Stockholm Panda gör lite olika sociala experiment. I det här fallet handlar det om helt öppet och oacceptabelt våld i ett slutet rum av en hiss. Kände liksom artikelförfattaren att tårarna började komma, för det är så fruktansvärt. I stort sett ingen säger ifrån. Några kollar lite. Tänker. "Fan.. borde...". Vågar inte. Går iväg. Ridå.En person av 53 intervenerar och hotar med att ringa polis om snubben fortsätter. Wtf!? Visst, inte något tillräckligt statistiskt underlag, men högst sannolikt talande nog. Och förbannat tragiskt.
Titta på filmen via länken ovan. Tänk till. Var förtänkt. Och sedan när det väl sker: Agera. För allas vår skull.
Visst är det så att vi ju alla hoppas att vi säger till när vi ser sån't skit. De flesta tänker antagligen "det ska jag göra. absolut". Civilkurage. Men sedan när det väl händer och är för handen, så lägger sig handfallenheten över sinnet i chock och flathet. Är det rädslan att själv råka illa ut?
Faktum är att det här sker hela tiden. Våld. Epilepsi. Överfylla. Mobbing. Stora grupper av människor som kan reagera, har alla möjligheter, men avstår. Betraktar förtryck som en skock apatiska jävla får eller obekvämt söker en annan yta att betrakta. Ok, håller med, det var taskigt sagt om fåren.
Varför är det så? Går det att göra annorlunda? Klart det gör. Våga säga ifrån! Bara gör't. Gör världen lite vackrare och mindre plågsam. Tillsammans kan vi bryta med våldsnormerna. Jag hoppas på det i varje fall. Vi hoppas på det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar