SD:s partiledare Jimmie Åkesson får inte komma på årets Nobelfest, enligt Aftonbladets reportrar Eva Buskas och Mikael Hellmyrs.
 |
| Fotomontage: Lotte Fernvall |
Hen verkar enligt artikeln inte särskilt knäckt över marginaliseringen, men ändå lite nedstämd. Förvåningen måste dock vara spelad. Jimmie och anhanget verkar tillräckligt smarta för att förstå att de är träck i den politiska hierarkin. Ja, det är ju för övrigt något de gör sitt bästa för att samla så många billiga poäng som möjligt på.
 |
| Hämtad från Göran Hådéns blogg. Kreatör okänd. |
En bekant ifrågasatte förresten varför det i dagsläget bedrivs hetsjakt på SD medan de så kallade kommunisterna stryks medhårs. Den djupare anledningen till det uttalandet är jag inte helt bekant med. Jag kände mig dock tvungen att ge lite svar på tal, och det blev något som jag ävenledes känner att jag vill dela med er här på bloggen. Here goes (i något redigerad form):
Jag undrar var någonstans kommunisterna stryks medhårs? Det är väl bara lite tystare om "den röda döden" när nu bajsbrunt blivit en liten illaluktande klick på den parlamentariska paletten?
Kommunistskräcken frodas med säkerhet vidare i all välmåga. Däremot anser jag att varken leninism eller stalinism var några vidare goda exempel på kommunism, enligt Marx teorier.
Själv är jag inte kommunist, men tycker att Marx är intressant. Visst, hen var förhållandevis fast i industrialismens och arbetshetsens paradigm, men gav oss ändå den första ordentliga kritiken av kapitalismen. Otroligt värdefullt.
Kapitalister är Djävulens fotvårtor. När världen gått under är det dem vi kommer att jaga, men då är det liksom försent. Det är många som skrattar nu. Undrar vem som kommer att skratta då?
Själv är jag inte kommunist, men tycker att Marx är intressant. Visst, hen var förhållandevis fast i industrialismens och arbetshetsens paradigm, men gav oss ändå den första ordentliga kritiken av kapitalismen. Otroligt värdefullt.
Kapitalister är Djävulens fotvårtor. När världen gått under är det dem vi kommer att jaga, men då är det liksom försent. Det är många som skrattar nu. Undrar vem som kommer att skratta då?
Nobelfestens arrangör tycks tillämpa "vi å dom"-tänkandet.
SvaraRaderaJovars, men också värderingstänkandet.
SvaraRaderaJag tycker att de gör rätt. Men sedan är jag inte postmodernist eller totalrelativist. Allt är inte "inget är rätt eller fel".
Vi har inte tillgång till absoluta värden eller kunskaper, men vi kan likväl skapa oss en värderingsgrund. Vissa värderingar skadar andra - i onödan. Just det där med att skada andra i onödan anser jag vara såväl fel som dumt.
SD förtjänar att marginaliseras. Enligt min mening.
Om SD är helsvart, dvs inte har en enda vettig punkt att bidra med, så vore nog detta unikt.
SvaraRaderaMen hur illa jag än tycker om partet i stort, så vill jag ha deras argument på bordet och bemöta dem där. För det synes mig inte totalt otänkbart, att SD skulle kunna tillföra synpunkter i det offentliga samtalet, detaljer som vi andra kanske inte har tänkt på.
Alltså är alla talare välkomna i en demokrati värd namnet!
Tack, Gröntärskönt, för att du tar dig tid att dryfta dessa spörsmål med mig på den här platsen. Det är värdefullt.
SvaraRaderaJag håller helt med dig. Jag vill också ha deras argument på bordet och bemöta dem där.
Det är emellertid inte samma sak som att politiskt utmanövrera deras möjlighet till att påverka beslutsprocesser eller för den delen deras möjlighet att få representera "svenskarna" på offentliga tillställningar.
Diskussionen bör vara levande, och SD bör vara en del av den (se även det senaste inlägget från mig, nyligen publicerat här ovan). Jag tror alltså inte att det är bra att aktivt hindra SD från att vara en del av det offentliga samtalet.
Sedan, mest som en parentes, så vill jag mena att helsvart är en helt ok politisk färg. Den betecknar anarkismen, en synnerligen missförstådd, aktivt misstolkad och jagad politisk åskådning. Rekommenderar läsning av sådana som Kropotkin, Bakunin, Chomsky m fl.
Brunt är enligt min mening en vidrig politisk färg. Svart är snarare vacker med sina decentralistiska, rättvisebetonade och direktdemokratiska perspektiv. Intressant, tycker jag, så det får nog bli föremål för ett eget blogginlägg framöver. :-)
Bra synpunkter du har Trulp, även om jag inte ligger exakt på din linje hela vägen, men nästan. Jag tror inte att du önskar total enighet, eller att du ska möte enbart din egen spegelbild. För det är väl "mothuggen" som leder tanken framåt, inte alltid medhållet.
SvaraRaderaJag tror också att du lagt märke till en vulgarisering i politiken, nu i höst mot SD framförallt. Mången som tyckt att SD kanske hade rätt på någon liten punkt, ville nog hålla tyst om det för att slippa ängslas över ev. terror.
Det har SD förtjänat säger säkert många. Jo, kanske det. Och det är inte svårt att lägga sig i den breda strömmen, även om det sägs att det bara är döda fiskar som flyter med den. Det är förstås inte alltid sant, eftersom det t.ex. finns en bred ström mot typ dödsstraff, och de fiskarna är verkligen inte döda.
Apropå det, så är den typen av straff betecknande för fascismen. Ett kuriosum är, att de brunas kompisar, fascisterna, klädde sig i just -svart! Och deras symbol, spöknippet, ligger i våra polisers mössmärke. Kolla gärna! ☺
Jag håller med! I samtalet föds tanken, som jag brukar säga. Du får väldigt gärna fortsätta att möta mig i tankarnas brytning. :-)
SvaraRaderaJag följer inte mainstream-media i vanliga fall, men visst har jag märkt av en del av de heta reaktionerna mot SD:s verksamhet.
Jag tycker absolut att det ska gå att kunna hålla med en meningsmotståndare på någon punkt, utan att för den skull behöva hålla med om helheten. Att det inte är riktigt så, är kanske talande för ytlighetspolariseringen över hela samhällsbilden?
Att fascisterna försökt lägga beslag på den svarta färgen är naturligtvis olyckligt. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det egentligen, mer än att min svarta färg, den är minsann anarkistisk! :-)
Jag tycker att anarkismen i grunden är positiv, och får en sjaskig smak i munnen av all skrämselpropaganda som råder. Folk borde bilda sig istället för att bara snacka dynga. Det gäller för övrigt även kommunismen enligt Marx. Leninism och stalinism har jag inte mycket till övers för.
# Du har kanske sett bilden av en blombukett i en vas mitt på ett runt bord. På ömse sidor om bordet sitter ett par barn som ritar av motivet. På den ena konstnärens bild hängde en av stjälkarna åt höger, medan det var tvärt om på den andras teckning. Båda ville efterlikna verkligheten. Båda hade sin sanning. Det var bara det, att iakttagarna hade sett tinget från var sitt håll.
SvaraRadera# Fasci italiani di combattimento = Italienska kampförbunden, dvs Mussolinis fascister hade spöknippet som symbol, och det skulle väl illustrera devisen "Enade vi stå, söndrade vi falla", som förr även nyttjades av vår arbetarvänster. Om vi håller ihop som i ett knippe av pinnar, så knäcks vi inte så lätt.
Fler likheter: Förr kunde man se bilder på anarkister i svart klädsel och med kraftiga militärliknande kängor. Undrar om de inte var snaggade också, men det kanske är fel.
Det finns en stygg liknelse, där hästskons båda poler skulle beteckna yttersta högern och dito vänstern, och att dessa skulle ligga rätt nära varandra.
Ännu mer elände: På 1930-talet hade SAC:s tidning Arbetaren en krönikör som hette Elise Ottesen Jensen, Ottar kallad. Hon pläderade bland annat för rashygien. Det var på den tiden då Bondeförbundet (idag Centern) och självaste LO ville strypa invandringen av judar som flytt från Hitlertyskland. SD är möjligen inte ensamma om, att ha lik i garderoben. Men det är åt det hållet vi ska rikta blicken, menar väl etablissemanget. Antar att du Trulp, liksom jag, vi se åt alla håll och med båda ögonen. Inte svälja allt som silats genom andras filter.
Bildmässiga metaforer är intressanta, så jag tackar för bildningsmöjligheten. :-)
SvaraRaderaJa, militant anarkism är ju inte riktigt min grej. Om nu anarkisterna på de bilderna var lagda åt det hållet.
Varför är hästkon en stygg liknelse? Den verkar ju lika korrekt som "varken höger eller vänster - hellre rakt fram". :-)
På 1930-talet var det en utbredd tidsanda med rastänkande. Jag gissar att det var mer strukturellt utbrett vid den tiden. Vi ser att det flammar upp igen omkring oss, och det har gjort det redan i något årtionde. Det intressanta med högerpopulismen idag är att det sker just idag. Här och nu. Mitt ibland oss.
Hur kan vi ens tillåta det när vi ser det ske!? Efter de historiska erfarenheterna från 1930- och 40-tal!? Jag menar i första hand det här med att av feghet avstå från att ifrågasätta liksom försök att möta upp i dialog (talar jag mot mig själv nu?..).
Jag vill helst försöka se med egna ögon, ja. Om jag kan. Det räcker dock med en strävan för att det åtminstone ska bli skillnad. :-)