Här i Sverige låter det väldigt ofta som att Barack Obama är så mycket bättre än exempelvis Mitt Romney och därför antas rädda världen. Bara för att det inte finns några alternativ.
USA:s demokrater och republikaner är i stort sett av samma skrot och korn. Båda kan sammanfattas med en politik som i första hand främjar storkapitalet. Min sympatier ligger istället helhjärtat hos presidentkandidaterna för the Green Party Dr. Jill Stein och (vice) Cheri Honkala.
De är som alla tredjepartikandidater helt utfrysta från USA:s direkta politiska arena. De får inget utrymme i de flesta mediakanaler, förutom alternativa, och att de ska få delta på de ordinarie debatterna är inte att tänka på för republikanerna och demokraterna som ju håller i trådarna.
Även om vi inte har en lika extrem tvåpartistat (som i praktiken är en enpartistat) här i Sverige, så fungerar det emellertid snarlikt med ett valsystem som är tydligt
diskriminerande mot oetablerade partier. Det visar sig exempelvis med
spärrnivåer för mandatfördelning, hantering av valsedlar och utrymme i media.
När det gäller Obamas miljöarbete under föregående presidentperiod, där hen visserligen varit relativt kringskuren av republikansk majoritet i senaten under andra halvan (om jag minns rätt), så har den utmärkta (men reklamfinansierade) bloggaren Cornucopia skrivit ett belysande inlägg om USA:s klimatpolitik över de senaste två decennierna. Jag fick tipset genom Birger Schlaugs blogg, vilken jag läser regelbundet med god behållning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar