Artikel om köttkonsumtionen

Texten nedan skrev jag och Jonas Paulsson som en debattartikel om den huvudlösa köttkonsumtionen. Artikeln har blivit nekad på sina håll, men publicerad på Newsmill 30 mars, Fria Tidningen 5 april och Miljömagasinet 8 april.

Feg riksdag vill inte minska köttkonsumtionen

Folk kräver billigt kött, men inser inte att vi alla betalar en stor del av kostnaden för en resursslösande livsmedelsproduktion genom skattsedeln. Oviljan att ta i problemet med djurhållningen är paradoxal. Den beror både på en politisk feghet och på en närmast självmordsbenägen nonchalans angående konsekvenserna av en oansvarigt förd jordbrukspolitik.

Foto: Anders Kristensson

Torsdagen den 10:e mars röstade Sveriges riksdag ned en motion för att med hjälp av ekonomiska styrmedel minska köttkonsumtionen i Sverige. Motionen var lagd av Vänsterpartiets miljöpolitiska talesperson Jens Holm. Endast Vänsterpartiet och tre av Miljöpartiets ledamöter röstade för motionen. Samtliga andra ledamöter i Sveriges riksdag röstade nej eller lade ned sina röster.

Detta visar på en ovilja från politikers håll att se och acceptera de krav som verkligheten ställer på vårt samhälle. I vackra högtidstal påstås ofta att politik är att vilja, men det vardagliga politiska arbetet för att bevara världen åt våra barn präglas snarare av likgiltighet, egenintressen och dåliga ursäkter.

Jordens resurser håller på att ta slut. Djurhållningen upptar redan i dag en tredjedel av jordens isfria jordyta enligt FN. De bedömer att köttkonsumtionen kommer att fördubblas till 2050. Detta driver upp efterfrågan på jordbruksmark och därmed stiger matpriserna vilket ökar svälten och gör att den fattige inte har råd med sjukvård och utbildning. FAO:s statistik för år 2010 visar att drygt 925 miljoner människor världen över är hungriga och kroniskt undernärda. Sedan slutet av 1990-talet ökar antalet människor som saknar en tryggad livsmedelsförsörjning.

Tunga klimatrapporter från FN-organ som FAO och UNEP har sammanställt forskares studier av de konsekvenser som väntar världen på grund av dagens storskaliga och industriella djurhållning. Rapporterna sänder ett klart och tydligt budskap till politikerna: Ta ert ansvar och minska omfattningen av djurhållningen annars kan inte konsekvenserna av klimatförändringarna begränsas.

De flesta politiker sticker huvudet i sanden. Oviljan att ta i problemet med djurhållningen är paradoxal. Den beror både på en politisk feghet och på en närmast självmordsbenägen nonchalans angående konsekvenserna av en oansvarigt förd jordbrukspolitik. Politikerna räds straffet från oförstående väljare men uppvisar ett dumdristigt mod inför hunger, klimatförändringar, artutrotning och ekosystemens kollaps.

Folk kräver billigt kött, men inser inte att vi alla betalar en stor del av kostnaden för en resursslösande livsmedelsproduktion genom skattsedeln. Subventionerna för att producera billigt djurfoder är en kostsam apparat. Det gäller särskilt i ljuset av att vi kan minska energiomsättning, åkerareal och resursutnyttjande med i runda tal tio gånger bara genom att äta vegetabilier direkt istället för kött. Vi betalar främst med sämre miljö- och framtidsmöjligheter.

Vetenskapen och världens stora miljö- och hälsoorganisationer kräver en dramatiskt sänkt köttkonsumtion. Men Sveriges riksdag och regering bryr sig inte nämnvärt om frågan. Inte ens Miljöpartiets samlade riksdagsgrupp vågade torsdagen den 10:e mars ta ställning för en kraftig minskning av svenskens köttkonsumtion. Sveriges politiker har verkligen anledning att känna en kollektiv skuld över den sedan länge skenande köttkonsumtionen i vårt land. Den ökade inte av sig själv. Det var någon som röstade igenom den.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Språkrörskandidat för Miljöpartiet de gröna och driver bland annat frågan om ekonomiska styrmedel för en rationell mathållning

Jonas Paulsson

Kommunpolitiker för Miljöpartiet de gröna i Täby och initiativtagare till Köttfri måndag

Vargjaktens absurditet

Foto: Jan Rietz

Läste precis på Supermiljöbloggen att vargjakten ämnar fortsätta. Den bloggen hänvisar till Miljöaktuellts artikel, och jag kan även passa på att länka till tre relevanta artiklar av SR Ekot: Naturvårdsverket vill skjuta 27 vargar (17 dec 2009), Många kritiska till hur vargjakten bedrivs (3 jan 2010) och Troligt med ny vargjakt trots EU-granskning (26 nov 2010).

Efter den lilla länksamlingen så vill jag tillåta mig ett litet värdeutlåtande. Sinnessjuka. Kännetecknande antropocentrisk egotripp. Jag kan inte säga annat än att vargjakten är förkastlig. Miljöminister Andreas Carlgrens argument om att målet är att hålla vargstammen genetiskt intakt klingar lika ihåligt och illa som ett rostigt, kasserat oljefat.

Att skjuta av 30 till 48 djur från en population på 210 individer andas galenskap. Var finns den evolutionära poängen med det?! Att minska vargstammen leder givetvis och tvärtom till större grad av genetisk instabilitet. Antalet djur som skulle dö rör sig alltså om 14,3-22,9 % av populationen. Översatt till antalet människodjur i Sverige, så skulle det röra sig om en avskjutning av 1,34-2,14 miljoner individer (beräknat utifrån data från SCB om Sveriges folkmängd 31/12-2009 som då var 9 340 682 personer). Nåväl, 27 av dessa vargar skulle ske genom licensjakt. Kvoten överskreds på sina håll. 10 670 jägare hade fram till och med den 17:e december 2009 registrerat sig för vargjakt. Där kan vi tala om en lynchmobb av rang.

Utifrån mitt ekofilosofiska och molekylärbiologiska utkikstorn så finner jag endast ruskigt dåliga motiv och argument från hobby- och nöjesjaktlägren samt missanpassade, verklighetsfrånkopplade politiker. Det är ständigt samma visa. Miljökatastrofer slätas över och framställs som nödvändiga, "goda" och i samhällets intressen, när det i sak enbart handlar om att uppbära kortsiktiga penningekonomiska och privilegierade intressen.

Foto: Björn Ullhagen

Dagens högteknologiska människa är som exempel en synnerligen undermålig jägare ur evolutionsbiologiskt perspektiv. En klart mer sund ingång vore att låta vargen och de tre andra stora rovdjuren få bära det huvudsakliga ansvaret istället.

Nu vill jag passa på att presentera en idé om hur vi skulle kunna nå dit. Åtminstone visar det på en del av ett sammanhang. Alltså: Avskaffa jordbrukssubventionerna som mest har till syfte att ge billigt kött, mjölk och ägg till konsumenterna, så blir dessa miljöbelastande matvaror dyrare varmed efterfrågan minskar och vi kan frigöra en stor del av de enorma åkerarealer (70-80 % av Sveriges totala åkerareal) som idag går åt till att producera alltför billigt foder till den etiskt förkastliga djurindustrin. Ordentliga, stora naturreservat borde få bli en av konsekvenserna. En mindre del skulle kunna avsättas till att odla energiskog, och så vidare.

Men jag vet och jag förstår att något sådant går stick i stäv med Alliansens politik av tillväxtbefrämjande, alienation och systematiserad miljöförstöring. Dags att säga ifrån på skarpen?!