En levande stad

Det här fenomenet går ganska lätt att räkna på

Jag tycker att fri kollektivtrafik principiellt är en god idé. Det verkar också som att det finns stor samhällsekonomisk nytta med en sådan strategi, åtminstone i tätorter. Investeringen betalar sig helt enkelt i smidigare och effektivare transportsystem och miljövinster.

Som exempel tillbringar enligt analys- och teknikföretaget WSP varje resenär i Stockholm i genomsnitt 6,6 veckor per år åt att pendla och sitta i köer. En stor del av tidsslukandet kan hänföras massbilismen, som dessutom är en enorm miljöbov. Det spelar liksom ingen roll att bilen rationellt nyttjad är ett utmärkt verktyg för transport, när den är så kapitalt missbrukad idag. Till exempel är 70 % av bilresorna under 5 km långa.

Collage av Andreas Larsson

Den verkligt stora nackdelen med fri kollektivtrafik är emellertid att vi människor genom minsta motståndets lag till viss del har en drift att vara lata (konstigt vore väl annat) och att motorburna färdmedel som är "gratis" lite för lättvindigt ersätter en god portion cykling och gång.

Det här tål att fundera över. Det har jag gjort. Tycker jag själv åtminstone.

Jag är exempelvis övertygad om att det går att arbeta med tillgängligheten för motorburen trafik respektive cykel och gång för att motverka effekten. I min vision av tätorters transportsystem så är majoriteten av gatorna i staden avstängda för motorburen trafik. Istället kan på de ytorna inrymmas cykel- och gångstråk, spaljéer, träd, odlingar, marknadsplatser, konstutställningar, aktiviteter, gatuteater m.m., m.m.

En av poängerna är att städernas infrastruktur i så fall skulle tala mer för möten, kultur och sociala relationer än avgasbefrämjande, stressande trafik. Visst känns det en smula mer livsbefrämjande än dagens betongöken?

Tanken är att det visst ska gå att ta sig genom staden med exempelvis bil, men att tillgängligheten endast behöver vara minimal. Eller med mitt sätt att se det, rationell. Idag är nämligen den största delen av vägytorna avsatta för motorfordon, såväl rullande som parkerade.

Jag tycker faktiskt att det är rätt hemskt med alla dessa bilar, vilket är ett starkt bidragande skäl till varför jag inte trivs med att spankulera omkring inne i stan. Tror inte att jag är ensam om den känslan, även om den förstås inte delas av alla. Om jag får gissa, så håller de flesta (givetvis) faktiskt med mig i detta.

Den här idén skulle självfallet även påverka möjligheterna till kollektivtrafik, men där tänker jag mig att det går att tillåta en något större tillgänglighet, liksom för varutransporter och definitivt utryckningsfordon.

Länge leve en levande stad!