15 november 2012

Smygrasismen

Bra analys av Soran Ismail i Gomorron Sverige idag angående SD-politikernas klavertramp. Medkännande, tolerant, vältaligt och insiktsfullt. Mycket riktigt så handlar det inte om person eller parti, utan om den underliggande rasismen i samhället. Här uttrycker hen även dessa tankar genom en debattartikel i Expressen.



Påminner för övrigt om det klassiska Valstugereportaget (2002) av journalisterna Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson där framför allt Moderaterna fick klä skott för den utbredda smygrasismen. Det är också rätt uppenbart att moderater och sverigedemokrater ofta gör gemensam sak, vad än de förra försöker frånsvära sig utåt.

Observera att jag inte menar att samtliga moderater har mer eller mindre rasistiska värderingar, men enligt empirin så finns det en överrepresentation. Det är väl kanske också naturligt därute på högerkanten.

3 kommentarer:

  1. Skulle önska att fler var intresserad av att verkligen diskutera - inte debattera - som Soran Ismail.

    På samma tema:
    http://ericsecher.blogspot.se/2012/11/varning-for-vad-da-17.html

    SvaraRadera
  2. Jag har träffat personer med invandrarbakgrund som uttrycker sig rasistiskt om andra invandrargrupper och/eller om Sverige och svenskarna. Vad tycker du om det?

    SvaraRadera
  3. Jag håller verkligen med, Eric. Sedan är det ju tråkigt att jag kanske inte alltid lever upp till det, särskilt när jag blir exempelvis upprörd. Men finns möjlighet till lyssnande och diskussion istället för debatt, så tycker jag att jag försöker ta den. Har befunnit mig i alltför många debatter över åren för att känna att det är särskilt konstruktivt.

    Anonym, jag har vad jag minns aldrig själv hört några sådana uttalanden, men har däremot hört det genom andra. Tänker att det dels beror på projektion och dels att de vill känna tillhörighet med den normerande gruppen i samhället och därför försöker slå neråt.

    Bäst vore om vi alla kunde släppa de rasbiologiska perspektiven, en gång för alla. Men det ligger nära sådant som könsroller och grupptillhörighet, så det ligger djupt rotat.

    Jag är positiv till att det är möjligt att bryta med fördomar, i den meningen att förhålla sig öppet till sina fördomar. Fördomar har vi alla, men ett slutet förhållningssätt innebär att åsikten anses vara sann och oantastlig. Går vi in i ett möte med insikten att vi behöver lära känna personen ifråga, så blir allt mycket lättare och ödmjukare. Det här tycker jag att ekvivalism och likartsfeminism handlar om i rätt stor grad.

    SvaraRadera