Kritik av arbetslinjen

Foto från Birgers blogg

Det får bli ett kort inlägg om en viktig och kontroversiell fråga. Till att börja med vill jag hänvisa till ett utmärkt inlägg av Birger Schlaug på hens blogg med rubriken "Avhandling: Sänkt arbetstid viktigare än högre lön". Där sägs bland annat att "de flesta svenskar vill arbeta mindre istället för att få högre lön".

André Gorz

Därefter vill jag gå vidare och djupare genom att hänvisa till en artikel jag kom över genom Pierre Ringborgs försorg. Artikeln utgår ifrån den franska filosofen André Gorz och handlar i korta ordalag om hens kritik av lönearbetet som alienerande fenomen. Jag vill naturligtvis rekommendera dig som läsare att ta dig an artikeln i sin helhet. Som en försmak till den intellektuella förlustelsen, så vill jag passa på att bilägga ett relativt omfattande citat genom följande centrala stycke, hämtat från artikeln

Den autonoma sfären står bortom rationell kalkyl och är emotionell och spontan, medan den heteronoma sfären är rationaliserad, hierarkisk, och per definition (Gorz definition) alienerande. Med modernitetens utveckling dras arbetet bort från den autonoma sfären. Fabriksarbetet kan aldrig bli kreativt och självrealiserande – oavsett om arbetsdelningen sker kring löpande band eller i det postfordistiska produktionssystemets nätverksstruktur. Fragmenteringen och alienationen är inbyggd i teknologin. Hur kritisk den arbetsromantiska vänstern än må vara mot kapitalismens ägarstrukturer, tjänar den trots detta till den heteronoma sfärens utbredning alltmedan den autonoma sfären drar ihop sig. För att kunna möta den teknologiska produktivitetshöjningen räcker nämligen inte keynesiansk stimulanspolitik; aktiviteter som tidigare skett i det privata måste, för att sysselsättningsballongen ej ska spricka, förvandlas till lönearbete. Den fulla sysselsättningens politik kräver, utöver välfärdsstatens upprätthållande av en allmän köpkraft som förmår möta överproduktionen, att fler och fler aktiviteter från den autonoma sfären omvandlas till lönearbete och därmed till heteronoma aktiviteter. Inte minst gäller detta den framgångsrika kommersialiseringen av vård och omsorg som, även i offentlig regi, gör det omöjligt för brukaren att kräva någon genuin ”omtanke, värme, någon spontanitet i hängivenheten” från vårdaren, enligt Gorz.

Det här talar alltså bland annat om vad jag brukar beteckna som en formalisering av den informella ekonomin. Gott att läsa! Medvetenhet ger makt till förändring...