Tankar om valteknisk samverkan mellan Gröna partiet och Vänsterpartiet

Gröna partiet fick en fråga på sin Facebook-sida från Georg Svensson häromdagen. Den löd enligt följande:

Jag tänker att G är ett röstbart alternativ för mig men jag undrar hur det går ihop med V som ju är positiva till tillväxt och liksom alla andra partier håller hårt fast vid en arbetslinje? De är lika fast i dagens tillväxtparadigm som någonsin M & Fp. Det som skiljer är hur de fördelar välfärden i steg 2.

För min del är den kritiken relevant också för mig. Jag formulerade ett ganska omfattande svar för att försöka gestalta hur jag (och som jag tror andra inom partiet) tänker. Tycker att det passar bra att redovisa mitt svar här på bloggen, trots att det var snabbt skrivet, med både upplysning och dokumentering som syfte.

Plattform för påverkan
Riksdagsmandat verkar vara den tydligaste gränsen till om ett parti ges utrymme i media eller ej. KD, MP och SD är alla exempel på det. Vi kan se representation i parlamentet som en av möjligen flera starka plattformar för politisk påverkan, framför allt när det gäller att nå ut till människor och kommunicera ett budskap.

Enda realistiska möjligheten att nå en eller flera riksdagsplatser för G:s räkning tror jag är just valteknisk samverkan med något av de befintliga riksdagspartierna. Där har vi en fallande skala som jag skulle säga följer enligt MP, V, C, FP, S, KD, M, SD. Som ni ser är det egentligen bara de två första som är idémässigt intressanta för G.

Korruptionsgrad
G har lönetak (genomsnittslönen i samhället) och andra interna strukturer som förhoppningsvis lyckas med konststycket att undvika att korrumperas om en maktposition (t.ex. riksdagsmandat) etableras. Det andas förmodligen lite populism över det, men vi menar det och för vår del har populism inget med det att göra. Vi tror helt enkelt att vi får mycket bättre representanter om de inte korrumperas ekonomiskt av vare sig för lite eller för mycket pengar som inkomst från politiskt engagemang.

Att G upprättat strukturer som är tänkt att motverka korruption talar för att många som ogillar/avskyr många politikers egenvinnande mentalitet och besudlade fingrar skulle tycka att G var väldigt intressant. SD red ju till stor del in i riksdagen på den vågen, men gör ingen som helst skillnad i praktiken när det gäller detta. Jag är säker på att en rätt stor andel av befolkningen idag tycker illa om den rådande politikerkorruptionen.

G går klart längre än V, men V har åtminstone den starkaste tillämpade partiskatten bland de etablerade partierna. MP har den svagaste. Övriga har ingen. Även om många skulle uppskatta G:s arbete för att motverka korruption, så är det ett givet problem för G att de allra flesta ändå kommer att välja att rösta på något annat parti för att inte slänga bort sin röst.

Har G däremot goda chanser att komma in genom valteknisk samverkan, så riskeras inte en röst på G att kastas bort genom 0 mandattilldelning efter valet p.g.a. att partiet inte fått mer än 4 % av rösterna.

Kommunikation
Den viktigaste funktionen med G är att våga driva en visionär politik utifrån grön ideologi. I praktiken handlar det om att våga vara ett verkligt alternativ till dagens framtidsfarliga politik. Det ger därför utrymme för hjärta och ärlighet inom politiken, vilken ju är ett fält som i det perspektivet numera är en veritabel öken. Vi tror helt enkelt att folk längtar efter politiker som vågar vara ärliga och schyssta att det rådande rätt så djupa politikerföraktet är ett uttryck för det.

Det råder förstås samma förhållande här att 4 %-spärren gör en valrörelse där G står helt själva mer eller mindre omöjlig. Visst har vi Facebook och Twitter, men jag har vid mångtaliga tillfällen redan känt på rätt bra hur censurerad och osynliggjord du blir om du inte redan tillhör den etablerade gräddfilen. G kan inte som enskild företeelse räkna med något som helst medialt utrymme, åtminstone inte i traditionell media som DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, SVT, TV4, Sveriges Radio o.s.v. Så lär det också fortsätta att förhålla sig till dess att partiet nått parlamentarisk representation.

Sannolikheten är stor att det skulle bli annorlunda med en trovärdig valteknisk samverkan för handen. Då finns det nämligen konkret information på bordet om att G med största sannolikhet får minst en riksdagsledamot på plats.

För KD räckte det att Alf Svensson kom in i riksdagen som ensam ledamot för partiet, vilket skedde genom valteknisk samverkan med Centerpartiet (som just på grund av det samarbetet såg sig tvungna att byta namn till Centern, eftersom de kallade sig för det på sin gemensamma valsedel och de upptäckte att de skulle behöva ligga ute med flera miljoner kronor i ett halvår till dess att valmyndigheten efter valet betalade tillbaka utläggen för tryckning och distribution av valsedlar; endast partier som får mer än 1 % av rösterna får sådan service till skänks och Centern riskerade att räknas som ett nytt parti). Historien visar att KD sedan dess och åtminstone än så länge varit en etablerad del av rikspolitiken.

Ideologisk förankring och ärlighet
Vänsterpartiet är väl det enda parti som vågat försöka stå hyfsat förankrat i sin ideologi när övriga riksdagspartier mest bara verkar låta sig uppslukas av den förhärskande nyliberala grundideologin samt försöka kämpa med varandra i ett slags ihåligt mittenfält.

Vi gröna håller knappast med V om allt, men det mod partiet uppvisar i det fallet förtjänar definitivt respekt. För min del ger jag inte mycket för kommunist-skräck-argumentet, trots att jag känner till rätt mycket om hur illa kommunismen i Sovjetunionen fungerade när det begav sig.

Häri ligger emellertid den största risken för G med en valteknisk samverkan med V, nämligen att rätt många kanske skulle försaka en röst på G p.g.a. fördomar om V. Det går förstås inte att vet om det skulle bli på det viset, men jag tror faktiskt att risken inte är särskilt överhängande. Det hänger givetvis mest på huruvida vi lyckas med att kommunicera vår politik eller ej liksom vilken bild folk i allmänhet får av samarbetet.

Frihet att stå för sin politik
En valteknisk samverkan förutsätter som sagt frihet att följa egna politiska plattformar och således utforma självständiga valrörelser. Därmed faller i egentlig mening problemet med sammankoppling mellan G:s och V:s idétraditioner. Det kan dock vara en svår uppgift att kommunicera eftersom samtliga direkta (t.ex. politiker och politiskt anknutna intresseorganisationer) och indirekta (t.ex. media och företag) politiska motståndare lär hugga som kobror på just detta.

Samsyn och skillnader
När det gäller sådant som social rättvisa, miljö, jämlikhet, demokrati, fredsarbete och djurrätt, så har vi nog rätt hög samsyn med V. Åtminstone mycket högre än med övriga riksdagspartier, särskilt nu när MP i praktiken kastat in handduken i dessa frågor.

När det gäller ekonomi skiljer vi oss nog mest gentemot V. Som Georg säger så är V positiva till tillväxt (se partiprogrammet), vilket jag tolkar som ett erkännande av tillväxtekonomin som i mitt gröna perspektiv är en absurditet och praktisk omöjlighet. Jag anser att det inte går att nå ett hållbart samhälle med ständig, exponentiell materiell tillväxt som överideologi och mål för ekonomin. Jag tycker faktiskt att det är lite konstigt att V ännu inte förkastat tillväxt som politiskt mål, eftersom det ju går på tvären med arbete för miljö och social välfärd. Andra skillnader lär vara en slags romantisering av lönearbete liksom utformning av skattesystemet.

När vänsterpartister talar om t.ex. arbetstidsförkortning, så uppfattar jag det som att det för dem är självklart att sådana reformer innebär bibehållen lön. För mig rimmar det illa med medvetenhet om konsumtionssamhällets baksidor och de miljö- och sociala problem överkonsumtionen medför.

Samtidigt så står båda partierna för en ordentlig fördelningspolitik med sikte på ett jämlikt och rättvist samhälle. Andra likheter inom ekonomi kan som exempel vara kritik av kapitalismen (utan att behöva förkasta penningsystemet rakt av) och det finansiella systemet, vilja till större reglering av marknadsekonomin för att försöka göra den funktionell inom ramarna för vad jorden klarar av och möjligen även själva målen med skattepolitiken.

Samarbetspartner
Trots de ibland rätt så djupa skillnaderna, så har vi ändå samsyn kring mycket. Om inte annat ligger kompromisser säkert inom räckhåll i de flesta frågor. Det gör att en valteknisk samverkan blir mer intressant. Även om det i saklig mening inte spelar någon roll, så är det klart att hur samarbetspartnern är funtad påverkar vilken bild samarbetet ger till andra.

Det är enbart just den saken som är skälet till att MP vore en lämpligare samarbetspartner än V, men MP:s partistyrelse väljer att i nuläget se G dels som en konkurrent och dels som en oviktig och osynlig sådan. MP är idag inte särskilt rädda för G, vad jag vet. Förmodligen också med rätta om vi tittar precis i nuet. Med en valteknisk samverkan med V så bör emellertid MP bli livrädda.

Diskussion internt
Frågan om valteknisk samverkan med V har diskuterats inom Gröna partiet och vad de diskussionerna samt en direktdemokratisk omröstning visat är en nära enhällig inställning hos medlemmarna att G bör vara positiva till en valteknisk samverkan med V. Den åsikten är som sagt inte alldeles självklar, men jag har försökt att redogöra för åtminstone något av bakgrunden till den här ovan.

Slutsats
I valet mellan att stå helt själva och att samverka valtekniskt med V, så väljer G valsamverkan. Om G får välja. Nu är vår förhoppning att V:s medlemmar genom sin partistyrelse tycker som vi i den frågan.