Hårtvätt

Idag har vi pippi på att tvätta håret med schampo och balsam och diverse andra så kallade skönhetsprodukter. Naturligtvis. Det ingår i konsumtionssamhällets upprätthållande. Jag är kritisk. Naturligtvis. Dessutom har jag ett relativt extensivt empiriskt material att tillgå för att styrka mina teser kring slika produkters brister. Jag har nämligen levt förändringen.

Jag sköljer håret med vatten när jag duschar eller badar, vilket sällan är varje dag. Tänker mig att de flesta skulle göra en grimasch av äckel som reaktion på ett sådant påstående. Jag vill dock framhålla att håret har god förmåga att stöta bort smuts genom de skyddande oljeföreningar som varje hårstrå smörjs in med från hårsäckens talgkörtel när det växer ut. Det är snarare så att ett schampo- eller tvåltvättat hår snabbare blir smutsigt och så kallat fett.

Hårsäckens uppbyggnad

Det är nämligen på det viset att detergenter löser ut dessa skyddande oljeföreningar från håret. Det är synnerligen logiskt och baseras på den kemiska principen "lika löser lika".

En fri mink skulle förmodligen dö av nedkylning om hen tvättades med schampo. Dock sagt utan att ha prövats i experiment, vilket också så kommer att förbli från mitt håll.

Min erfarenhet från min glada ungdom (i runda tal tonåren) är just den effekten att efter att ha varit nyklippt, så var jag efterhand mer eller mindre tvungen att tvätta i stort sett varje dag med schampo för att håret inte skulle se fett ut. Jag upplevde en slags upptrappningseffekt där jag strax innan klippning tvättade håret på morgonen för att sedan ändå ha fett hår på kvällen.

När jag prövade att sluta med att tvätta håret med schampo så höll det sig istället fräscht längre och bättre. Då använde jag enbart vatten som tvättmedium emellanåt, utan att det behövde göras varje dag ens. Och så har det alltså förblivit med framgång.

När jag var i tonåren, så hade jag också längre hår än vad jag har numera. I gymnasiet hade jag till och med pagefrisyr, i sann grungeanda. Det är en annan aspekt av hårskötsel som är värd att ta upp. När jag flyttade hemifrån och som student valde att leva på 20 % av existensminimum (d v s endast studiebidraget), så insåg jag snabbt att frisör var en extravagans jag inte kunde unna mig.

trulpen en liten tid för ca 3 år sedan

Skaffade då en ok hårtrimmer och fixade en schysst, om än politiskt diskutabel, frisyr på egen hand. Tur för mig att olika artister, exempelvis hip-hoppare, också började visa sig med rakat huvud ungefär samtidigt. Annars hade det varit jag, Sinead O'Connor och skinheadsen.

Kan säga att det var en väl värd investering eftersom jag fortfarande använder samma rakapparat femton år senare. Den är inte i tipp-topp-skick, men fungerar, och det räcker gott för en konsumtionsminimalist som jag.

Någon gång över åren har jag testat att låta håret växa ut igen. Mest för att det är lite roligt och variation berikar. Renhållningsstrategin av håret har emellertid hållits stabil. Finns ju ingen anledning att bryta ett framgångsrikt koncept, eller hur?