5 maj 2011

Dumpster Devil

Tisdagens Dumpster Devil
Crème fraiche, jäst och
två paket Åsens lantmjölk original
i miljövidrig petroleumförpackning
Det är närapå ofattbart. Meloner i sin mognads esse. Vitlök som varken har börjat ruttna eller gro. Fortfarande mjukt, gott bröd. Fräscha grönsaker som rädisor, lök, sallad och paprika. Potatis utan en endaste skavank. Och så vidare.

Varför slängs det här!?

Nytt ord i dumpstringsvokabuläret: Containerdykning.

Tisdagens fruktlåda
Stärkt av framgången i söndags så har jag varit ute och dumpstrat även på tisdags- och onsdagskvällen. Amatör som jag är så har jag nog tagit lite väl mycket av vissa saker, men det känns ruttet att inte ta tillvara på fullt tjänlig föda.

Tisdagens grönsakslåda
Den största nackdelen för mig är att jag genom containerdykningen gör större avsteg från att vara helvegetarian (vegan) än vanligt, men å andra sidan stödjer jag inte någon animalieindustri genom att köpa deras produkter. Egentligen är det resonemanget även giltigt för kött, men min gräns går vid mjölk och ägg. Känns helt enkelt vidrigt att äta muskler, brosk och inälvor om jag inte behöver för att överleva.

Onsdagens skörd
Mina dumpstringsäventyr kommer nog att för bloggens räkning bli lite överdimensionerande om jag ska redogöra för dem här. Därför hoppas jag kunna få börja skriva om mina fynd på frigan.se istället.

Jästen föranledde pizzadeg med påföljande pizza
Någon som vill ha valfritt antal paket Lätta?

4 maj 2011

Var hör påsen hemma?

På tidningarnas insändarsidor så går väl inte en vecka utan uppmaningar om att folk ska plocka upp efter sina hundar. Det kanske är intressant. Jag har dock en annan ingång på det här med frågan om hundbajs.

Inne i städerna där gatorna är belagda med hårdgjorda ytor av asfalt, stenplattor, betong eller kullersten så är det förstås utmärkt om folk plockar upp hundens avföring med små svarta plastpåsar. Helst bör paketet då hamna i en lämplig behållare som exempelvis någon av stadens papperskorgar.

Om dessa svarta plastpåsar skulle råka ligga kvar på gatan är dock inte skillnaden i stadsmiljö avsevärd med tanke på de plastpåsar, tidningar, cigarettfimpar, snusloskor, tomglas, aluminiumburkar, snabbmatsförpackningar och annat avfall som ligger strödda på gatorna.

Däremot undrar jag hur det är ställt med sinnessafterna när folk går runt i naturen/skogen/ängen/löpspåret med sin kära hund och samvetsgrant plockar upp bajset med bajspåsen, duktigt knyter ihop påsen och därefter dumpar den direkt på plats?

I Nackareservatet, som jag bor intill, så är det alltför vanligt. Många orkar säkert bära med sig skatten till närmsta soptunna. Förmodligen de flesta rentav. De bajspåsar som ligger och skräpar i skogen är emellertid de som märks mest. Som alltid.

Det är till största delen en estetisk fråga och därför inte särskilt viktig i sak. Däremot visar fenomenet på något om vårt samhälle, hur den "civiliserade", industrialiserade människan fjärmar sig från naturen och frånsäger sig det som hör naturen till. Naturen blir en fråga om att behärska snarare än att leva.

Åter till bajset. Är det inte ganska enkelt egentligen? Fekalier förmultnar och blir jord (för den som tvekar här så kan jag berätta att det är något bra). Plast förmultnar inte. I skogen vet jag åtminstone vad jag ser helst. I dagsläget blir i varje fall jag glad när jag ser bajs och trött när jag ser plast.

2 maj 2011

Det frigana paradiset

Bönratatouille med potatisgnocchi och sallad
100 % frigan förutom kranvattnet
I det här landet borde ingen någonsin behöva gå hungrig. Istället slängs det kopiösa mängder mat från livsmedelsbutiker, restauranger och skolkök till ingen nytta. Ja, åtminstone inte mer nytta än att det ger extra BNP-tillväxt, vilket ju inte är särskilt nyttigt alls. Det är förmodligen också skälet till varför det ser ut som det gör, där talet om livsmedelssäkerhet mest är ett svepskäl. Jag menar, vad är problemet att ge mat till någon som säger "jag tar fullt ansvar" och rentav skriver under en förbindelse om saken?

Mumsig frukt. Mest äpplen,
men även mango,
banan, päron och kiwi
Redan för flera år sedan var jag lite på gång att dumpstra med en kompis, men det lossnade aldrig. Tanken har funnits lite i periferin över åren, men det var först i torsdags som jag gjorde min premiär inom fältet med en testdumpstring. Det gick bra, så i söndags var jag ute igen på natten och samlade lite mer ordentligt. Bilderna här i inlägget visar matvarorna från det senaste tillfället.

I stort sett färsk sallad
Att det har tagit lång tid att komma igång kanske delvis har att göra med att det spontant bär emot att gå och rota i sopor? Å andra sidan bär det spontant emot att mat slängs bort. För min del har den senare aspekten mer tyngd. Jag är glad att jag tagit ändan ur vagnen och påbörjat detta samhällsförbättrande projekt.

Ordentligt tillskott till grönsaksskafferiet
Det finns säkert en etablerad terminologi gällande det här med att plocka mat som slängs bort. Det engelska "freegan" har jag hört förut och det är lätt översatt till "frigan". Begreppet "dumpstra" verkar mer använt nuförtiden och bör etymologiskt häröra från den amerikanska engelskans "dumpster" som betyder "sopcontainer".

Bröd och sötebröd
så det räcker och blir över.
Fika någon?
Den viktigaste poängen med dumpstring tycker jag inte är att spara in på matkassan. Det är dock en positiv bieffekt. Främst är handlingen för mig en manifestation mot konsumtionssamhället. Jag tar helt enkelt sådan mat som egentligen fortfarande är gångbar, men som idag väljs att slängas bort för att en datumstämpel har passerats, butiken vill frigöra hyllplats, varor som har lite skavanker eller liknande. Ta av överflödet och använd det mer rationellt. Friganen är nog lite av en modern Robin Hood.

En luring på g! Handen tillhör Artíga, som ville skoja lite. :-)
För osökt tanken till Addams family.

Länktips
Dumpster Devil (min dumpsterdagbok)
Dumpster Grrl

30 april 2011

Cykelkärra

Artíga inför cykelturen
Cykla är bra för såväl miljön som för hälsan. Nu när våren är kommen och sommaren stundar, så kan vi se en klart ökad frekvens av cykelturer. Något vi har saknat över åren, men funderat på att försöka skaffa, är en cykelkärra.

För några veckor sedan såg jag en Fb-väns statusuppdatering där hen frågade om tips inför att skaffa just en cykelkärra. En vän till den vännen erbjöd då en cykelkärra som var något defekt (fabrikationsfel), men Fb-vännen avböjde för att hen ville ha något som fungerade på en gång utan knot.

Som konsumtionsminimalist och penningekonomiskt obemedlad, så skrev jag till min väns vän och undrade om jag kunde ta över kärran istället.

Spännande ekipage i glada toner
Jag fick ett positivt svar. Cykelkärran hade redan stått i ett år utan att användas och alternativet var att efterhand slänga bort den.

Nu kom jag istället med en pirra och hämtade den. Efter lite fix och trix så fungerar den alldeles utmärkt.


Återanvändning är den bästa formen av återvinning. Vill därför rikta ett stort tack till Frida Flodman för visad generositet och insatsen att hellre ge bort än slänga bort. Tack!

Nationella bokveckan

Nu är det tydligen den nationella bokveckan. Värt att fira. Såg en återanvänd (återanvändning är den bästa formen av återvinning) men fortfarande kul statusuppdatering av Akko Karlsson på Facebook.

Här är en variant av den anpassad för det här forumet:

Ta närmaste bok, slå upp sidan 52 och skriv in den femte meningen som kommentar här på bloggen utan att nämna titeln.

28 april 2011

Stäm upp på stämman!

27/4 höll Vattenfall sin bolagsstämma. Med anledning av att de enligt mångas mening fortfarande satsar för mycket på naturgas, kol- och kärnkraft så var vi några stycken som utförde en sångaktion efter VD Øystein Løseths tal i stämmans inledningsskede.

Samuel Jarrick med protestplakat
Till höger skymtar Maria Loxbo
Några har meddelat mig att det är ok att stå med här på bloggen med namn, vilket alltså följer här. Vi hade delat upp oss på grupper beroende på när vi kommer in i sången. Jag sjöng tillsammans med Hannah Persson och en till i välrenommerade grupp 2. Med på aktionen var även Maria Loxbo, som jag sjunger med i Ekokören. Aktionens initiativtagare och sångledare var operasångare och tidigare talesperson för Klimataktion Samuel Jarrick.

Den icke-våldsliga manifestationen finns registrerad på Vattenfalls egen videopresentation med början ca 46m30s och slut nästan tre minuter senare vid 49m10s när vi självmant tågar ut ur salen. Ett tack till Vattenfalls produktionsledning att de inte valt att redigera bort "underhållningen".

Sången är svår att höra eftersom ljudupptagningen endast skedde via mikrofonerna framme på podiet.

Under stämman förelåg det förbud för annan film- och ljudupptagning än bolagets egen. En skälig och fristående dokumentation bör emellertid ingå i en civil olydnadsaktion. Vårt eget filmteam lyckades därför med konststycket att föreviga tillfället via en bröstficka eller liknande. Grupp 2 återfinns i vänsterkanten på visst säkerhetsavstånd från centralgrupperna:


Ljudet är lite tydligare här. Framgick det inte tidigare, så bör det nu vara klart att det är Inatt jag drömde som vi sjunger. Texten är emellertid omskriven av Samuel Jarrick och är som följer:
Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut
Jag drömde det var grönt på vår jord och alla utsläpp tog slut
Jag drömde om en jättesal där kolkraftsmän satt på rad
Så rev de sina bonusar och reste sig och sa:

Det finns ingen smutsig kolkraft mer och ingen kärnkraftsstress
Och ingen känner längre till det ordet CCS
På gatorna gick folk omkring och log från kind till kind
Och alla älskade solens kraft och våg och vatten och vind
Glada aktivister efter väl uträttat värv
Det var några som hade nekats tillträde till stämman med anledning av tidigare manifestationer mot Vattenfall. När vi som varit inne väl hade kommit ut så förenades vi och fortsatte manifestationen med att sjunga lite till för solande poliser. En del av dem log mot oss. Trevligt.

Vem har svalt kärnavfall från Forsmark?
Vi sjöng förstås Inatt jag drömde en gång till. En kameraperson från TV4 passade då på att spela in det, även om jag gissar att det inte riktigt nådde fram in i nyhetsflödet.

Där utanför sjöng vi även en annan sång som vi egentligen hade avsett fortsätta sångaktionen med inne på stämman. Vi missade det emellertid i det potentiella tumultet. I videoklippet ovan går det visserligen att höra att jag börjar sjunga sången när vi tågar ut, men jag valde att inte fullfölja soloinsatsen. Melodin är Nu tändas tusen juleljus. Jag har gjort den alternativa texten:


nu tändas tusen kolkraftverk
på jordens mörka rund
och miljontals ton av växthusgas
sprids ut i denna stund
och över stad och land ikväll
går jordens dystra bud
att snart orkar inte jorden mer
och då tar världen slut

nu strålar tusen kärnkraftverk
i radioaktivt härligt ljus
som lyser in med hopp om frid
i varje hem och hus
och varje hjärta, armt och mörkt
lyser upp av sig självt
med strålar av en värme blid
när härdarna har smält

nu snurrar tusen vindkraftverk
på fält och klippors häll
förnybara bränslen är melodin
för en framtid som är säll
nu hushåller vi med resurserna
och lever gott i verklig frid
fria från prylhets och maktgalenhet
och fria i vår gröna tid

Sammanfattningsvis var det enligt vår mening en lyckad manifestation gentemot Vattenfall och regeringens energipolitik!

26 april 2011

Kärnkraftsdemonstration

Eduardo Hornos Ledoux (gul skjorta)
Med anledning av att det idag var 25 år sedan härdsmältan i Tjernobyl, Ukraina, så var vi ett antal brinnande själar som höll en demonstration mot kärnkraft. I samma veva (fast mer på ett hörn) gällde det naturligtvis också ett ställningstagande mot kolkraft, naturgas och olja.

Artíga, Dace och Torun
Det vi demonstrerade för var energigenerering genom vind, vatten och sol. Naturligtvis under förutsättning att etablering inte förstör miljön. Hållbar, förnyelsebar energi således.

Torbjörn Gannholm
Språkrörskandidatskollega
Jag var där tillsammans med några tusen andra. Exakt hur många vi var vet jag inte. Frågan är om någon vet, men vissa kvalificerade gissningar har säkert gjorts. Får säkert läsa om det i media imorgon.

Kerstin Dreborg och Roland von Malmborg
och i bakgrunden står Lars Ohly
Föga förvånande så var jag bekant med ganska många som var på plats. Miljörörelsen är inte fasligt stor förstås. Här är några foton som fångat några av dem på bild.

Jag med Artíga på axlarna
Intressant nog så hade Greenpeace ställt som krav att inga "politiska" talare skulle ges plats. Eduardo hade i ett tidigt skede ordnat Akko Karlsson som konferencier och frågat mig om jag kunde hålla tal. Inget av det blev alltså av.

Ganska menlöst krav egentligen. Under demonstrationen kunde åtminstone jag inte kunde höra ett enda tal eller en enda sång som inte var politisk.

10 000

Häpp! Nu är det jubileum med över tiotusen läsningar av bloggen sedan starten i oktober 2010! Tjo-hoo!

Fast. Hrm. Det kanske inte är så mycket att fira? Vad tycker du som finner nöje av att läsa här?

Jag menar, Birger Schlaug har ju haft över en miljon besök vid det här laget. Blir lite som att jämföra Immanuel Kant och Vilhelm Schmidt.

Interpellation om basinkomst

Annika Lillemets (Mp)
Jag blir glad att Miljöpartiet driver frågan om basinkomst i parlamentet. Fast med förlov sagt är de flesta Mp-riksdagsledamöter inte särskilt hugade och det var längesedan de var det. Däremot lämnade Annika Lillemets nyligen (21 februari) in en seriös fråga om saken till Regeringen. Den löd som följer:
Resolutionen role of minimum income in combating poverty and promoting an inclusive society in Europe, som antogs av en stor majoritet i EU-parlamentet den 20 oktober 2010, föreskriver en mängd olika åtgärder för att motverka fattigdom och social utslagning i unionen.

EU-parlamentet framhåller bland annat att olika försök visat att villkorslös medborgarlön (basic income) är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom och utslagning och ge alla ett anständigt liv. Parlamentet uppmanar därför i resolutionens 34 § och 44 § såväl EU-kommissionen som medlemsländerna att inleda praktiska och omfattande försök med villkorslös medborgarlön som ett sätt att uppnå social rättvisa och lika möjligheter. I 44 § påpekas att villkorslös medborgarlön är icke-stigmatiserande och har förmågan att förebygga dold fattigdom.

Med anledning av detta vill jag fråga hur statsrådet avser att förverkliga resolutionen, särskilt 44 §, i Sverige.
Maria Larsson (Kd)
Interpellationen lämnades in till Socialförsäkringsminister Ulf Kristensson (M), som av något outgrundligt skäl lämnade frågan vidare till Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (Kd). Den påföljande debatten i kammaren (12 april) inrymmer sju inlägg, tre från Annika Lillemets (Mp) och fyra från statsrådet ifråga. Det blir lite väl långt att citera debatten i sin helhet här på bloggen, så jag gör mitt bästa för att plocka ut godbitarna med påföljande (ibland sarkastiska) kommentarer.

Maria Larsson (Kd)
Den svenska välfärdsmodellen bygger på att alla som kan ska ges möjlighet att bidra till sin egen och samhällets utveckling genom arbete. Arbete ger möjlighet till social delaktighet och ekonomisk trygghet genom löneinkomst. Arbete ger även inträde till de sociala trygghetssystemen, och som kompletterande skydd finns behovsprövat ekonomiskt bistånd. [...] Ekonomisk grundtrygghet är avgörande för ett inkluderande samhälle och regeringen anser att trygghetssystemen ska utformas för att främja människors möjlighet och vilja att träda in på arbetsmarknaden.
Föga förvånande är svaret... *ta-daa*... Arbetslinjen.

Svaret är således inriktat på att de som råkar stå utanför de sociala trygghetssystemen och exempelvis inte har haft möjlighet att jobba i tillräckligt stor utsträckning (säg A-kassans arbetskrav på minst 17 h/vecka under ett halvårs tid) eller de som blir utförsäkrade men fortfarande är för sjuka för att lönearbeta, ja, dem skiter de så kallat regeringsfähiga högaktningsfullt i!
[...] I den mån kommissionen och andra medlemsländer finner det intressant och ändamålsenligt att genomföra försök med villkorslös basinkomst tar regeringen gärna del av dessa erfarenheter.
Det gamla vanliga feg-argumentet om att det låter vi minsann någon annan göra. Inte vi, inte nu. Det är någon annans problem.
Här vill jag framhålla att den öppna samordningsmetoden innebär möjligheter till erfarenhetsutbyte mellan medlemsländer för att gemensamt utveckla ett mer socialt Europa i enlighet med den nya strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, den så kallade Europa 2020-strategin.
"Smart och hållbar tillväxt". Vad är det för menlöst tomtespråk? Högvörderliga statsrådet väljer att inte fatta någonting. Tom borgarboll.

Annika Lillemets (Mp)
EU-parlamentet uppmanar till politisk fantasi och nytänkande, något som är nödvändigt för att skapa förutsättningar för ett bra liv för alla, inte bara för de starkaste, friskaste och mest anställningsbara – vad nu det råkar vara för något. Fattigdom och maktlöshet är nämligen inget man väljer. Det är inte den enskilda människans fel att [hen] är fattig. Det är inte resurser som saknas utan politisk vilja till rättvis fördelning av arbete, pengar och makt.

[...] de sociala och ekonomiska klyftorna ökar i Sverige. Allt fler slås ut och allt fler förnedras i mer eller mindre konstlade arbetsmarknadsåtgärder. Vi har massarbetslöshet samtidigt som många lönearbetar mer än de mår bra av. Allt effektivare produktionsmetoder minskar behovet av arbetskraft. Att vi inte behöver arbeta så mycket för att tillgodose våra grundläggande materiella behov är en historiskt ny situation, och vi borde glädjas åt vår nyvunna frihet i stället för att alltmer fåfängt försöka skapa full sysselsättning till varje pris, genom ständigt ökad konsumtion som inte längre gör oss lyckligare och som skadar miljön.
Poäng till de gröna. Shit, vad jag gillar Annika!
[...] I EU:s största land, Tyskland, debatteras medborgarlön seriöst. I en rapport från det ansedda världshandelsinstitutet i Hamburg som kom häromåret framhålls att de som får göra vad de brinner för arbetar mycket effektivare än de som släpar sig till jobbet i trött rutin. De möjligheter att förverkliga livsprojekt – att starta företag, vidareutbilda sig och så vidare – som medborgarlön öppnar för, har enligt rapporten en betydande nationalekonomisk potential. Man bedömer att mellan 600 000 och 1,2 miljoner nya jobb skulle kunna skapas i Tyskland utifrån människors egna idéer genom införandet av en villkorslös grundinkomst. Den skulle kunna ge människor verklig makt över sina liv och chans att frigöra sin kreativitet. Detta är något väsensskilt från tvånget att delta i alltför ofta meningslösa arbetsmarknadsåtgärder som ofta inte leder någonvart eller i värsta fall leder djupare ned i förnedring.
Maria Larsson (Kd)
Jag vet mycket väl att Miljöpartiet på sina kongresser 1998, 1999, 2000 och senast på kongressen 2005 har slagit fast sin vilja att arbeta för någon form av medborgarlön i Sverige, men jag har också läst att man från och med 2008 slopade kravet på medborgarlön och att det i stället är rätt till arbete och egenförsörjning som ska utgöra grunden för Miljöpartiets synsätt.
Den medlemsomröstning eller rådslag om medborgarlön som skedde 2008 och som Larsson så förtjänstfullt refererar till var synnerligen präglat av ett fult diktat om att välja mellan pest eller kolera utifrån frågeformuleringarna som deltagarna hade att ta ställning till.

Det handlade i korta drag om att antingen rösta för en medborgarlön där vi skulle ha ett skattetryck på 98 % eller för något annat sätt att försöka fixa grundtrygghet i samhället. Manipulationen kan vi tacka Lennart Olsen & Co för.

Det finns alltså en anledning till att endast 5 % av medlemmarna valde att rösta i frågan. Många valde aktivt att lägga ner sin röst eftersom det saknades relevanta alternativ.

Knappast särskilt hållbart ur demokratiskt hänseende utan enbart tragiskt om det anses vara "partiets linje". Ungefär som medlemsomröstningen om utträdeskravet ur EU, där såväl båda språkrören som Miljöpartiets meste EU-politiker och grundare Per Gahrton pekade med hela handen.

Hade medlemmarna något egentligt val under de förutsättningarna? Det blev ju ungefär som att välja mellan språkrören och utträdeskravet. Rådslaget om medborgarlön ligger i samma division.
[...] Den beskrivning av Sverige och den generella välfärden i vårt land som Annika Lillemets ger överensstämmer nog inte med vare sig min eller de flesta andras syn.
Jasså? Och det vet minsann högt ärade statsrådet med trygg och säkerställd förvissning?
[...] Arbetslöshet och fattigdom hör ihop. Vi vet att bästa sättet att bekämpa fattigdom är att människor får möjlighet till egenförsörjning.
Människan saknar ju visioner och politisk vilja. Det etablerade systemet och den egna makten framför allt. Det blir mer och mer uppenbart ju längre debatten fortgår.

Annika Lillemets (Mp)
Vi skulle behöva ett basinkomstnätverk som i Tyskland. Där ingår ledande politiker från alltifrån kristdemokraterna CDU, till vänsterpartiet Die Linke, och även många tyska ekonomer ingår. Jag vill nämna kristdemokraten Dieter Althaus, som tidigare var regeringschef i Thüringen och en av Tysklands tyngsta politiker. Han har föreslagit en medborgarlön på 800 euro i månaden utan motprestation. Han anser att en sådan reform skulle kunna genomföras inom fyra fem år och vara budgetneutral genom att den ersätter en stor del av de nuvarande välfärdssystemen och minskar byråkratin.

Systemet skulle också fungera så att arbete alltid skulle löna sig även för dem med mycket låga inkomster. Althaus framhåller vidare att villkorslös medborgarlön skulle uppvärdera det obetalda arbetet i hem och samhälle. Ännu en god effekt som han framhåller skulle vara att människor med medborgarlön för reell möjlighet att välja bort underbetalda jobb med dålig arbetsmiljö.

Förslaget utreds vidare av Konrad Adenauer-stiftelsen, CDU:s idéutvecklingsstiftelse. Dessa tankar verkar inte har spritt sig till svenska kristdemokrater. Jag undrar lite varför. Det belyser också vad jag är ute efter när jag talar om detta.

[...] Det skulle kunna ha en mycket bra fördelningspolitisk effekt. Det bygger på en mycket positiv och liberal människosyn om att alla har rätt till frukterna av våra gemensamma tillgångar. Det handlar inte om bidrag. Det handlar om att varje individ själv anses kapabel att ta ansvar för sitt liv.

[...] Får vi förtroende växer vi med det. [...] Det vore en väldigt viktig förändring att gå från att se människor som lata som ska piskas på för att göra någonting bra till att se dem som kapabla och ansvarstagande.
Ja, varför inte lite positiv syn på oss som samhällsvarelser som omväxling? Det kanske vore något för dagens så kallade liberaler. Eller kvasiliberaler som jag tycker är en mer passande benämning. Jag menar, läs Adam Smith ordentligt. Eller varför inte Milton Friedman? Denna tongivande nyliberala storfräsare som ju förordade negativ inkomstskatt vilket, hör och häpna, är ett annat ord för basinkomst eller medborgarlön.

Maria Larsson (Kd)
Det är naturligtvis så att man kan läsa rapporterna från andra länder med lite olika glasögon. Jag ska med intresse och öppenhet ta del av de eventuella försök som genomförs på parlamentets uppmaning till medlemsstater och det som kommissionen uppmanas att göra om det nu uppstår några sådana.
Det låter för bra för att vara sant. Och det är nog sant åtminstone.
[...] Man får lite ställa medborgarlönen mot de uppbyggda systemen. Jag menar att det är viktigt för en nation att ha ett system där människor uppmuntras att bidra i den utsträckning som de kan. Egenförsörjning ska uppmuntras. Om man arbetar lite mer ska det också synas i plånboken.
Arbetslinjen ånyo. Tröttsamma människa.
[...] De system som vi har byggt upp – trygghet vid inkomstbortfall och behovsprövat ekonomiskt bistånd – är det någonting som i Miljöpartiets värld skulle avskaffas till förmån för en medborgarlön?
Javisst. Har inte det varit självklart hela tiden? Dessutom handlar det inte om att avskaffa, utan om att ersätta och radikalt förbättra.

Annika Lillemets (Mp)
Det handlar om grundläggande värderingar, människosyn och vilket samhälle vi vill ha. Vi gröna tror på människors kreativitet och vilja att bidra till samhället. Medborgarlön är vår vision på längre sikt. Det är en rättighet, en inkomst, som alla får utan villkor eller krav utan förnedrande prövning.

Det handlar också om hur vi ser på arbete. Lönearbete så mycket som möjligt oavsett innehåll är inget gott i sig. All verksamhet som någon avlönas för att utföra är inte meningsfull eller nyttig. Lika sant är att mycket oavlönat arbete är mycket viktigt.
Lönearbetet är bara en del av arbetet, och arbetet är bara en del av livet. Villkorslös medborgarlön skulle kunna befria arbetet från den överspelade funktionen av disciplineringsinstrument. Om alla fick bättre möjlighet att förverkliga sina drömmar och livsprojekt skulle mycket gott kunna åstadkommas.

[...] Men idén möter i Sverige känsloladdat och irrationellt motstånd till skillnad mot i många andra länder. Det vore synd om fördomar och låsningar skulle leda till att inga försök med villkorslös basinkomst genomförs i vårt land, vilket statsrådets svar tyvärr pekar på. Jag tycker att vi ska ta EU-parlamentets uppmaning på allvar.
De Gröna - De Grå
28 - 5

Maria Larsson (Kd)
Jag ser fram emot att ta del av ett mer detaljerat förslag på hur Miljöpartiet tänker sig medborgarlönen och har finansiering för det framöver i kommande budgetar. Det ska bli mycket intressant att följa.

[...] När det gäller fattigdomsbekämpning är tillväxten av arbete helt central. [...] Utbildningsfrågorna är en annan del som är viktig när man långsiktigt ska bekämpa fattigdom.
De Gröna - De Grå
28 - 3

25 april 2011

Tre filmklipp

Här är tre sevärda filmklipp på Youtube. Särskilt det första sammanfattar ett av Birger Schlaugs senaste blogginlägg, nämligen Söndagsskola för tillväxtvänner del 11.

Våra värderingar

George Monbiot
Jag hade för mig att jag skrivit på bloggen om den här artikeln av George Monbiot. Originaltexten är publicerad i The Guardian, men är här publicerad på hemsidan för KlimatAktion i översättning av Mikael Malmaeus.

Artikeln handlar om politiskt arbete utifrån värdegrunders roll och jag tycker att texten gör flera viktiga och tänkvärda poänger. Jag låter texten tala för sig själv genom att locka till läsning genom att citera några utvalda stycken:
Istället för att göra en rationell kostnads-nyttoanalys så väljer vi att acceptera information som bekräftar vår identitet och våra värderingar, och att bortse från information som gör motsatsen.

[...]

Vår sociala identitet är formad av värden som psykologer klassificerar som antingen yttre eller inre. Yttre värderingar handlar om status och personligt avancemang. Människor med en stark betoning på yttre värderingar är fixerade vid hur andra uppfattar dem. De månar om finansiell framgång, image och berömmelse. Inre värderingar handlar om relationer med vänner, familj och samhälle, och om att acceptera sig själv. De som har en stark betoning på inre värden är inte beroende av beröm eller belöningar av andra människor. De har övertygelser som går utanför dem själva. Få människor tillhör fullständigt den ena eller den andra kategorin. Vår sociala identitet är formad av en kombination av värden.

[...]

De som exempelvis värderar finansiell framgång högt har mindre empati, starkare manipulativa tendenser, är mer attraherade av hierarkier och ojämlikhet, starkare fördomar mot främlingar och mindre intresse för mänskliga rättigheter och miljö. De som har starkare inre självkänsla har mer empati och mer engagemang för mänskliga rättigheter, socialrättvisa och miljö. Olika värderingar ”kuvar” varandra: ju starkare yttre mål och värderingar desto svagare inre mål.

[...]

Vi är inte födda med våra värderingar. De formas av vår sociala omgivning. Genom att påverka vår uppfattning om vad som är normalt och acceptabelt styr politiken våra sinnen lika mycket som våra levnadsomständigheter. Fri och allmän sjukförsäkring tenderar exempelvis att stärka våra inre värderingar. Att utestänga fattiga från hälso- och sjukvård normaliserar ojämlikhet och förstärker yttre värderingar.

[...]

Detta värderingsskifte har förstärkts av reklam och av media. Medias upptagenhet av maktspel, listor över rika människor, mäktiga människor, inflytelserika, intelligenta och vackra människor, besattheten vid att framhäva kändisskap, mode, snabba bilar, dyra semestrar: allt detta inpräntar yttre värden i våra sinnen. Genom att skapa känslor av osäkerhet och otillräcklighet – och därmed försvaga vår inre självkänsla – undertrycker de också inre värderingar.

[...]

Många aktivister för miljö och rättvisa har också försökt nå människor genom att tala till egenintresset: genom att förklara hur exempelvis minskad fattigdom i utvecklingsländer kan utöka marknaden för brittiska produkter, eller genom att försöka få människor att köpa hybridbilar med argumentet att dessa kan imponera på vänner och öka din sociala status. Den taktiken förstärker också yttre värderingar, och minskar ytterligare möjligheterna att lyckas med framtida kampanjer. Grön konsumism har varit ett katastrofalt misstag.

Common Cause föreslår en enkel motstrategi: att vi slutar försöka dölja våra värderingar och istället försöker förklara och kämpa för dem. Progressiva aktivister, menar man, borde försöka öka förståelsen för den psykologi som inspirerar till politisk förändring, och visa hur den manipulerats. De borde också gå samman och utmana de krafter – i synnerhet reklamindustrin – som gör oss osäkra och själviska.

[...]

Men det finns en paradox här, som innebär att vi inte kan förlita oss på politiker att genomföra dessa förändringar. De som är framgångsrika politiker är, per definition, människor som prioriterar yttre värderingar. Deras ärelystnad får gå före sinnesfrid, familjeliv, vänskap – och även kärleken människor emellan.

Vi måste genomföra denna omställning själva. Människor med starka inre värderingar måste sluta skämmas för dem. Vi måste argumentera för den politik vi vill ha, inte med egennyttan som argument utan på grund av att den är empatisk och bra; och mot politik som vi tycker är självisk och dålig. Genom att hävda våra värderingar kan vi förverkliga de förändringar vi vill se.

Prosperity without growth as pdf

I recently discovered that the Brittish Sustainable Development Commission has closed their activities the 31st of March. The home page has been converted to an archive site.

Tim Jackson
The commissions work is known for the efforts of perhaps primarily Tim Jackson. Here is for instance a nice talk about growth economy which ge held in Stockholm the 8th of Februar.

You want the book? Read it here!
Strange enough the commissions archive site is lacking the link to download one of their very noteworthy reports. I therefore have put up a link of my own to Prosperity without growth (2009).

The access to the book is free of charge. It was earlier available on the commissions own home page for free, but since I can't find it now-a-days I think it's well worth to share it for others who would like to read the report.