När jag var 11-12 år, så berättade en i hockeylaget med glöd i ögonen om några kompisar som sprutat in senap i analen på en katt som följdaktligen sprungit sig till döds. Kanske var det någon slags myt, men jag blev oerhört upprörd och försökte pressa personen ifråga på vilka det var. Hen vägrade dock röja sina vedervärdiga polares namn. Jag blev nästan tokig där i omklädningsrummet och grät och skrek.
Idag fick jag genom nyhetsflödet på Facebook reda på något i samma genre. Här berättar en gammal person (87 år) hur hen misshandlats av fyra ungdomar för att hen sade till dem när de stod och sparkade på en stackars hund.På Facebook har även en hyllningsgrupp inrättats till 87-åringens ära. En grupp som nu senast hade flera tusen deltagare och är snabbt växande. Vi är många som bryr oss och reagerar, även om det bevisligen är så mycket lättare på internet än ute på gatan.
Det är upprörande hur någon med berått mod kan misshandla ett utsatt djur och dessutom misshandla någon som säger till om något som är så uppenbart moraliskt fel. Uppenbarligen saknar de en mängd moraliska spärrar. Vilket drägg. De formas sannolikt av bland annat sådana här människor? Och är samma jävla skitmänniskor som de här värdelösa idioterna. Är de skadade i huvudet av datorspel eller högerextremism eller något annat är svårt att veta, men seriösa mentala rubbningar råder.
Fy fan, tänker jag, och undrar uppgivet vad som går att göra med sådana vedervärdiga människor som så uppenbart saknar respekt för andra än sig själva? Vad borde vi göra? Mina tankar går till hårda fängelsestraff, även om det inte löser själva problemet. Känns även som att den klassiska rättsliga devisen öga för öga, tand för tand inte vore fel att tillämpa i det här fallet, men jag vet att det är en emotionell ingång i frågan.87-åringen är däremot fantastisk som hade mod nog att säga till. Sådant civilkurage är ovanligt idag, vilket även visas av att ingen annan ingrep i misshandeln trots att det tydligen är mycket rörelse på platsen.
När det gäller katten och senapen så bär jag fortfarande med mig ett minne av det som river sår i hjärtat. En sådan sak är bara så helt onödig och sinnessjuk. Och om det aldrig hänt så ligger det störda i att finna nöje eller njutning med att fantisera om sådana saker. Marginellt bättre, eftersom det är första steget till handling.
Tilläggas bör att tortyren av djur i exempelvis jordbruk, nöjesindustri eller forskning är knappast bättre, om än med ett annat syfte än att plåga. Där väljer folk att bortse från och acceptera (sic) lidande hos djuren på grund av den så kallade nyttan för människor. En nytta som i särskådning är högst diskutabel. Förkastligt, för att tala klarspråk
Önskar att det här jävla samhället baserades på grundvärdering av livsrespekt istället för prylar och pengar. Ja, då skulle det ju inte vara något jävla samhälle längre, utan bara ett bättre samhälle...
Edit: Förövarna kan ha fastnat på övervakningskameror.
Förstår förstås din frustration, skrämmande och upprörande.
SvaraRaderaMen Joakim, ordvalet och rallarsvingarna håller inte (jävla skitmänniskor, jävla idioter, jävla samhället) . Om Gröna Partiet skall framstå som trovärdigt får du lägga in spärrar när ilskan rinner på.
Fick aldrig något svar på frågan om ONDSKA (14 november). Skall erkänna att jag blir lite undrande över din människosyn.
Tack för din förståelse av min frustration. Ber om ursäkt att jag inte svarat på din tidigare fråga.
RaderaKan hålla med om att svordomar inte har någon vidare charm. Samtidigt kan jag inte se att det är fel att försöka uttrycka sorg och frustration. En svordom är en emotionell förstärkning, om än anti-intellektuell sådan.
Jag får nog lov att tillstå att Gröna partiet och min blogg knappast är ekvivalenter. Jag skriver här främst som privatperson. Som mig själv. Visserligen är jag mig själv även när jag representerar Gröna partiet, men det vore förmätet och felaktigt att påstå att jag ÄR Gröna partiet.
Jag tar emellertid till mig kritiken och ska försöka vara försiktigare med att utgjuta galla över världens orättvisor och missförhållanden.
Tråkigt att höra att du ifrågasätter min människosyn. Kanske har du fog för det, men jag hade önskat att den framgått av tidigare inlägg på bl a bloggen.
Om jag själv ska redogöra för min människon, med risk för bristande introspektion, kan jag kort säga att den är i grunden positiv. När jag möter någon ny person utgår jag från att hen är så att säga god. Hen får själv bevisa motsatsen. Allra oftast bekräftar emellertid människor mitt positiva antagande.
Däremot tror jag inte att vi som människor är i grunden vare sig goda eller onda. Dels är sådant kulturellt betingat och relativt och dels är det något vi i relativt stor utsträckning lär oss. Samtidigt är jag inte så postmodern att jag anser att vi människor som individer varken är goda eller onda (anything goes), utan värdegrunder existerar.
Den som gör onda handlingar, exempelvis sådant som medvetet skadar andra i onödan, ser med säkerhet inte sig själv som ond, utan antagligen mer i linje med att hen är högre stående, har rätt att o s v.
Håller med ovanstående.
SvaraRaderaHandlingarna i sig är inte försvarbara, men tillåter vi att sänka vår egen moraliska gard så fort det passar, då är de andra vinnare i dubbel bemärkelse. Inte bara gör de illa dåliga saker, de får andra att göra och tänka lika dumma saker.
Suck!
Frågan är om sucken är nedvärderande? Jag väljer att inte tolka det så, utan som ett utslag av frustration. Ungefär som en svordom.
RaderaRäcker förresten svaret ovan till Eric som svar även på din kommentar?
Ja det är helt obegripligt vilka jävla människor det finns, det gäller att inte bli mållös utan faktiskt skrika NEJ och STOPP, inte på min planet, här gör vi inte så.
SvaraRaderaJa, det håller jag verkligen med om. Civilkurage. Kritiska situationer kräver drastiska medel. Dock möjligen ett sidospår av diskussionen.
RaderaDu skriver "vedervärdiga människor som så uppenbart saknar respekt för andra än sig själva?" Problemet är delvis som jag uppfattat det i mina erfarenheter med ungdomar och kriminella, att de inte respekterar sig själva, varför de ej heller respekterar andra. I gäng- och kriminella kretsar pratas det ofta och stort om respekt, men om man verkligen lyssnar till dem har de ingen aning om vad ordet respekt betyder, oftast hänvisar de till rädsla och blind tro på att deras livsstil är den enda rätta (även om samvetet oftast gnager i bakgrunden).
SvaraRaderaDet är inte många av dem som egentligen är "vedervärdiga" eller onda människor. En ond handling gör inte en människan ond, likväl kan man vara ond utan att utföra onda handlingar.
Jag försöker inte ge några svar, helt enkelt för att jag inte kan sätta mig in i att begå de handlingar du tar upp. Men jag har lärt mig tillräckligt genom åren att inte dömma människan, utan handlingen.
Det ligger nog en del i vad du säger. Främst reagera på handlingen.
RaderaSamtidigt finns ju en uppenbar koppling mellan handling och person. Vi visar vilka vi är främst genom hur vi agerar. Som du säger så finns det så att säga "vedervärdiga" människor, vare sig de är många eller ej.
Min fråga är ärlig. Hur är någon funtad som kan misshandla andra i linje med blogginlägget? Eller kännande individer i djurindustrin? Eller veritabla slavar i ekonomiska frizoner? Ja, vad krävs? Avtrubbning? Masspsykos? Antisocial betingning?
Till saken hör att människor i alla tider känt någon slags fascination inför våld. Det ligger djupt inbäddat i vår kulturella form. Likväl behöver vi reagera mot det. Det är visserligen inget jag tror att någon av er ifrågasätter, även om ni nu reagerat på mitt pöbelmässiga språkbruk.
Hej och tack för kommentarer. Borde ha svarat för länge sedan, men annat kom emellan. Ämnet är ju också delikat och även om formuleringar dykt upp i huvudet, så har jag velat försöka ge vältänkta svar, om möjligt. Gör så som svar till vardera kommentar.
SvaraRadera