23 november 2012

Mineralprospektering

Det har nyligen utspelats ett battle mellan ett gäng olika folkrörelser (ej vinstdrivande) och gruvindustrins företräder (vinstdrivande). Arenan har varit SvD:s Brännpunkt. Jag ska försöka mig på ett litet sammanfattande referat av matchen.

Folkrörelserna, samlade under Nätverket Budkavlen, står redo i vänstra hörnet representerade i alfabetisk ordning på efternamn av Sofia Bothorp (Ojnareskogen), Johan Elwing (Aktion Rädda Vättern), Anncatrin Hjernqvist (Naturskyddsföreningen Gotland), Niila Inga (arbetsgruppen Bevara fjällmarken), Tor Lundberg (nätverket Inga gruvor Jokkmokk), Marie Persson (nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby) och Lisa Wanneby (Urbergsgruppen). De får för ovanlighetens skull börja och gör det med besked.

Folkrörelserna målar under parollen "Du gamla du fria – där ”fria” står för gratis" manar fram en bild av närapå hejdlös exploatering där den svenska regeringen i stort sett för småsmulor skänker bort landets mineraltillgångar med tillhörande landområden. Det parlamentariska verktyget i fokus heter minerallagar och de anses vara alltför generösa i dagsläget, men folkrörelserna framför ändå en positivt hoppfull idé om att det går att vända på utvecklingen.

Domarens analys. Folkrörelserna håller sig på mattan genom ett genuint engagemang och en ådra av berättigad desperation. De tecken samhället följer idag heter kapitalförstöring och respektlöshet för allt annat än så kallad ekonomisk utveckling (läs BNP).

Jan Magnusson
I högra hörnan svettas gruvindustrin, representerad av Jan Magnusson (generaldirektör Sveriges Geologiska Undersökning, SGU), ymnigt och tar sig för pannan. Den ser påtagligt berörd och obekväm ut, men samlar sig snabbt i en undvikande defensiv.

I korta drag för gruvindustrin fram att folkrörelserna naturligtvis saknar saklig grund för sina påståenden, att 4-5 år är långsiktighet, att SGU är en förträfflig organisation med riksintresset för ögonen, att prospekteringen fortfarande ligger på en låg nivå samt att Sverige "förmodligen har världens bästa miljölagstiftning".

Domarens analys. Magnusson kunde lika gärna ha tagit chansen och gått på fullskaligt angrepp, enligt devisen "attack är bästa försvar", eftersom hen i vilket fall saknar trovärdighet i samma utsträckning som generaldirektörer för exempelvis kärnkraftsindustrin. Att gå in för att kompromettera sina meningsmotståndare ger åtminstone några slags retoriska poäng.

Folkrörelserna avvaktar sin tur till slutreplik, och det märks i deras hållning att svaret var mer än väntat. De landar riposten med avmätt säkerhet.

Smått dräpande argument är att SGU "delat ut undersökningstillstånd [...] motsvarande 4 % av Sveriges yta" samt en kort genomgång av gruvindustrins påtagliga miljöpåverkan. Dagens gruvindustri skiljer sig radikalt från den historiska genom sin omfattning och utgrävningstakt. SGU har noterat att Gotland hotas av grundvattenbrist, men förordar ändå brytning i Ojnareskogen. Vi har en enorm potential när det gäller sopbergen, varmed återvinning skulle kunna ersätta mycket av mineralbrytning.

Domarens analys. Det här var så nära knock-out det kunde bli. Den lilla fjädertouchen som saknades handlade om att vi behöver använda våra naturresurser med måtta och därför kan det enorma mineralbehovet anses konstlat och borde istället ligga på rimliga nivåer. Då skulle återvinningsargumentet få ytterligare kraft.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck & Peter van den Berg
Hur som helst vinner folkrörelserna matchen på teknisk knock-out med siffrorna 7-0. En segersvit som heter duga. Samtidigt erkänner domaren villigt att hen är partisk i matchen, vilket med säkerhet påverkat domsluten, men hen är åtminstone inte köpt som dagens makthavare, media och SGU.

Skulle regeringen vara seriös, så skulle den beakta följande skrivelse från Urbergsgruppen på allvar.

6 kommentarer:

  1. Lisa säger: Tack för den analysen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är du/ni som ska ha tack för skrivandet av artiklarna och försök till upprättande av samhällsdiskussion.

      Radera
  2. "ett battle"? Så fånigt.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med om att gruvdriften idag orsakar större miljöpåverkan än den gjort tidigare eftersom gruvdriften idag är snabbare/effektivare och därmed ger naturen mycket liten möjlighet till återhämtning. Dessutom bryts ofta mineraler i dagbrott vilket ger tydligare påverkan mer visuellt.

    Vi behöver både lära oss att utvinna mineraler (och andra kemikalier) från sopberget och vi behöver även bli mer snåla med resurser.

    Däremot kommer vi även fortsättningsvis behöva bryta nya mineraler. Frågan är om detta skall behöva ske i områden där naturen och livet hotas.

    Gruvdrift på andra planeter är än så länge inte ett alternativ, men kan bli ett alternativ efter att vissa tekniska framsteg gjorts. Resonemanget här är att det går att utvinna mineraler från planeter där det inte finns något liv (så som vi kan detektera det).

    Tills dess kan gruvdrift fortsätta bedrivas på de platser där man dels redan har gruvdrift och naturen redan förstörts (Kiruna dagbrott och andra gruvor). Man kan även tänka sig att öppna gruvor som stängts (Exempel: Sala silvergruva - utvinning av andra mineral än silver? Finns gott om andra gruvor)

    Att bryta ny gruvmark skall ske med försiktighet och med beaktande av natur och djurliv. Vad gäller just Gotland, där naturen dessutom är mycket skör, är det tydligt att ett fel har begåtts när tillstånden utfärdades. Krafterna för att stoppa dessa planer bör koncentreras där enligt min åsikt, även pga att transporter av mineralerna från Gotland blir dyra och med stor miljöpåverkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ett vältänkt inlägg. Jag håller dock inte med om utgångspunkten att vi nödvändigtvis måste bryta nya mineraler.

      Det handlar om samhällsomställning, där produktionssystemen och konsumtionsmönster behöver förändras radikalt. Delvis har kretsloppsprinciper även bäring på sådant som design och standarder.

      Att det slängs så oerhört mycket på tippen för att ersättas av nyproduktion är ett av de grundläggande systemfelen. Ett annat är att potentialen för 100 % återvinning nog finns, men inte är i närheten att utnyttjas. Det skulle ju nämligen slå hårt mot möjligheterna till materiell tillväxt.

      Idag står det politiska målet om ekonomisk tillväxt till varje pris över alla andra mål. Se där, ett till grundläggande systemfel.

      Radera