid av krympande tillgång till naturresurser och billig energi.

Oljetoppen har redan passerats, vilket till och med IEA yppar om än i mumlande ordalag, och vi står även inför produktionstoppar av det mesta av naturresurser, såsom mineraler och möjlighet att odla mat. 60 % av världens 24 ekosystemtjänster är antingen i avtagande eller på bristningsgränsen för sin bärighet. Det finns inget gott i det.

Trots att det gör ont, så kan vi vara glada att de här perspektiven äntligen börjar slå igenom också i mainstreammedia. Samtidigt finns det fog att vara frustrerad över en eftersläpning på 40 år  i kvartalsrapporternas epok. Vi kan bara hoppas på att vi fortfarande har tillräckligt handlingsutrymme för en något mjukare samhällskollaps än vad anarki i dess negativa betydelse eller ekofascism ger för handen.

Om tillräckligt många av oss vågar vakna upp och se verkligheten för vad den är, så finns också alla möjligheter till att ställa om samhället till något som andas hållbarhet och ger oss utrymme till goda liv. Med ett minskat materiellt så kallat välstånd till trots. Eller mer sanningsenligt uttryckt, som förutsättning.

Vill du i valet 2014 rösta på ett parti som helhjärtat står för den här analysen, så kan du direkt släppa hoppet till något av de etablerade partierna. Med största sannolikhet kommer inget av dem att varken ha modet eller tidsutrymmet att förändra sin politik så genomgripande på mindre än två år. Miljöpartiet har haft klart bäst utgångsläge, men har under 2000-talet gjort sitt bästa att närma sig såväl sossar som moderater under förespegling av regeringsduglighet.

Exemplen är tyvärr otaliga och visar sig i en svängning i frågor om tillväxt, konsumtion, exploatering, djurrätt, EU, demokrati med mera. Det finns goda undantag i Annika Lillemets, Valter Mutt, Carl Schlyter och en handfull till riktigt gröna miljöpartister på centrala positioner, men sammantaget så lär den miljöpartistiska ledningen (exempelvis partistyrelse och riksdagsgrupp) knappast vara mogen för en helomvändning av sin kapade skuta i grått skymningsljus.

Som jag ser det finns det i nuläget - och högst sannolikt även i september 2014 - endast två val när det gäller att arbeta aktivt för en nödvändig samhällsomställning, nämligen Gröna partiet eller Enhet. Två små partier som vågar vara verkliga alternativ på en korrupt politisk arena. Mitt val kommer förstås att landa på Gröna partiet och konstigt vore väl annat.