Fallet med 87-åringen

I november beskrevs i media en hemsk misshandel av en äldre person i Helsingborg. Skrev om det med patos här.

Gata i centrala Helsingborg där misshandeln sades ha skett.
Vid tidpunkten rör sig i stort sett alltid mycket folk på platsen.
Trots det, inga vittnen.

I december lades utredningen ner av polisen. Redan i november fick jag en redogörelse från en person på Facebook om att allt inte stod rätt till och att det sannolikt snarare rörde sig om misshandel i hemmet av närstående släkting. Det är en spekulation, men de facto kunde inte polisen snabbt lösa fallet trots egentligen ypperliga förutsättningar.

Robert Dujmovic är en journalist på Helsingborgs Dagblad som tidigt skrev bl a här och här om det suspekta i den information som fanns att tillgå.

Jag har inte tagit tag i att skriva om det förrän nu, vilket kan verka underligt. Vad ska jag säga? Livet kom emellan. Sedan är det klart att om historien inte är så att säga sann, så blir det lätt lite av ett antiklimax som gör att det blir ett motstånd mot att skriva ytterligare i saken.

Jag vill dock bära med mig det positiva i den här historien, och det är att såpass många människor reagerade och sade ifrån. Det är faktiskt glädjande. Ett evenemang för att hylla den misshandlade startades på Facebook och samlade snabbt över 13 000 deltagare. Med anledning av upprepade inlägg med mer eller mindre rasistiska toner, startade jag två grupper (en könsneutralt orienterad och en där könet på den misshandlade framgick) för samma ändamål för att kunna hålla bättre koll på spam.

Evenemanget verkar ha lagts ner, men grupperna är fortfarande kvar. Jag kan inte avsluta dem, men däremot har jag nu gjort den ena (den könsbundna med 7 medlemmar) osynlig för världen. Avser nog låta den första ( 244 medlemmar) stå kvar som öppen och låter folk gå ur själva, om de vill. En poäng är att ändå framhålla värdet i att folk reagerar och faktiskt inte accepterar huvudlöst våld. Samt att göra ett statement mot rasism.