18 maj 2011

Mittens rike i antågande

Skön bild från schlaug.se
Nu är det snart dags för Miljöpartikongress i Karlstad. På fredag väljs partisekreterare och nästa dag väljs språkrör och halva partistyrelsen (ledamöterna sitter numera på två år).

Jag har fortfarande inga som helst illusioner om att bli vald till språkrör. Det är inget jag sörjer, men det som gör ont är det gröna partiets utveckling som jag tolkar den. Eller kanske är avveckling ett bättre ord? Exempel: Avreglerad arbetsmarknad (bland annat genom de svaga rättigheterna för löntagare i samband med arbetskraftsinvandring), vinstdrivande friskolor och vårdinrättningar (multinationella koncerner och Svenskt Näringsliv hoppar jämfota av glädje), bejakande av arbetslinjen (Mp är minsann inget "ledighetsparti"), ställer upp på militär intervention (Afghanistan och Libyen; vad hände med civil, humanitär hjälp och icke-våld?), kärnkraftstillvänjning som strategi för klimatarbete, försök att kommunicera hållbar eller grön tillväxt (som endast kan existera om den är temporär och begränsad) et cetera.

Miljöpartiets inslagna strategi?
Nu senast (idag) kom en passning till regeringen (och framför allt potentiella väljare) om att privatiseringar av de statliga bolagen (främst Vattenfall och Telia Sonera) kan förhandlas om framöver. Gustav Fridolin säger dock i en kommentar på Reutersintervjun att Mp tycker att staten ska äga SBAB. Det är bra eftersom bolåneinstitutet är en del av de finansiella strukturerna och behövs som en demokratisk motvikt idag när ägandet av banker och låneinstitut koncentreras och konglomeriseras.

Min tolkning av Miljöpartiets utveckling det senaste decenniet är att partiet säljer sin själ för att "få vara med och påverka". Usch för att sitta på läktaren och gasta (medan det i själva verket kanske är just där som vi kan tala på riktigt med vanliga människor). Med andra ord handlar det om att maximera väljarstöd och medlemssiffror som huvudmål. Kostnaden för den strategin talas det alltför lite om, även om vi är några som försöker lyfta det till diskussion. Makten för maktens egen skull? Konstruktivt? Jag har sagt det förut. Vad ska vi med makten till om vi inte längre har något att säga?

Edit: Läs gärna statsvetaren Svend Dahls analys av läget för Mp: "Det som lockat, och fortfarande lockar väljare är till stor del att man inte är som de andra partierna. Medan övriga partiers politik kan ses som versioner av samma kapitalistiska välfärdsstat har Miljöpartiet byggts kring en idé om ett helt annat samhälle."

En metafor för det politiska systemet
Copyleft trulpen 2011

10 kommentarer:

  1. Hmmm.... Tål du en kritisk fråga Trulpen?
    Du skriver att "partiet säljer sin själ" - fast det är ju bara så att partiets åsikter/linje inte stämmer överens med dina åsikter, din linje. Det är väl inte att sälja sin själ?
    :-)Ribbing

    SvaraRadera
  2. Du har troligen helt rätt - mycket sorgligt. "Att få vara med" och få en bra lön har styrt både Mp och de flesta andra i riksdagen under många år nu. Ingen bryr sig om att skapa ett gott samhälle - egennyttan och blindheten i ekorrhjulet råder. Verkar som om det är de som begriper minst som sitter i riksdagen.

    SvaraRadera
  3. Att hålla linjen för ett parti där vem som helst får bli medlem och påverka "demokratiskt" är hopplöst.

    Den ointelligenta hycklande politiska massan följer då väljarna till de idealistiska partierna och korrumperar sedan bort idealen.

    Om man ska lyckas hålla linjen i ett parti måste förändringar så stora som skett i S och MP ske med konsensusbeslut och inte genom borgerlig infiltration och s.k. "demokrati".

    De som vill ha en hyckelpolitik får helt enkelt starta egna hyckelpartier och delta i demokratiska val, anser jag.

    Infiltationen måste hållas undan med järnhand.

    SvaraRadera
  4. Per, jag tål absolut kritiska frågor. Bra! :-)

    Att börja tala om grön eller hållbar tillväxt är att sälja sin själ. Att förkasta medborgarlön och arbetstidsförkortning är att sälja sin själ. I grönt perspektiv. Enligt mig. Visst har vi våra åsikter och de är subjektiva, men verkligheten är å andra sidan inte helt postmodern och pseudoorienterad. Den gröna politiska färgen anser jag går att exemplifiera och konkretisera, och enligt min analys så gör dagens Mp avsteg från vad som är grönt.

    SvaraRadera
  5. Helt krasst kan man väl ändå konstatera att partiledningen sålt sin själ genom att strunta i fattade kongressbeslut - t ex om att driva frågan om kortare arbetstid samt att mp ska betrakta den som en klimat - miljöfråga m.m. Den dagen kongressen fattar beslut i enlighet med den nuvarande partiledningens linje har vi en helt annan situation - eller hur Per?

    SvaraRadera
  6. True... Att sälja sin själ betyder i gängse mening att göra avsteg från tidigare starka värderingar, till förmån för makt, pengar eller vad som nu är bytesmedlet. Det kan man räkna upp otaliga exempel på, och fler har de blivit i takt med att partiet har ökat sitt inflytande i etablissemanget.

    Det är inte bara Trulp som tycker det. Många gräsrötter i partiet är trötta på det och känner sig utmanövrerade och marginaliserade.

    Sen undrar jag hur metro tolkar sina telegram.... De skrev nämligen idag att GF VILLE förhandla om SBAB (och Vattenfal m fl) om de fick en inbjdan av regeringen. Hmm... Uttalanden kan tolkas på så många sätt.

    SvaraRadera
  7. Ribbing: Att avvika från partiprogrammet måste väl ändå anses vara att sälja sin själ?

    SvaraRadera
  8. Hej igen
    Jag fattar inte: du säger att om partiet inte tycker som du tycker så säljer partiet ut sin själ?
    Det är klart att vi måste ha tillväxt på en massa områden. Mer solceller, mer vindkraft, mer ekologisk odling, mer kollektivtrafik, mer plusenergihus, eller nollenergihus, mer solfångare mm, mm. Så att döma ut tillväxt är ju inte alls bra. Eller hur? Så tycker jag och jag har min själ kvar. Det har du också - men vi tycker olika. Det är OK att tycka olika - men det är inte OK att beskylla folk för att sälja sin själ. Så tycker jag.
    :-)Ribbing

    SvaraRadera
  9. Ska försöka förklara.

    Jag säger inte alls att om partiet inte tycker som jag så säljer det ut sin själ.

    Jag säger att när partiet slutar att kritisera samhället i grunden, och samhället fortfarande är helt sinnessjukt, så säljer det ut sin själ.

    Det går att ta på och exemplifiera vad som är grönt och grått.

    Temporär, begränsad tillväxt är bra och nödvändig. Men när du tolkar saken på det viset så missar du helt målet. Är det avsiktligt?

    Tillväxtkritik handlar om att obegränsad, generell tillväxt i oändlighet är logiskt omöjligt och en samhällsfara. I vår mättade ekonomi är inte generell tillväxt nödvändigt.

    Däremot är avgränsad tillväxt bra av exempelvis miljöbättre teknik. Det är jättebra. Men poängen är att den miljösämre teknologin då konkurreras ut och faller ut ur systemet och summan av tillväxten blir i det bästa fallet noll.

    Skulle du verkligen vilja se obegränsad, exponentiell tillväxt av vindkraftverk?

    SvaraRadera