Gröna trulpens presentationstal på kongressen

Här är talet på SVT Play (09:50-12:55) där också de andra kandidaterna kan lyssnas och tittas på. Här är lägger jag också upp mitt tal i textform. Ge gärna kritik.

Kära kongressombud. Miljöpartimedlemmar. Ärade kandidater.

Jag vill börja med att tacka Miljöpartiet i Vimmerby för ert stöd. Det gör att jag får tala här idag. Och det är inte alla förunnat. Jag vill också passa på att tacka alla er som tror på mig och stödjer min djupgröna och alternativa inställning till politiken.

Jag ställer upp som språkrör för att vi gröna anser oss vilja dela på jobben och undvika koncentration av makt och uppdrag.

Viktigt är också att jag tycker att jag representerar den djupgröna ådran och idealismen i Miljöpartiet, vilket kontrasteras mot en mer flytande och följsam pragmatism.

Den viktigaste uppgiften vi har för händerna är att medvetandegöra människor om att vi kan rädda miljön och samtidigt leva bättre och lyckligare. Det kräver nya förhållningssätt. Målet med vår politik är den gröna samhällsomställningen. Det innebär en del obehagliga sanningar.

Det sägs gärna att politik är att vilja och våga. Vi måste våga ta ansvar för framtiden. Låt oss därför stå för det i praktisk handling. Jag vågar. Och jag bjuder er alla att våga med mig.

Vår tids problem är inte hög arbetslöshet och minskade skatteintäkter eller hur vi kan förmås öka konsumtionen och att ekonomin tappar styrfart. De verkliga problemen är att vi styr åt fel håll, att vi efter 40 år fortfarande har 40 timmars arbetsvecka trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar och att vi konsumerar långt över gränserna för vad våra ekonomiska och ekologiska resurser kan bära.

Tillväxtekonomin är själva fundamentet för miljöförstöring och social orättvisa. Nästa steg i samhällets utveckling borde vara att vi låter fri tid, kultur och social närvaro prioriteras istället för en ständigt växande ekonomi och ökad materiell standard för de redan övermätta.

Arbetslinjen är förfelad. Det vi behöver jobba med handlar istället om konsumtionssamhället, stress och konstlade behov, om materialism, ytlighet och kopplingarna till oåterkallelig förödelse av vår jord. Vi har bara ett jordklot och vi behöver vara rädda om det. Nu. Inte först efter valet 2018.

Vi har en vacker grund att stå på med den gröna ideologin och vår solidariska hållning. Det är värt att värna om. Och jag är inte intresserad av att vara eliternas och etablissemangets förespråkare, utan jag vill vara nutidens, framtidens och de gröna perspektivens språkrör.

Jämlika fotografier?

Jag vet, jag ska inte vara förvånad, men noterar att Miljöpartiet enbart lägger upp foton på folk som företrädesvis är kända, etablerade eller rör sig i de inre cirklarna.

Givetvis ska de gamla och nya språkrören och partisekreteraren gestaltas med många fotografier. Inga problem där. När jag däremot tittar igenom fotosamlingen och letar efter bilder från presentationstalen så hittar jag fotografier på somliga men inte på andra när det gäller övriga kandidater.

Slump? Sammanträffande? Undrar om de vid rodret vill försöka sig på att kalla det jämlikt?

Jämlika kandidatpresentationer?

Inför Miljöpartiets kongress hade partistyrelsen genom arbetsutskottet valt att begränsa kandidaters utrymme att presentera sig i plenum på kongressen till enbart dem som erhållit stöd från någon lokal- eller regionavdelning. Det demokratiska underskottet som detta uppvisar är tråkigt och rentav pinsamt.

Även om en av de manliga kandidaterna var islamofob eller liknande, så är det åsikter som hen får lov att stå för själv. Vi är trots allt egna personer. Hade hen blivit vald som språkrör så kan vi ju börja tala om problem för partiet. I Daniel Arrospide Alatas presentation i handlingarna går det bland annat att läsa

Jag upptäckte islamismen när jag infiltrerade moskén på Medborgarplatsen i Stockholm och det är ingen vacker syn. Sverige har haft sitt första terrorattentat och det kommer inte att vara det sista vi ser av islamisterna på svensk mark är jag rädd för. Det måste bekämpas såsom nazismen i Sverige en gång bekämpades och idag har man nazismen någorlunda i schack. MP måste ta fram en ny integrationspolitik eller så kommer partiet se sig omsprunget av Sverigedemokraternas hätska främlingsfientlighet.

Torbjörn Gannholm

För min del så tycker jag att åsikterna som uttrycks är fördomsfulla och obehagliga, men det klassiska citatet från Voltaire  passar bra: "Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att dö för din rätt att få säga det". För övrigt så kan vi i samma text i handlingarna läsa "MP:s strävan borde vara att skapa en utmärkt miljö i alla miljöer", vilket låter riktigt luddigt och kanske är en antydan till den populism som islamskräcken kännetecknar.

Jack Ljunggren

Effekten av partistyrelsens beslut är exempelvis att Torbjörn Gannholm inte fick presentera sig. En person som varit på alla språkrörsutfrågningar runt om i landet förutom den i Örebro då hen var förkyld. En annan kandidat, Jack Ljunggren, ville visa att inte alla kandidaturer måste fungera på snarlika vis och valde därför en anonym approach under tiden fram till kongressen. Hen förberedde sig i flera månader inför sitt presentationstal, en seriös förberedelse som hen nu alltså får hålla helt för sig själv. Utöver dessa så fick flertalet av kandidaterna till de andra förtroendeposterna heller inte presentera sig inför kongressombuden.

För min del hade jag bara tur att några gröna gräsrötter i Vimmerby ville ge mig sitt stöd. Partistyrelsen stod alltså för ett demokratiskt klavertramp, vilket många där har svårt att erkänna vidden av. Kan inte Miljöpartiet tillåta en kandidat att presentera sig, så borde det snarast ha hanterats på annat vis. Förslagsvis genom uteslutning. Men, just det, medlemsantalen måste ju maximeras...

Ombuds- och stödsystemen innebär för övrigt en hel del demokratiska problem. Jag tror långt mer på direktdemokrati. Det är fullt möjligt, men det största kruxet är att de vid makten måste våga. Det gör de inte för då förlorar de mycket av sin makt. Klassiskt.

Nya språkrör

Hemma igen från kongressen i Karlstad. Kom hem redan igår kväll, men har lite mentala batterier som behöver laddas och familj som jag vill umgås med varför jag skriver idag istället för igår. När det gäller språkrörsvalet så är jag glad och nöjd över att ha kandiderat och följt kandidaturen in i mål som ett verkligt, om än borträknat, alternativ.

Nya språkrören Gustav och Åsa

Jag passar på att gratulera Gustav Fridolin och Åsa Romson till språkrörsskapen och Anders Wallner till partisekreterare. Miljöpartiet rullar makligt på mot den breda mittfåran och jag får önska dem som håller i tyglarna lycka till.

Den största faran jag ser för Miljöpartiet är att om det ska "nå så många som möjligt", få "så många röster som möjligt" och "växa sig så stora som möjligt" så kommer partiet sannolikt se sig behöva fortsätta reducera ner och skala bort det som är obehagligt och konstigt i det rådande etablissemangets ögon. Alltså en fortsatt gradvis slakt av den ideologiska grunden. Och däri finns ingen egentlig gräns. Ungefär som en lök.

Akko Karlsson och Yuri Silva

Verkligheten pockar på uppmärksamhet. Politiskt populistiska drömvärldar räcker bara så långt. Alltså inte särskilt långt alls, även om köttgrytorna kokar och smakar. Förhoppningen ligger i att Miljöpartiet istället väljer att hålla integriteten hög i sina kärnfrågor och på så vis signalerar till människor att partiet är ett meningsfullt alternativ i svensk politik och växer med den utgångspunkten. Det går dock stick i stäv med tesen "makten i främsta rummet".

Kan tillägga att mina favoritkandidater var Akko Karlsson, Annika Lillemets, Karin Jansson och mig själv. Av politiska och ideologiska skäl. Men, det går inte att få allt. Ibland inget. Och framtiden är öppen.

Jag skulle gärna tagit emot språkrörspinnen, men mina chanser har förstås aldrig varit annat än obefintliga. Av det skälet så har heller inte mitt huvudsakliga syfte med kandidaturen varit att bli vald, utan snarare att få chans att lyfta viktiga frågor och perspektiv. Det tycker jag att jag har lyckats med. Hur som helst har jag inte heller någon anledning att vara bitter och förlorare. Särskilt inte gentemot enskilda personer. Jag gillar dessutom som exempel, och som de flesta andra, Gustav, även om jag skulle önska att hen i större utsträckning vågade ställa sig på tvären i det politiska spelet.

Thomas Bengtsson flashar sin nya T-shirt

Dagens Nyheter skrev för drygt en vecka sedan att det inte fanns några seriösa motkandidater på den manliga sidan. Jag är skiljaktig. Min kandidatur har varit helt seriös, trots marginalerna, och mitt mål har aldrig varit att bara synas. Vad jag vet gäller det även Torbjörn Gannholm och Jack Ljunggren. För mig är det våra gemensamma mål som är det viktiga. Och jag kan bara hoppas att Miljöpartiet tar sitt ansvar för medvetandegörande och samhällsförändring framöver.

Åsa tackade förresten en del kandidater vid sitt tacktal. Gustav missade det, men hen tackade och peppade mig direkt efter mitt tal vilket kändes bra. Tråkigt dock att Åsa inte också inkluderade mig och Torbjörn då vi alla varit runt i landet tillsammans på olika utfrågningar. Inte så viktigt kanske, men jag tycker att separatism är beklagligt och inkludering vackert.

Nu är det bara att fortsätta kämpa för den gröna omställningen av samhället! Hur vi nu väljer att göra det.

På väg till kongress

Nu bär det strax av mot Miljöpartiets kongress i Karlstad. Jag cyklar till Centralen i Stockholm där jag sedan tar tåget. Gott gry!

Fredagskvällen och natten till lördagen kommer att spenderas som soffsurfare. Jag skriver mer om det i helgen.

Det verkar som att det ska gå att följa kongressen via webben på SVT Play. Mellan kl 11 och 12 idag kommer jag och de andra kandidaterna (som fått stöd från någon lokal- eller regionavdelning) att hålla våra presentationstal. Välkommen att titta och lyssna.

Tack

Idag börjar Miljöpartiets kongress dra igång så smått med lite preaktiviteter.

Innan jag själv beger mig med tåget kl 06.14 imorgon, så vill jag passa på att tacka Miljöpartiet i Vimmerby för ert officiella stöd till mig som språkrör. Det innebär att jag får presentera mig under tre minuter i plenum, vilket är långt ifrån alla förunnat i pseudodemokratisk anda.

Några av åhörarna på utfrågningen i Karlstad

Jag vill också tacka alla er som gjort språkrörsutfrågningarna runt om i landet möjliga samt alla som kommit och lyssnat, ställt frågor och diskuterat. Tack till Miljöpartiavdelningarna i Göteborg, Karlstad, Malmö och Örebro för att ni gjort mina resor möjliga genom reseersättning. Tack till Eva Andersson-Wilks för att du stod för resekostnaden till Uppsala, där det "har diskuterats i styrelsen men beslutet blev att inte ha reseersättning eftersom det inte är vi som kallar till ett möte utan vi erbjuder kandidater att presentera sig".

Artíga, Dace och Torun

När det gäller mitt deltagande på kongressen, så vill jag tacka Haval Murad för att du står för kongressavgiften och Carl Schlyter som betalar min tågresa.

Slutligen vill jag skänka många varma tack till er som har hjälpt till med kritik och korrekturläsning av texter under det här halvåret, alla ni som tror på och stödjer mig och uttryckligen gillar min djupgröna och alternativa inställning till politiken samt min älskade sambo Dace som ställer upp i vått och torrt.

Mittens rike i antågande

Skön bild från schlaug.se

Nu är det snart dags för Miljöpartikongress i Karlstad. På fredag väljs partisekreterare och nästa dag väljs språkrör och halva partistyrelsen (ledamöterna sitter numera på två år).

Jag har fortfarande inga som helst illusioner om att bli vald till språkrör. Det är inget jag sörjer, men det som gör ont är det gröna partiets utveckling som jag tolkar den. Eller kanske är avveckling ett bättre ord? Exempel: Avreglerad arbetsmarknad (bland annat genom de svaga rättigheterna för löntagare i samband med arbetskraftsinvandring), vinstdrivande friskolor och vårdinrättningar (multinationella koncerner och Svenskt Näringsliv hoppar jämfota av glädje), bejakande av arbetslinjen (Mp är minsann inget "ledighetsparti"), ställer upp på militär intervention (Afghanistan och Libyen; vad hände med civil, humanitär hjälp och icke-våld?), kärnkraftstillvänjning som strategi för klimatarbete, försök att kommunicera hållbar eller grön tillväxt (som endast kan existera om den är temporär och begränsad) et cetera.

Miljöpartiets inslagna strategi?

Nu senast (idag) kom en passning till regeringen (och framför allt potentiella väljare) om att privatiseringar av de statliga bolagen (främst Vattenfall och Telia Sonera) kan förhandlas om framöver. Gustav Fridolin säger dock i en kommentar på Reutersintervjun att Mp tycker att staten ska äga SBAB. Det är bra eftersom bolåneinstitutet är en del av de finansiella strukturerna och behövs som en demokratisk motvikt idag när ägandet av banker och låneinstitut koncentreras och konglomeriseras.

Min tolkning av Miljöpartiets utveckling det senaste decenniet är att partiet säljer sin själ för att "få vara med och påverka". Usch för att sitta på läktaren och gasta (medan det i själva verket kanske är just där som vi kan tala på riktigt med vanliga människor). Med andra ord handlar det om att maximera väljarstöd och medlemssiffror som huvudmål. Kostnaden för den strategin talas det alltför lite om, även om vi är några som försöker lyfta det till diskussion. Makten för maktens egen skull? Konstruktivt? Jag har sagt det förut. Vad ska vi med makten till om vi inte längre har något att säga?

Edit: Läs gärna statsvetaren Svend Dahls analys av läget för Mp: "Det som lockat, och fortfarande lockar väljare är till stor del att man inte är som de andra partierna. Medan övriga partiers politik kan ses som versioner av samma kapitalistiska välfärdsstat har Miljöpartiet byggts kring en idé om ett helt annat samhälle."

En metafor för det politiska systemet
Copyleft trulpen 2011

Bananerna är fina idag

En hög med giftbananer

Gjorde ett litet dyk inatt. 12 kilo bananer, varav många till och med gröna. Här hemma gillar vi mogna bananer, så det här blir bra. Helt fräsch broccoli och morötter. Fin ekologisk delikatesspotatis. Inget fel på den här maten. Sanslöst.

En sak tycker jag dock är lite underlig, och det är att jag ännu inte hittat några ekologiska bananer i ICA:s containrar. Fast det kanske är en god nyhet? Att folk köper slut på dem.

Apropå bananer så är jag av den enkla åsikten att ekologiska bananer borde heta bananer och dagens "vanliga" bananer borde heta giftbananer och vara 150 % dyrare (även om 5 kronors skillnad förmodligen räcker hela vägen för att fasa ut skiten). Ska de slängas så äter vi dem här hemma utan att knussla. Handlar vi så köper vi helst ekologiska, ehrm, giftfria bananer.

Apropå dumpstring

Kolla in Matt Moran, en stjärnkock som blir förbannad över att mat slängs i onödan. Imponente.

Sedan visar det sig att det var ett skämt som var/blev en reklamsnutt för hjälporganisationen Reap Food Rescue i Australien. Still good stuff.

Jag har också skrivit ett inlägg om senaste dyket på Dumpster Devil och frigan.se.

Earthship Biotecture

Jordskepp eller rymdskepp?

Idag på förmiddagen så var jag på ett mycket intressant och inspirerande seminarium i en av riksdagens lokaler. Rubriken var "Konsten att leva 100 % självförsörjande" och det handlade om verkligt hållbara hus i form av så kallade jordskepp. Michael Reynolds från New Mexico i USA hade bjudits hit att berätta om sina erfarenheter sedan 40 år. Konceptet kallar hen också biotektur som ett begrepp för hållbar arkitektur.

Så vackert!

Arrangörer var den ideella organisationen Earthship Biotecture Sweden (EBS) i samarbete med Earthship Biotecture i USA, Miljöpartiet (med riksdagsledamöterna Valter Mutt och Yvonne Ruwaida som ansvariga från den gröna riksdagsgruppen), ABF och Sustainable Leadership Laboratory.

Jag kom i kontakt med konceptet redan 2002, men inga av samtalen med vänner och bekanta ledde den gången till något djupare, konkret samarbete för att sjösätta idéerna. Det har sedan dess funnits i bakhuvudet och skvalpat till och från. Fint att se att det rör på sig och att de här personerna i EBS verkligen har kommit en bit på vägen till förverkligande av något som jag tror är fantastiskt bra, logiskt och rationellt, ja, rentav genialiskt.

Sugen på att bygga ett jordskepp i bästa hobbitstil

Tänker se om jag kan engagera mig i detta och börjar med att kolla in just EBS. De planerar att tillsammans med Michael Reynolds börja bygga ett jordskepp ute vid Hellasgården i augusti i år. Bara några kilometer från där jag bor. Om jag känner mig välkommen och hittar en plats för engagemanget i organisationen, så lovar jag att berätta mer framöver om hur det går att slänga upp ett jordskepp.

I Söderhamn har också Växhuset ett jordskeppsbygge på gång. Sveriges första påbörjade vad jag vet. Det är dock inte färdigt ännu. Ralf Palmers talade bland annat om det när jag var på besök kanske 2003.

Hög standard

Jag planerar att föra en slags dumpsterdagbok med bloggen Dumpster Devil och även lägga upp de blogginläggen på frigan.se, där jag numera har blivit accepterad som skribent. Kommer att fortsätta lägga upp ett och annat inlägg här om sopdykning, men lite mindre frekvent än antal dumpstringstillfällen. Får sammanfatta erfarenheterna hittills med följande låt:

Dumpstringshandskar
En klok investering

Den här veckan har varit lite av en testperiod. Jag har varit ute söndag, tisdag, onsdag och lördag, alltså fyra av sju kvällar om den första torsdagen i veckan innan räknas som noll. Till den senaste containerdykningen hade min sambo införskaffat diskhandskar åt mig, vilket vi talat om under veckan. Skillnaden att plocka bland sopor med gummihandskar mot en plastpåse är avsevärd. Bra tips således!

När jag gick för att containerdyka lite i lördags så träffade jag för första gången på en meddumpstrare. Eller, så tänkte jag i varje fall, i en känsla av att dela något bra. Share the love. Glad i hågen gick jag fram och sade "Hej! Hittar du något gott?". Hen ryckte till, gav mig en snabb blick och fortsatte rota.

La fruteria

Jag tänkte "jaha?" och fortsatte inte med försöken att inleda någon konversation. Istället gjorde jag en ansats till att titta i en annan container bredvid. Det finns trots allt fem stycken på platsen. Då tog det fyr. Hen började plötsligt gasta "stick", "försvinn härifrån" och "det här är ingen social inrättning" och måttade mot mig med sin halvfulla plastpåse.

Jag sade "ta det lugnt" och började gå därifrån. Hen följde dock efter mig och var fortsatt aggressiv. Jag var tvungen att säga "ska jag slå ner dig, eller?" för att hen skulle lugna ner sig något och lite ställd gå tillbaka till sitt. Stod och väntade i närheten och när hen gick så började hen skrika på mig att jag var "människofientlig" och "störd i huvudet". Just det.

Tomater, scharlottenlök,
isbergssallad och, urrk, rotselleri

På ett sätt kan det verka komiskt, men mest var det jobbigt och tragiskt. En utsatt människa, gissningsvis hemlös, som inte riktigt har alla siffror hemma i kontoret. Jag gör mitt bästa att inte se ner på henom, men ska också försöka undvika slika konflikter i fortsättningen. Ett sätt är att gå lite tidigare på kvällen (var där vid kl 01.30) och ett annat att hålla mig lite avsides eller avvakta om jag inte är säker på att personen är mottaglig för samtal.

Det har i varje fall inte avskräckt mig från att fortsätta den samhällsförbättrande aktiviteten med att ta hand om avfall. En iakttagelse från veckan är att det slängs klart mer mat än vad en liten familj mäktar med att äta upp. Skulle också tro att det är minst ett dussin som regelbundet dumpstrar från platsen ifråga. Varje gång jag har varit där så har åtminstone de flesta genomskinliga plastsäckar varit upprivna i botten och på sidan.

Lite om fynden

Rotfrukter, haricotverts, champinjoner,
lök, zucchini och, urrk, selleri

På bilden med rotfrukterna så noterar du kanske särskilt den där bruna skiten som ser ut som en morot. Det är en morot. Jag hittade några paket med vad jag först trodde var morötter och palsternackor och där 1-3 morötter i varje paket var mörka. Jag tog med två av de mörka exemplaren hem för att testa hur dåliga de var. Jag menar, de hade ju trots allt någon slags orange kärna och var inte det minsta slemmiga.

Efter en sökning på internet så har jag upptäckt att det är lila morötter som det rör sig om. Helt ätliga med andra ord. En gammal sort som har börjat komma i kommersiellt bruk igen. Liksom de vita morötterna som vid snabb blick ser ut som palsternackor.

Mejerivaror och snabbmat

Äggen var intressant nog två veckor innan sitt bäst-före-datum. Anledningen är att ett ägg var trasigt. Förutom en spricka så var det dock fortfarande hyfsat intakt faktiskt inte dåligt, så jag stekte det omgående till nattmackan. Kan tilläggas att det var ägg från "frigående" höns, d.v.s. 7-9 hönor per kvadratmeter inomhus och oftast flera tusen individer vilket skapar enorm stress. Stackars hönor. Bäst vore att äggen inte producerades alls, men nu fanns de där och visst är det värre att de bara förspills till ingen nytta?

Intressant nog så tog jag med både selleri och rotselleri hem. Jag avskyr selleri. Tänkte dock att chansen finns att sambon kan tycka att det är gott, vilket hen gör. Artíga luktade dock och sade "blää" i solidarisk anda.

Soft lördag

Konstnärligt!

Rockringsdans

Förra lördagen bjöd vi in vänner och bekanta till en avslappnat sportig eftermiddag med kubb, frisbee, strandtennis, rockring och lite bollek. Då var det inte så många som kunde komma. En ställde in i sista stund och de som kom missade vi för att vi gick förbi varandra.

Mate-thé i vårsolen

Vi tänkte därför upprepa succén den här helgen och utlyste i måndags ånyo evenemanget till vänskapskretsens förnöjelse. Många förhinder än en gång, men vädret var underbart och den här gången hade vi några trevliga timmar i solen tillsammans med några vänner.

Ser ut som rugby med Torun
men vi ställer blott upp kubbklossar

Vi bjöd på hembakad pizza, kanelbullar, mate och varm choklad. Sedan blev det lite rockringsnurr, bollspel och kubb.

Dace kastar

Familjen Pihlstrand-Trulp-Balode hade solen, vinden och flytet på sin sida och lyckades kamma hem matchen efter lite böljande insatser från båda lagen. Jag och Dace hade mest tur eftersom vi saknade vår toppspelare Artíga som för dagen hade avböjt kastande av pinnar.

Klarsprungen

Efter att vännerna gått hem så tog jag mig en löprunda i vårsolen medan Artíga, Dace och Torun väntade på mig och sedan gick vi hem tillsammans. En mysig dag.

Träningsbonus: Armhävningar med extra vikt