Grymt av Isovaara

Lars Isovaara

Lars Isovaara (SD) hit the fan. Den socialkonservativa fernissan flagnar tydligen alltför lätt av vid inmundigande av berusningsmedel. Minnet är sällan heller det bästa, och lustigt nog verkar amnesi vara en allmänt förekommande sjukdom hos ledande sverigedemokrater.

Kanske är det någon oväntad bieffekt av den i samhället rådande epidemin av högerpopulism? Något som även går under namnen smygrasismsjukan och bakom-kulliserna-fascism.

Händelsen finns förutom hos TT även noterad i Aftonbladet (även här), SvD, Göteborgsposten (även här), SVT (intervju), DN, Sveriges Radio, Sydsvenskan, Expressen (även här, här, här och här) m fl. En kanske väntat stor spridning i media således.

Finns förstås även läsvärda blogginlägg där ute, som det här från Den sjätte mannen.

Jimmie Åkesson kommenterar:

Om det är så att vi har blivit vilseledda angående händelserna i går natt så måste det naturligtvis få allvarliga konsekvenser. Mer kan jag inte säga i det här läget då vi för tillfället delgivits information som ännu ej kunnat bekräftas.

trulpen kommenterar:

Undrar om det blir kvar något av den sverigedemokratiska riskdagsgruppen (sic) som den ångar på? Det är i och för sig intressant att se hur olika representanter för SD gör sig omöjliga genom taffliga påhopp baserat på fördomar och skev människosyn. Way to go!

Uppdaterat: Isovaara får sparken från SD efter att det uppdagats att hen ljugit och "fört partiet bakom ljuset".

Riksdagsledamöternas epostadresser

Med anledning av föregående inlägg, så har jag tagit mig tiden att samla samtliga riksdagsledamöters epostadresser här nedan uppdelat på parti. Tänker att de här listorna kan komma väl till pass även i andra sammanhang framöver.

Gröna partiet
Tyvärr saknas i nuläget representation av Sveriges bästa parti... ;-)

Vänsterpartiet
ulla.andersson@riksdagen.se
bengt.berg@riksdagen.se
marianne.berg@riksdagen.se
torbjorn.bjorlund@riksdagen.se
josefin.brink@riksdagen.se
rossana.dinamarca@riksdagen.se
jens.holm@riksdagen.se
siv.holma@riksdagen.se
christina.hoj.larsen@riksdagen.se
wiwi-anne.johansson@riksdagen.se
jacob.johnson@riksdagen.se
amineh.kakabaveh@riksdagen.se
hans.linde@riksdagen.se
lars.ohly@riksdagen.se
eva.olofsson@riksdagen.se
lena.olsson@riksdagen.se
kent.persson@riksdagen.se
jonas.sjostedt@riksdagen.se
mia.sydow.molleby@riksdagen.se

Miljöpartiet de Gröna
jabar.amin@riksdagen.se
stina.bergstrom@riksdagen.se
per.bolund@riksdagen.se
agneta.borjesson@riksdagen.se
bodil.ceballos@riksdagen.se
esabelle.dingizian@riksdagen.se
tina.ehn@riksdagen.se
magnus.ehrencrona@riksdagen.se
gunvor.g.ericson@riksdagen.se
jonas.eriksson@riksdagen.se
peter.eriksson@riksdagen.se
maria.ferm@riksdagen.se
lotta.hedstrom@riksdagen.se
ulf.holm@riksdagen.se
mehmet.kaplan@riksdagen.se
helena.leander@riksdagen.se
annika.lillemets@riksdagen.se
jan.lindholm@riksdagen.se
agneta.luttropp@riksdagen.se
valter.mutt@riksdagen.se
lise.nordin@riksdagen.se
kew.nordqvist@riksdagen.se
mats.pertoft@riksdagen.se
asa.romson@riksdagen.se
peter.radberg@riksdagen.se

Socialdemokraterna
christer.adelsbo@riksdagen.se
carina.a.elgestam@riksdagen.se
ann-christin.ahlberg@riksdagen.se
urban.ahlin@riksdagen.se
johan.andersson@riksdagen.se
phia.andersson@riksdagen.se
lennart.axelsson@riksdagen.se
ibrahim.baylan@riksdagen.se
hakan.bergman@riksdagen.se
hannah.bergstedt@riksdagen.se
bo.bernhardsson@riksdagen.se
patrik.bjorck@riksdagen.se
sven.britton@riksdagen.se
catharina.brakenhielm@riksdagen.se
sven-erik.bucht@riksdagen.se
clas-goran.carlsson@riksdagen.se
gunilla.c.carlsson@riksdagen.se
cecilia.dalman.eek@riksdagen.se
mikael.damberg@riksdagen.se
adnan.dibrani@riksdagen.se
susanne.eberstein@riksdagen.se
hans.ekstrom@riksdagen.se
tomas.eneroth@riksdagen.se
christer.engelhardt@riksdagen.se
kerstin.engle@riksdagen.se
lars.a.eriksson@riksdagen.se
matilda.ernkrans@riksdagen.se
kenneth.g.forslund@riksdagen.se
isak.from@riksdagen.se
agneta.gille@riksdagen.se
marie.granlund@riksdagen.se
monica.green@riksdagen.se
jonas.gunnarsson@riksdagen.se
billy.gustafsson@riksdagen.se
roza.guclu.hedin@riksdagen.se
christin.hagberg@riksdagen.se
kerstin.haglo@riksdagen.se
lena.hallengren@riksdagen.se
arhe.hamednaca@riksdagen.se
jorgen.hellman@riksdagen.se
caroline.helmersson.olsson@riksdagen.se
shadiye.heydari@riksdagen.se
hans.hoff@riksdagen.se
peter.hultqvist@riksdagen.se
carina.hagg@riksdagen.se
kent.harstedt@riksdagen.se
berit.hogman@riksdagen.se
leif.jakobsson@riksdagen.se
eva-lena.jansson@riksdagen.se
peter.jeppsson@riksdagen.se
ann-kristine.johansson@riksdagen.se
lars.johansson@riksdagen.se
morgan.johansson@riksdagen.se
ylva.johansson@riksdagen.se
peter.johnsson@riksdagen.se
mattias.jonsson@riksdagen.se
hakan.juholt@riksdagen.se
anders.karlsson@riksdagen.se
annelie.karlsson@riksdagen.se
kristina.karlsson@riksdagen.se
sara.karlsson@riksdagen.se
yilmaz.kerimo@riksdagen.se
kurt.kvarnstrom@riksdagen.se
katarina.kohler@riksdagen.se
hillevi.larsson@riksdagen.se
jan-olof.larsson@riksdagen.se
lars.mejern.larsson@riksdagen.se
desiree.liljevall@riksdagen.se
asa.lindestam@riksdagen.se
elin.lundgren@riksdagen.se
fredrik.lundh.sammeli@riksdagen.se
johan.lofstrand@riksdagen.se
louise.malmstrom@riksdagen.se
pyry.niemi@riksdagen.se
ingemar.nilsson@riksdagen.se
jennie.nilsson@riksdagen.se
kerstin.nilsson@riksdagen.se
pia.nilsson@riksdagen.se
marie.norden@riksdagen.se
ingela.nylund.watz@riksdagen.se
carina.ohlsson@riksdagen.se
fredrik.olovsson@riksdagen.se
hans.olsson@riksdagen.se
jasenko.omanovic@riksdagen.se
christina.oskarsson@riksdagen.se
veronica.palm@riksdagen.se
peter.persson@riksdagen.se
helene.petersson@riksdagen.se
helen.pettersson@riksdagen.se
leif.pettersson@riksdagen.se
raimo.parssinen@riksdagen.se
carin.runeson@riksdagen.se
gunnar.sandberg@riksdagen.se
lena.sommestad@riksdagen.se
eva.sonidsson@riksdagen.se
maria.stenberg@riksdagen.se
thomas.strand@riksdagen.se
gunilla.svantorp@riksdagen.se
per.svedberg@riksdagen.se
suzanne.svensson@riksdagen.se
bjorn.von.sydow@riksdagen.se
anna-lena.sorenson@riksdagen.se
olle.thorell@riksdagen.se
borje.vestlund@riksdagen.se
tommy.waidelich@riksdagen.se
anna.wallen@riksdagen.se
meeri.wasberg@riksdagen.se
maryam.yazdanfar@riksdagen.se
anders.ygeman@riksdagen.se
christina.zedell@riksdagen.se
karin.astrom@riksdagen.se
krister.ornfjader@riksdagen.se

Centerpartiet
anders.ahlgren@riksdagen.se
abir.al-sahlani@riksdagen.se
ulrika.carlsson@riksdagen.se
staffan.danielsson@riksdagen.se
erik.a.eriksson@riksdagen.se
johan.hedin@riksdagen.se
ola.johansson@riksdagen.se
per-ingvar.johnsson@riksdagen.se
anders.w.jonsson@riksdagen.se
emil.kallstrom@riksdagen.se
johan.linander@riksdagen.se
helena.lindahl@riksdagen.se
goran.lindell@riksdagen.se
per.lodenius@riksdagen.se
kerstin.lundgren@riksdagen.se
karin.nilsson@riksdagen.se
rickard.nordin@riksdagen.se
annika.qarlsson@riksdagen.se
roger.tiefensee@riksdagen.se
asa.torstensson@riksdagen.se
solveig.zander@riksdagen.se
anders.akesson@riksdagen.se
per.asling@riksdagen.se

Kristdemokraterna
anders.andersson@riksdagen.se
yvonne.andersson@riksdagen.se
otto.von.arnold@riksdagen.se
andreas.carlson@riksdagen.se
annika.eclund@riksdagen.se
annelie.enochson@riksdagen.se
maria.falth@riksdagen.se
penilla.gunther@riksdagen.se
lars.gustafsson@riksdagen.se
robert.halef@riksdagen.se
emma.henriksson@riksdagen.se
lars-axel.nordell@riksdagen.se
mikael.oscarsson@riksdagen.se
irene.oskarsson@riksdagen.se
desiree.pethrus@riksdagen.se
anders.sellstrom@riksdagen.se
tuve.skanberg@riksdagen.se
caroline.szyber@riksdagen.se
roland.utbult@riksdagen.se

Sverigedemokraterna
thoralf.alfsson@riksdagen.se
erik.almqvist@riksdagen.se
stellan.bojerud@riksdagen.se
kent.ekeroth@riksdagen.se
josef.fransson@riksdagen.se
carina.herrstedt@riksdagen.se
lars.isovaara@riksdagen.se
mikael.jansson@riksdagen.se
richard.jomshof@riksdagen.se
mattias.karlsson@riksdagen.se
julia.kronlid@riksdagen.se
margareta.larsson@riksdagen.se
david.lang@riksdagen.se
per.ramhorn@riksdagen.se
johnny.skalin@riksdagen.se
sven-olof.sallstrom@riksdagen.se
bjorn.soder@riksdagen.se
tony.wiklander@riksdagen.se
jonas.akerlund@riksdagen.se
jimmie.akesson@riksdagen.se

Folkpartiet Liberalerna
tina.acketoft@riksdagen.se
gunnar.andren@riksdagen.se
hans.backman@riksdagen.se
anita.broden@riksdagen.se
emma.carlsson.lofdahl@riksdagen.se
jan.ertsborn@riksdagen.se
eva.flyborg@riksdagen.se
roger.haddad@riksdagen.se
carl.b.hamilton@riksdagen.se
ismail.kamil@riksdagen.se
stefan.kall@riksdagen.se
nina.larsson@riksdagen.se
maria.lundqvist.bromster@riksdagen.se
nina.lundstrom@riksdagen.se
fredrik.malm@riksdagen.se
ulf.nilsson@riksdagen.se
christer.nylander@riksdagen.se
johan.pehrson@riksdagen.se
anna.steele@riksdagen.se
mathias.sundin@riksdagen.se
lars.tysklind@riksdagen.se
barbro.westerholm@riksdagen.se
allan.widman@riksdagen.se
christer.winback@riksdagen.se

Moderaterna
anton.abele@riksdagen.se
maria.abrahamsson@riksdagen.se
amir.adan@riksdagen.se
christer.akej@riksdagen.se
jan.r.andersson@riksdagen.se
jorgen.andersson@riksdagen.se
staffan.anger@riksdagen.se
linda.arvidsson.wemmert@riksdagen.se
lena.asplund@riksdagen.se
metin.ataseven@riksdagen.se
anti.avsan@riksdagen.se
gunnar.axen@riksdagen.se
hanif.bali@riksdagen.se
lars.beckman@riksdagen.se
eva.bengtson.skogsberg@riksdagen.se
finn.bengtsson@riksdagen.se
ulf.berg@riksdagen.se
sten.bergheden@riksdagen.se
per.bill@riksdagen.se
elisabeth.bjornsdotter.rahm@riksdagen.se
gustav.blix@riksdagen.se
carl-oskar.bohlin@riksdagen.se
helena.bouveng@riksdagen.se
cecilia.brinck@riksdagen.se
anne.marie.broden@riksdagen.se
nils.brown@riksdagen.se
katarina.brannstrom@riksdagen.se
stefan.caplan@riksdagen.se
mikael.cederbratt@riksdagen.se
margareta.cederfelt@riksdagen.se
asa.coenraads@riksdagen.se
bino.drummond@riksdagen.se
lars.elinderson@riksdagen.se
annicka.engblom@riksdagen.se
jan.ericson@riksdagen.se
thomas.finnborg@riksdagen.se
lotta.finstorp@riksdagen.se
johan.forssell@riksdagen.se
mats.gerdau@riksdagen.se
pontus.haag@riksdagen.se
susanna.haby@riksdagen.se
pia.hallstrom@riksdagen.se
ann-charlotte.hammar.johnsson@riksdagen.se
krister.hammarbergh@riksdagen.se
anders.hansson@riksdagen.se
gunnar.hedberg@riksdagen.se
gustaf.hoffstedt@riksdagen.se
christian.holm@riksdagen.se
johan.hultberg@riksdagen.se
cristina.husmark.pehrsson@riksdagen.se
jonas.jacobsson.gjortler@riksdagen.se
isabella.jernbeck@riksdagen.se
bengt-anders.johansson@riksdagen.se
johan.johansson@riksdagen.se
mats.johansson@riksdagen.se
ellen.juntti@riksdagen.se
peter.jutterstrom@riksdagen.se
ulrika.karlsson@riksdagen.se
anna.kinberg.batra@riksdagen.se
margareta.b.kjellin@riksdagen.se
olof.lavesson@riksdagen.se
eva.lohman@riksdagen.se
kajsa.lunderquist@riksdagen.se
mohamoud.enow@riksdagen.se
cecilia.magnusson@riksdagen.se
betty.malmberg@riksdagen.se
goran.montan@riksdagen.se
gustav.nilsson@riksdagen.se
ulrik.nilsson@riksdagen.se
gunilla.nordgren@riksdagen.se
andreas.norlen@riksdagen.se
edip.noyan@riksdagen.se
jenny.petersson@riksdagen.se
goran.pettersson@riksdagen.se
maria.plass@riksdagen.se
jessica.polfjard@riksdagen.se
marietta.de.pourbaix-lundin@riksdagen.se
saila.quicklund@riksdagen.se
patrick.reslow@riksdagen.se
edward.riedl@riksdagen.se
henrik.ripa@riksdagen.se
jessica.rosencrantz@riksdagen.se
eliza.roszkowska.oberg@riksdagen.se
hans.rothenberg@riksdagen.se
jan-evert.radhstrom@riksdagen.se
bjorn.samuelson@riksdagen.se
fredrik.schulte@riksdagen.se
karl.sigfrid@riksdagen.se
lars-arne.staxang@riksdagen.se
elisabeth.svantesson@riksdagen.se
michael.svensson@riksdagen.se
henrik.von.sydow@riksdagen.se
cecilie.tenfjord-toftby@riksdagen.se
ewa.thalen.finne@riksdagen.se
tomas.tobe@riksdagen.se
sten.tolgfors@riksdagen.se
jessika.vilhelmsson@riksdagen.se
abdirizak.waberi@riksdagen.se
peder.wachtmeister@riksdagen.se
hans.wallmark@riksdagen.se
camilla.waltersson.gronvall@riksdagen.se
cecilia.widegren@riksdagen.se
rune.wikstrom@riksdagen.se
boriana.aberg@riksdagen.se
anette.akesson@riksdagen.se
ann-britt.asebol@riksdagen.se
oskar.oholm@riksdagen.se

Förbifart Stockholm

Ett logiskt scenario
Även det enda Förbifarten egentligen kan ge oss

Den 13 december har riksdagen uppe regeringens infrastrukturproposition till beslut. I propositionen fastställs att inkomsterna från Stockholms trängselavgifter ska gå till finansiering av vägbyggen bl a i form av Förbifart Stockholm.

Ni kanske minns att folkomröstningen 2006 med klar majoritet visade på att folket ville att avgifterna skulle gå till kollektivtrafiken?

Om propositionen mot förmodan skulle stoppas så betyder det i vilket fall att Förbifarten blir utan en stor del av sin finansiering. Även om de då plockar medel från andra håll i budgeten, så vore det ett relativt hårt slag mot borgarnas framtidsfientliga och korrupta politik. Samt vore det i mer ärlig linje med folkomröstningsresultatet, vilket makthavarna rimligen bör respektera.

Om vi alla hjälps åt att skriva till riksdagens ledamöter, så kan mycket vara vunnet. Det räcker med korta ebrev om att stoppa eller återremittera propositionen med hänvisning till att trängselavgifterna bör bekosta klimatsmarta trafiklösningar istället för att öka problemen.

Adresserna till riksdagsledamöterna kan hittas här på riksdagens hemsida eller ännu bättre här på bloggen.

Våga gå före

Jonas Sjöstedt

Jens Holm

Välskrivet av Jonas Sjöstedt och Jens Holm på SvD Brännpunkt om exemplets makt gällande specifikt klimatförändring. Klart som vegospad att Sverige måste våga gå före när toppmötena gång på gång mynnar ut i fiasko.

Gröna partiet delar den hållningen. Förstås.

SD:s nya lag

Var det SD-maskerad i helgen?

Jag menar inte att kommentera något av SD:s förslag om lagändringar med syfte att kasta ut godtyckligt definierade "svenskfientliga" grupper, utan den förändrade sammansättningen av partiets kärna i riksdagsgruppen. Det går bra att se det som en fortsättning av humorinslagen om SD.

Det kanske förvisso är lite farligt med satir, för exempelvis kommentarsfältet till den här artikeln svämmade över av små lurviga SD-troll som uttrycker stor förtrytelse och hot om uppsägningar av abonnemang. Sedan att det låter som att det är tre personer med 15 alias vardera, ja, det kanske spelar in lite grann.

Jag har glädjande nog inte upplevt någon större tillströmning av troll på min blogg (förutom Golub då). Gissar dock att det har att göra med att jag godkänner samtliga kommentarer för publicering med anledning av spam och just troll. De små försök som gjorts har således fallit i ond jord och de har varit kloka nog att inte vidare slösa sin tid.

Hur som helst så blir Sven-Olof Sällström Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson och Richard Jomshof tar över efter Kent Ekeroth som talesperson i rättspolitiska frågor. Med ledning av bilden ovan är det nästan så att jag börjar tro på inkarnation. Den oredigerade bilden kan ses nedan och det är intressant vad en liten detalj som en mustasch kan göra för associationsförmågan. Snefrillan och den rakade skallen är dock autentiska och i linje med originalen.

Sven-Olof Sällström och Richard Jomshof

Ser vi måhända här en av vissa element inom rörelsen efterfrågad återgång till rötterna?

Novemberrevolutionen i Sverige 1985

Nyliberalismens intåg i Sverige via Socialdemokraterna som satt vid regeringsmakten, men i synnerhet tack vare förtjänster av Kjell-Olof Feldt (finansminister), Erik Åsbrink (statssekreterare på finansdepartementet och ordförande i riksbanksstyrelsen), Bengt Dennis (riksbankschef) och Anders Sahlén (topptjänsteperson på Riksbanken och reformens ingenjör) samt ett gäng anonyma nyliberala ekonomer på Riksbankens kontor. Tror även Göran Persson bör ha varit med på ett hörn med tanke på hens roll i politiken därefter.

Dock hördes en del kritiska röster exempelvis genom Leif Karlsson (politiskt sakkunnig på socialdepartementet) och Lars Wohlin (f.d. riksbankschef), men de fick förstås ingen nämnvärd respons.

Kuppen handlade i korta drag om Riksbankens avreglering av bankernas marknad. Utlåningstaket och styrräntan för bankerna togs helt sonika bort och i kombination med fast växelkurs ledde det obönhörligen och snabbt till ekonomisk kris. Vilket var helt att vänta.

Avregleringen av kreditmarknaden tvingade Sveriges politiska makthavare att acceptera den nyliberala synen på arbete och istället arbeta inflationsinriktat. Därigenom ledde det till exempelvis en radikal förändring av skattesystemet som det innan avregleringen varit svårt att få demokratisk majoritet för i Riksdagen. Det instrument politikerna lämnats för att hantera problemen var numera bara finanspolitiken. Åtstramningar och budgetnedskärningar följde naturligt i krisens spår.

Ett seriöst och sevärt reportage i Dokument inifrån, upplagt på Youtube i sex avsnitt om 10 minuter vardera.

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Då följer förstås frågan, vem tjänar på det här? N'est-il pas évident? De riktigt rika förstås. Nyliberalismens kärna är att hålla superkapitalisterna under vingarna. Utan en gödsling av marknaderna med krediter, vilket bevisligen låneexpansionen ledde till, så hade heller inte fortsatt ekonomisk tillväxt varit så lätt att uppnå. Och nästa fråga är då, till vilken nytta? Samma svar som ovan med tillägget ingen alls för vanliga människor.

För mig är det självklart att en ordentlig reglering av den finansiella marknaden är helt nödvändig. I linje med det följer naturligtvis ett paradigmskifte när det gäller synen på ekonomi. Och på djupet ligger förhållningssättet att vi har bara ett jordklot. Vi behöver vara rädda om det och varandra.

Systemfel som hotar världen

Har hunnit med att se 2/3 av filmen Systemfel som hotar världen (eng. The Four Horsemen) och vill rekommendera den. Den kommer faktiskt inte med så mycket nytt för min del, men den är seriös och solid och ger mig ytterligare förankrat tankegods i kritik av dagens ohållbara samhällssystem.

Jag gillar filmen skarpt och skulle säga att den är ungefär som Zeitgeist fast ännu bättre.

Trailer The Four Horsemen

Ur filmen: Om bankväsendet

Myndighetskidnappning av barn

Jag har en fb-vän vid namn/alias Johanna Palsternacka som skrev till mig idag för att uppmärksamma mig på ett tragiskt fall i den så kallade rättsstaten Sverige. Två föräldrar har fått sitt enda barn bortrövat av socialtjänsten på Gotland. Varför? För att de inför en längre vistelse i Indien ville undervisa sitt barn (då 7 år gammal) i hemmet.

CBN News, som är ett amerikanskt nyhetsmedia, har gjort ett reportage om saken. Det finns en artikelsamling om fallet (och här är den på engelska).

Sammanfattningsvis kan sägas att sociala myndigheter på ytterligt tvivelaktiga grunder har tvångsomhändertagit ett barn. Det har skett på ett brutalt sätt och myndigheten vägrar av prestigeskäl att erkänna sitt misstag.

Till vänster: Domenic Johansson före omhändertagandet.
Till höger: Samma person några månader senare.

Fallet är nu uppe i hovrätten. Föräldrarnas advokat önskar att fler som bryr sig om familjen och det som skett kommer till slutpläderingarna nu på måndag. Förhandlingen börjar kl 09.30 och det är mål nr T 6534-12, Svea HR, Sal 12, Birger Jarls Torg 10, Stockholm.

Hårtvätt

Idag har vi pippi på att tvätta håret med schampo och balsam och diverse andra så kallade skönhetsprodukter. Naturligtvis. Det ingår i konsumtionssamhällets upprätthållande. Jag är kritisk. Naturligtvis. Dessutom har jag ett relativt extensivt empiriskt material att tillgå för att styrka mina teser kring slika produkters brister. Jag har nämligen levt förändringen.

Jag sköljer håret med vatten när jag duschar eller badar, vilket sällan är varje dag. Tänker mig att de flesta skulle göra en grimasch av äckel som reaktion på ett sådant påstående. Jag vill dock framhålla att håret har god förmåga att stöta bort smuts genom de skyddande oljeföreningar som varje hårstrå smörjs in med från hårsäckens talgkörtel när det växer ut. Det är snarare så att ett schampo- eller tvåltvättat hår snabbare blir smutsigt och så kallat fett.

Hårsäckens uppbyggnad

Det är nämligen på det viset att detergenter löser ut dessa skyddande oljeföreningar från håret. Det är synnerligen logiskt och baseras på den kemiska principen "lika löser lika".

En fri mink skulle förmodligen dö av nedkylning om hen tvättades med schampo. Dock sagt utan att ha prövats i experiment, vilket också så kommer att förbli från mitt håll.

Min erfarenhet från min glada ungdom (i runda tal tonåren) är just den effekten att efter att ha varit nyklippt, så var jag efterhand mer eller mindre tvungen att tvätta i stort sett varje dag med schampo för att håret inte skulle se fett ut. Jag upplevde en slags upptrappningseffekt där jag strax innan klippning tvättade håret på morgonen för att sedan ändå ha fett hår på kvällen.

När jag prövade att sluta med att tvätta håret med schampo så höll det sig istället fräscht längre och bättre. Då använde jag enbart vatten som tvättmedium emellanåt, utan att det behövde göras varje dag ens. Och så har det alltså förblivit med framgång.

När jag var i tonåren, så hade jag också längre hår än vad jag har numera. I gymnasiet hade jag till och med pagefrisyr, i sann grungeanda. Det är en annan aspekt av hårskötsel som är värd att ta upp. När jag flyttade hemifrån och som student valde att leva på 20 % av existensminimum (d v s endast studiebidraget), så insåg jag snabbt att frisör var en extravagans jag inte kunde unna mig.

trulpen en liten tid för ca 3 år sedan

Skaffade då en ok hårtrimmer och fixade en schysst, om än politiskt diskutabel, frisyr på egen hand. Tur för mig att olika artister, exempelvis hip-hoppare, också började visa sig med rakat huvud ungefär samtidigt. Annars hade det varit jag, Sinead O'Connor och skinheadsen.

Kan säga att det var en väl värd investering eftersom jag fortfarande använder samma rakapparat femton år senare. Den är inte i tipp-topp-skick, men fungerar, och det räcker gott för en konsumtionsminimalist som jag.

Någon gång över åren har jag testat att låta håret växa ut igen. Mest för att det är lite roligt och variation berikar. Renhållningsstrategin av håret har emellertid hållits stabil. Finns ju ingen anledning att bryta ett framgångsrikt koncept, eller hur?

nya.mp.se

Läste ett inlägg om Miljöpartiet på Pierre Ringborgs blogg. Reagerade lite på en sak. Inte så viktigt egentligen, men undrar hur det kommer sig att "nya" för reklamen av Miljöpartiets nya webbplats är identiskt till Moderaternas "nya" framtoning? Slarv, slump eller strategi?

Mineralprospektering

Det har nyligen utspelats ett battle mellan ett gäng olika folkrörelser (ej vinstdrivande) och gruvindustrins företräder (vinstdrivande). Arenan har varit SvD:s Brännpunkt. Jag ska försöka mig på ett litet sammanfattande referat av matchen.

Folkrörelserna, samlade under Nätverket Budkavlen, står redo i vänstra hörnet representerade i alfabetisk ordning på efternamn av Sofia Bothorp (Ojnareskogen), Johan Elwing (Aktion Rädda Vättern), Anncatrin Hjernqvist (Naturskyddsföreningen Gotland), Niila Inga (arbetsgruppen Bevara fjällmarken), Tor Lundberg (nätverket Inga gruvor Jokkmokk), Marie Persson (nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby) och Lisa Wanneby (Urbergsgruppen). De får för ovanlighetens skull börja och gör det med besked.

Folkrörelserna målar under parollen "Du gamla du fria – där ”fria” står för gratis" manar fram en bild av närapå hejdlös exploatering där den svenska regeringen i stort sett för småsmulor skänker bort landets mineraltillgångar med tillhörande landområden. Det parlamentariska verktyget i fokus heter minerallagar och de anses vara alltför generösa i dagsläget, men folkrörelserna framför ändå en positivt hoppfull idé om att det går att vända på utvecklingen.

Domarens analys. Folkrörelserna håller sig på mattan genom ett genuint engagemang och en ådra av berättigad desperation. De tecken samhället följer idag heter kapitalförstöring och respektlöshet för allt annat än så kallad ekonomisk utveckling (läs BNP).

Jan Magnusson

I högra hörnan svettas gruvindustrin, representerad av Jan Magnusson (generaldirektör Sveriges Geologiska Undersökning, SGU), ymnigt och tar sig för pannan. Den ser påtagligt berörd och obekväm ut, men samlar sig snabbt i en undvikande defensiv.

I korta drag för gruvindustrin fram att folkrörelserna naturligtvis saknar saklig grund för sina påståenden, att 4-5 år är långsiktighet, att SGU är en förträfflig organisation med riksintresset för ögonen, att prospekteringen fortfarande ligger på en låg nivå samt att Sverige "förmodligen har världens bästa miljölagstiftning".

Domarens analys. Magnusson kunde lika gärna ha tagit chansen och gått på fullskaligt angrepp, enligt devisen "attack är bästa försvar", eftersom hen i vilket fall saknar trovärdighet i samma utsträckning som generaldirektörer för exempelvis kärnkraftsindustrin. Att gå in för att kompromettera sina meningsmotståndare ger åtminstone några slags retoriska poäng.

Folkrörelserna avvaktar sin tur till slutreplik, och det märks i deras hållning att svaret var mer än väntat. De landar riposten med avmätt säkerhet.

Smått dräpande argument är att SGU "delat ut undersökningstillstånd [...] motsvarande 4 % av Sveriges yta" samt en kort genomgång av gruvindustrins påtagliga miljöpåverkan. Dagens gruvindustri skiljer sig radikalt från den historiska genom sin omfattning och utgrävningstakt. SGU har noterat att Gotland hotas av grundvattenbrist, men förordar ändå brytning i Ojnareskogen. Vi har en enorm potential när det gäller sopbergen, varmed återvinning skulle kunna ersätta mycket av mineralbrytning.

Domarens analys. Det här var så nära knock-out det kunde bli. Den lilla fjädertouchen som saknades handlade om att vi behöver använda våra naturresurser med måtta och därför kan det enorma mineralbehovet anses konstlat och borde istället ligga på rimliga nivåer. Då skulle återvinningsargumentet få ytterligare kraft.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck & Peter van den Berg

Hur som helst vinner folkrörelserna matchen på teknisk knock-out med siffrorna 7-0. En segersvit som heter duga. Samtidigt erkänner domaren villigt att hen är partisk i matchen, vilket med säkerhet påverkat domsluten, men hen är åtminstone inte köpt som dagens makthavare, media och SGU.

Skulle regeringen vara seriös, så skulle den beakta följande skrivelse från Urbergsgruppen på allvar.

N(SD)AP

Nu har Andreas Meijer återigen varit i farten och skrivit ett utmärkt blogginlägg om fenomenet Nazi-Tyskland. Tänker att det är ett viktigt inlägg så här i SD-gate tidender.

Brukar själv framföra hur absurt det är att 30-talets Tyskland återupprepar sig i vår nutid. Det är en strömning som går som en pest genom hela Europa och förmodligen världen. Jag kan också se flera orsaker till det, men det ska jag försöka utveckla vid ett annat tillfälle.

Här nedan är i varje fall Andreas text, publicerad med hens tillåtelse:

Det finns ett trött uttryck: "historien upprepar sig". Vi vet att det är så men det verkar som att det inte riktigt går in hos alla. En fråga som jag ofta stött på i skolor, när det gäller rasism och liknande är: "Men visste inte den tyska befolkningen vad som hände under andra värlskriget?" och "Hade jag varit där så hade jag aldrig gått på nazisternas lögner". Detta är sagt av skolungdomar som är mellan 15-18 år. Numera verkar det vara norm att inte tro på den kritik som ges mot Sverigedemokraterna. Jag ska ge en kort historielektion:

Jag kommer att använda mig av wiki-källor. Om det är någon som tror att detta är min fulla vetskap i ämnet så får ni gärna be om källa (riktig källa) så ska jag slå i mina böcker. Jag orkar bara inte göra det nu. Det jag skriver är sådant jag vet tillhör den gängse historieskrivningen. Jag använder NSDAP och inte Hitler, eftersom han, ensam inte skulle kunna ha skapat Nazityskland, han behövde hjälp av partiet och sin befolkning.

6 år innan WWII:s utbrott vann det Nationalsocialistiska partiet (NSDAP) valet i Tyskland, det vill säga år 1933. I Weimarrepublikens grundlag fanns en del om att ett styre kunde få fullmakt om 2/3 av rösterna hade gått åt det hållet. Det hände inte riktigt men genom att en del av motståndarna var fängslade och en del avtal kunde slutas så kunde ledaren Adolf Hitler få igenom en diktatur, på laglig (hyfsat) väg. En utveckling för den tyska rasens livsrum påbörjades. För de etniska tyskarna var detta gott. Samhällsbyggaren Hitler såg till att få fram arbete, välstånd och utbildning för den tyska befolkningen. Hur NSDAP fick fram pengar för det är höljt i dunkel.

Eller nej det är det inte. NSDAP fick fram pengarna genom att ta tillgångar från de mindre "värda" raserna såsom judar och andra som satt på "för mycket pengar och makt" (bland annat genom att kasta ut dem från landet, till en början i alla fall - i ett senare skede tog NSDAP, fysiskt, deras tillgångar). Samt genom att trycka mer pengar och kontrollera finanspolitiken med järnhand.

Återuppbyggandet av den fallna tyska storrepubliken kunde börja.

Anledningen till att de kunde få så många röster från början grundar sig i att befolkningen var missnöjda med den rådande politiken. Tyskland var i svår ekonomisk kris efter nederlaget i WWI (vilket hade sin upptakt i ofördelaktiga uppdelningar av kolonier). Arbetslösheten var hög och den sociala otryggheten likaså. Nu kom ett litet uppstickarparti som kritiserade den gängse normen och den "vanvettiga politiken". Genom att rusta upp (för krig) så skapades massor av arbetstillfällen. Finansieringen löstes genom att trycka mer pengar, inflationen uteblev tack vare en hård statlig kontroll av handel, vinster, priser och vinster. Upprustningen gav klirr i kassan.

Att vissa av de delar NSDAP stod för kanske inte delade den tyska befolkningens värderingar var av underordnad karaktär - det viktiga var att få igång ekonomin igen. Lite nya, tuffa tag var bara att vänta sig. Det slöseri av skattepengar som gick till den icke-producerande eller icke-tyska befolkningen skulle dras in. Alla som inte var tyskar ombads att lämna landet, till en början fredligt och utan problem. Senare (kring 1942) genom att först lämna ifrån sig alla sina värdesaker. Mot slutet skulle de inte lämna landet, de skulle arbeta som slavar - eller dö.

NSDAP utvecklades, expanderade och blev det enda alternativet. Med våld, hot och skräck kunde de styra befolkning och motstånd för att bygga upp en välfärdsstat. Låg arbetslöshet och få sociala problem (de som var ett problem behövde ju inte räknas in eftersom det gick att lösa på "annat" sätt). Kort och gott ett idealsamhälle.

"Men var det verkligen så att det inte fanns några vanliga människor? Var alla verkligen nazister i Tyskland?" - Ja, hur var det nu?
Men men... detta är ju bara lite oviktig historia och inget som på något sätt kan kopplas till dagens medvetna värld och samhällssyn, eller hur?

 Fler inlägg av Andreas hittar du på andreasmeijer.wordpress.com.

mySafety fiffel och båg

För några dagar sedan skrev min vän Andreas Meijer på sin blogg om en reaktion på ett företag som uppvaktade henom. Konsumentmakt. I någon slags mening. Visserligen mycket av en illusion, men vi kan ju inte göra annat än så gott vi kan.

Jag vill i min tur varna för ett skumraskföretag som heter mySafety. De säljer en tjänst som de kallar för "Spärrservice" och går ut på att om du tappar bort plånbok eller nycklar, så spärras kort automatiskt och nycklar ska enligt dem ha större chans att återfås på grund av den nyckelbricka som används. När jag söker på internet så hittar jag information på olika håll om att företaget är ökänt och genomgående agerar tvivelaktigt.

Problemet är att de har inskrivet i avtalet att kunden måste säga upp sitt avtal minst en månad innan det upphör för att avregistreringen ska gälla. Mina barns andra förälder anslöt sig för flera år sedan till tjänsten trots min vaga rekommendation om att inte göra det, men har sedan inte kunnat påvisa någon egentlig nytta.

Hen ville därför inte fortsätta som abonnent när en faktura på 495 kr damp ner i brevlådan. Anledningen var att det 3-åriga abonnemanget började lida mot sitt slut och hen hörde således av sig till företagets kundtjänst per ebrev. De hänvisade till att hen borde ringa istället och när hen gjorde det, så blev hen hänvisad till att skriva till kundtjänst. I Alliansens Sverige drar Kafkas Processen som ett spöke genom landet.

Det som är riktigt fult är att fakturan kom henom tillhanda när det var mindre än en månad kvar av det gällande abonnemanget. Enligt det så kallade avtalet så innebär det således tvångsanslutning till tjänsten. Deras kundtjänst påstår att ett brev skickats ut tre månader innan abonnemangets slutpunkt, men något sådant brev har mitt ex inte sett röken av och vad mig anbelangar så är det bara tomt prat.

Jag blir en smula förbannad och har därför tagit på mig att agera ombud i fallet. Ni läsare kanske kan hjälpa mig med råd och sådant som tolkning av konsumentlagstiftningen? Det vore ju helt enkelt briljant med samverkan mot ondskefulla kapitalister (ja, det var en något ironisk formulering, men inte helt osann).

Jag kommer i vilket fall att gå vidare genom att söka upp konsumentvägledning i kommunen samt lämna in en anmälan till Konsumentverket som åtminstone i juli i år hade ett öppet ärende med fokus på mySafety:s metoder.

Här är det brev (korrigerat) jag skrev till företagets kundtjänst efter att jag tog mig an frågan:

Till den det vederbör,

N N hörde tidigare av sig till kundtjänst som hänvisade henne att ringa till er istället. Vid samtal med handläggare så hänvisades då N N att skriva till kundtjänst. Det är ett intressant förfarande med vilken tanken osökt går till Kafka.

N N är hur som helst inte intresserad av att fortsätta sitt abonnemang på mySafety. Anledningen är att hen inte känner att hen haft någon nytta av tjänsten över de här åren samt att hens ekonomi inte tillåter vidare extravaganser.

Jag är medveten om att befintligt avtal anger att abonnemanget bör sägas upp en månad i förväg. N N ska tydligen ha fått ett brev den 8 augusti som skulle uppmärksamma henom på att abonnemanget var på väg att upphöra, men något sådant brev har hen ej fått tillhanda.

Det är mycket begärt att någon efter tre år ska ha full koll på exakt vilket datum ett abonnemang upphör. När ni skickade fakturan för abonnemangsförlängningen, så fick N N den när det var mindre än en månad kvar till abonnemangstidens slut. Då skrev hen till kundtjänst, men fick som sagt svaret att hen skulle ringa istället.

I rimlighetens namn borde ni förstås ha skickat ut fakturan med bättre tidsmarginal, så att det fanns möjlighet för henom att då säga upp abonnemanget inom avtalets ramar. Som jag ser det har ni relativt uppenbart använt er av tvivelaktiga affärsmetoder samt dessutom sannolikt begått avtals- eller rentav lagbrott.

Det jag som ombud för N N vill är att vi löser den här situationen genom att ni drar tillbaka fakturan på 495 kr och påminnelseavgiften på 50 kr samt avslutar N N:s abonnemang hos er. Vill ni inte tillmötesgå detta, så kommer vi i ett första steg gå till Konsumentombudsmannen med en anmälan.

Vänligen,
Joakim Pihlstrand-Trulp
Ombud
0736 85 09 00

Edit: En vän tipsade om följande artikel som kort redogör för att ett gymkort inte fick förlängas automatiskt enligt dom från HD. Det bör rimligen ha bäring på det här fallet.

Birger om prekariatet

Läste precis ett väldigt bra blogginlägg av Birger Schlaug, som för övrigt skriver Sveriges bästa och viktigaste blogg. Enligt mitt förmenande.

Inlägget handlar i stora drag om hur vårt ekonomiska paradigm av idag är funtat och vad det ger oss samt vad vi kan och borde göra istället.

Noterar även att Birger börjat använda "hen". Det gläder mig förstås.

Saudiaffären

Saudiarabiens kung Abdullah. Försvarsminister Karin Enström.
Foto: Scanpix. Montage: Sveriges Radio.

Ett synnerligen belysande radioreportage i Ekot om hur regeringen försökt mörklägga sin inblandning i den så kallade Saudiaffären. Myglet och korruptionen rullas upp som ett ruttet smörgåsbord för medborgarna. Undrar hur många som är benägna att ta in bilden? Hur som helst kanske borgarnas politik kan sammanfattas med att nu träffade skiten fläkten. Igen.

Det finns de som gärna vill skylla på att strukturerna skapats av sossarna. Inte för att jag gillar just dem i någon vidare utsträckning, men två fel gör inte ett rätt. Regeringen har trots allt suttit i över sex år nu. Gott om tid för att åtgärda oegentligheter. Sanningen är förstås att Alliansen tvärtom tagit chansen att fördjupa och exploatera diverse oegentligheter. I vanlig ordning.

Minkfarm stängd

Djurrättsalliansen fortsätter att visa upp resultat för sitt trägna arbete och visar i handling att de till skillnad från Alliansen en god allians. Nu har en minkfarm som de avslöjade vanvård på 2010 äntligen stängts. Förvisso tveksamt om det är någon av dem som klarar sig från definitionen av vanvård, vilket dessutom är en rätt så mild beteckning på vad minknäringen sysslar med.

Efter upprepade år av dispenser från "världens bästa djurskyddslagstiftning" så börjar det ändå hända lite. När nu makthavarna vägrar att ta ansvar, så är det ju toppen att aktivister och samhällskämpar gör det! Som en slags desperat plan B.

Information från Djurrättsalliansen:

Efter vår undersökning om förhållanden på Svenska minkfarmer 2010 och 2011 har flera av landets farmer stängt ned. Antalet sålda minkskinn i Sverige har minskat med hela 25% från 1,2 miljoner till närmare 900 000. Idag är vi glada att kunna bekräfta att även minkfarmen vi besökte i Nacksta utanför Sundsvall har stängt!

Vårt arbete fortsätter tills sista farmen är borta. Gilla och Dela om du också vill se ett slut på pälsindustrin!

Mer info om minkarnas situation: www.sveketmotminkarna.se

Om ni vill stödja vårt arbete får ni gärna göra det på PG 54 42 11-6

Tack på förhand!

För den som tycker att minkfarmar är helt i sin ordning och en mänsklig rättighet, så vill jag bjuda på följande godtyckliga bildserie.

 

Arbetstidsförkortning istället för arbetslinjen

Här är en mycket bra artikel av Christer Sanne på SvD Brännpunkt häromdagen. Ämnet är arbetstidsförkortning, ekonomi och miljö. Det är som jag hade kunnat skriva den själv. Om jag haft tid.

Basinkomst ftw!!

Här är en intressant artikel på engelska om en begränsad variant av basinkomst som prövades under fyra år i den lilla staden Dauphin i Kanada. Försöket var egentligen en stor social framgång, men tystades 1978 ner av en ny politisk majoritet i kombination med ekonomisk recession. Det som hände var att all data som samlats in inte analyserades.

Om det säger artikeln följande:

Meant to last several more years, the program came to a quick halt in 1978 when an economic recession hit Canada. The recession had caused prices to increase 10 per cent each year, so payouts to families under Mincome had increased accordingly.

Trudeau's Liberals, already on the defensive for an overhaul of Canada's employment insurance system, killed the program and withheld any additional money to analyze the data that had been amassed.

En forskare vid namn Evelyn Forget (professor i hälsovetenskaper vid universitetet i regionen Manitoba där Dauphin är situerat) undersökte emellertid saken och säkrade tillgång till informationsmaterialet 2009. Vilka positiva effekter för samhället och individer som försöket gav upphov till kan delvis uttydas genom följande citat från artikeln:

Initially, the Mincome program was conceived as a labour market experiment. The government wanted to know what would happen if everybody in town received a guaranteed income, and specifically, they wanted to know whether people would still work.

It turns out they did.

Only two segments of Dauphin's labour force worked less as a result of Mincome—new mothers and teenagers. Mothers with newborns stopped working because they wanted to stay at home longer with their babies. And teenagers worked less because they weren't under as much pressure to support their families.

The end result was that they spent more time at school and more teenagers graduated. Those who continued to work were given more opportunities to choose what type of work they did.

“People didn't have to take the first job that came along,” says Hikel. “They could wait for something better that suited them.”

For some, it meant the opportunity to land a job to help them get by.

Redan för nära 40 år sedan hade alltså politikerna på fötterna för att genomföra konstruktiva reformer för ett rättvisare och mer jämlikt samhälle där färre går under av ekonomiska skäl. Jag tillåter mig att sucka högt.

Tal av Mujica

José Mujica

Ni kanske minns att jag häromdagen skrev om Uruguays president José Mujica?

Här är ett tal av Mujica där hen tar upp sådant som konsumtionssamhälle, lycka, tillväxtens problem, globalisering, livsstil, marknadsreglering m.m. Ett kort citat:

Development cannot go against happiness. It has to work in favour of human happiness, of love on earth, human relationships, caring for children, having friends, having the basics. Precisely because this is the most precious treasure we have: Happiness.

Väldigt grön med andra ord, förutom en ganska stark antropocentrisk ådra. Kan ha lite att göra med de enorma mängder nötdjur och får som de "producerar" i Uruguay.

Tipset fick jag av Andreas Larsson som lämnade det som kommentar till inlägget om Mujica på Gröna partiets Facebook-sida.

Misshandel

När jag var 11-12 år, så berättade en i hockeylaget med glöd i ögonen om några kompisar som sprutat in senap i analen på en katt som följdaktligen sprungit sig till döds. Kanske var det någon slags myt, men jag blev oerhört upprörd och försökte pressa personen ifråga på vilka det var. Hen vägrade dock röja sina vedervärdiga polares namn. Jag blev nästan tokig där i omklädningsrummet och grät och skrek.

Idag fick jag genom nyhetsflödet på Facebook reda på något i samma genre. Här berättar en gammal person (87 år) hur hen misshandlats av fyra ungdomar för att hen sade till dem när de stod och sparkade på en stackars hund.

På Facebook har även en hyllningsgrupp inrättats till 87-åringens ära. En grupp som nu senast hade flera tusen deltagare och är snabbt växande. Vi är många som bryr oss och reagerar, även om det bevisligen är så mycket lättare på internet än ute på gatan.

Det är upprörande hur någon med berått mod kan misshandla ett utsatt djur och dessutom misshandla någon som säger till om något som är så uppenbart moraliskt fel. Uppenbarligen saknar de en mängd moraliska spärrar. Vilket drägg. De formas sannolikt av bland annat sådana här människor? Och är samma jävla skitmänniskor som de här värdelösa idioterna. Är de skadade i huvudet av datorspel eller högerextremism eller något annat är svårt att veta, men seriösa mentala rubbningar råder.

Fy fan, tänker jag, och undrar uppgivet vad som går att göra med sådana vedervärdiga människor som så uppenbart saknar respekt för andra än sig själva? Vad borde vi göra? Mina tankar går till hårda fängelsestraff, även om det inte löser själva problemet. Känns även som att den klassiska rättsliga devisen öga för öga, tand för tand inte vore fel att tillämpa i det här fallet, men jag vet att det är en emotionell ingång i frågan.

87-åringen är däremot fantastisk som hade mod nog att säga till. Sådant civilkurage är ovanligt idag, vilket även visas av att ingen annan ingrep i misshandeln trots att det tydligen är mycket rörelse på platsen.

En anonym privatperson erbjuder 25 000 kr till den som kan komma med tips som kan leda utredningen framåt. Synd om det är vad som behövs för folk att komma in med vittnesmål, men bra att någon är beredd att hjälpa utredningen på det viset.

När det gäller katten och senapen så bär jag fortfarande med mig ett minne av det som river sår i hjärtat. En sådan sak är bara så helt onödig och sinnessjuk. Och om det aldrig hänt så ligger det störda i att finna nöje eller njutning med att fantisera om sådana saker. Marginellt bättre, eftersom det är första steget till handling.

Tilläggas bör att tortyren av djur i exempelvis jordbruk, nöjesindustri eller forskning är knappast bättre, om än med ett annat syfte än att plåga. Där väljer folk att bortse från och acceptera (sic) lidande hos djuren på grund av den så kallade nyttan för människor. En nytta som i särskådning är högst diskutabel. Förkastligt, för att tala klarspråk

Önskar att det här jävla samhället baserades på grundvärdering av livsrespekt istället för prylar och pengar. Ja, då skulle det ju inte vara något jävla samhälle längre, utan bara ett bättre samhälle...

Edit: Förövarna kan ha fastnat på övervakningskameror.

Babbe what?

Jag följer den sokrateliska skolan och inser att jag är okunnig. Visste nämligen inte vad "babbe" betyder i högerextremistisk terminologi. Enligt Erik Almqvist:

Det är väl ett ord för folk med invandrarbakgrund, antar jag. Det har jag hört förut i alla fall.

Som om hen inte skulle veta...

På riktigt är det slang för "babian". Det ligger visserligen nära till hands. Undrade lite över ordet när jag såg reportagen om Almqvist och de andra, men tänkte att det betydde "invandrare" och var slang för typ kebab.

När Almqvist får frågan av journalisten om vad "babbe" betyder, så är det återigen genom den flackande blicken uppenbart att hen inte vill säga som det är. Det var emellertid kännetecknande för hela intervjun.

Vi kan alltså konstatera att det är överslätande att ange betydelsen till "blatte" eller "invandrare" istället för "babian". Därefter kan vi undra varför? I bästa fall beror det på journalistens okunskap, vilket inte är alltför ovanligt i dagens stressjournalistik och ytligfierade mediavärld. I värsta fall handlar det om att media åtminstone delvis försöker upprätthålla rådande normer, där smygrasismen får florera i samhället.

Bildcollage av Jörgen Bumse

Anledningen till att det är värre att kallas för "babian" tänker jag dels är för att orden "blatte" och "invandrare" är mer etablerade pejorativ och dels att djurorienterade skällsord (typ svin, gris, kossa m fl) i vårt antropcentriska samhälle ofta är mer nedvärderande. Jag tror att det är så i varje fall. Visserligen är exempelvis "hora" värre än "kossa", så det är knappast någon generellt giltig tes, men kanske ligger det något i den ändå. I just det här fallet känner åtminstone jag att det förhåller sig så.

Någon sade emellertid att "blatte" egentligen betyder "kackerlacka", Det var jag inte heller medveten om. I min föreställning är betydelsen istället "svartskalle", och jag verkar dela den uppfattningen med rätt många andra. Antar att det har att göra med den koppling jag gjort till ordet i de sammanhang när jag hört det.

Ni kanske noterade att jag betecknade de sverigedemokratiska riksdagsledamöterna som "det vita skräpet" i ett tidigare blogginlägg? Det var förstås inte särskilt schysst, vilket särskilt framgår av kommentarsfältet. I jämförelse med "babbe" tycker jag dock att det är relativt milt ändå, även om det inte rättfärdigar någonting.

Jag har valt att låta det stå kvar, dels för diskussionen och dels för att jag står för att jag ärligt tycker att Sverigedemokrater verkar ge uttryck för rätt mycket av "white trash"-mentalitet. Argumenten landar liksom i "svenskfientlig", "du är inte svensk" och "Sverige åt svenskarna". Vad fan nu det egentligen betyder här ute i verkligheten...

Motexempel gällande korruption

Jose Mujica

Ett gott exempel i världen!

Uruguays president Jose Mujica väljer bort att låta sig korrumperas och skänker bort 90 % av sitt arvode.

Det gör mig glad. Det förtjänar respekt. Mer sån't här vill jag se.

Sedan visar det sig att hen har rätt så gröna perspektiv överlag på tillvaron och politiken. Citerar ett utdrag från den länkade BBC-artikeln:

The Uruguayan leader made a similar point when he addressed the Rio+20 summit in June this year: "We've been talking all afternoon about sustainable development. To get the masses out of poverty.

"But what are we thinking? Do we want the model of development and consumption of the rich countries? I ask you now: what would happen to this planet if Indians would have the same proportion of cars per household than Germans? How much oxygen would we have left?

"Does this planet have enough resources so seven or eight billion can have the same level of consumption and waste that today is seen in rich societies? It is this level of hyper-consumption that is harming our planet."

Mujica accuses most world leaders of having a "blind obsession to achieve growth with consumption, as if the contrary would mean the end of the world".

Obamarama

Här i Sverige låter det väldigt ofta som att Barack Obama är så mycket bättre än exempelvis Mitt Romney och därför antas rädda världen. Bara för att det inte finns några alternativ.

USA:s demokrater och republikaner är i stort sett av samma skrot och korn. Båda kan sammanfattas med en politik som i första hand främjar storkapitalet. Min sympatier ligger istället helhjärtat hos presidentkandidaterna för the Green Party Dr. Jill Stein och (vice) Cheri Honkala.

De är som alla tredjepartikandidater helt utfrysta från USA:s direkta politiska arena. De får inget utrymme i de flesta mediakanaler, förutom alternativa, och att de ska få delta på de ordinarie debatterna är inte att tänka på för republikanerna och demokraterna som ju håller i trådarna.

Även om vi inte har en lika extrem tvåpartistat (som i praktiken är en enpartistat) här i Sverige, så fungerar det emellertid snarlikt med ett valsystem som är tydligt diskriminerande mot oetablerade partier. Det visar sig exempelvis med spärrnivåer för mandatfördelning, hantering av valsedlar och utrymme i media.

När det gäller Obamas miljöarbete under föregående presidentperiod, där hen visserligen varit relativt kringskuren av republikansk majoritet i senaten under andra halvan (om jag minns rätt), så har den utmärkta (men reklamfinansierade) bloggaren Cornucopia skrivit ett belysande inlägg om USA:s klimatpolitik över de senaste två decennierna. Jag fick tipset genom Birger Schlaugs blogg, vilken jag läser regelbundet med god behållning.

Jimmie med järnröret

Med ett schysst järnrör slår du världen med häpnad...
(citat efter Socker-Conny, d v s Joakim Pirinen)

Gårdagskvällen bjöd i vanlig ordning på en del humor när det surrar av skandal i luften.

En av de uppenbara favoriterna var den av (som jag förmodar) Jonathan Gulbrandsen monterade bilden till höger.

Bildtexten får gestalta min variant av den populäraste skämtsamheten. Tyvärr blir det ju så skämtsamt att det snabbt blir tråkigt. Men det får ni ta.

Här nedan följer ett axplock från Facebook av enligt mig roliga kommentarer till bilden ifråga:

"Det går aldrig att veta när främlingarna slår till... eller hur? ;-)" (Joakim Pihlstrand-Trulp)

"Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad. Nu ryker Ekeroth också. Vem blir näste man till rakning?" (Carl Johan Rehbinder)

"han ser ut som modern Harry Potter med magiska järnröret..,eller vänta är han inte lik shejk från Saudi med Mohammed svärdet! (Ivana F)

"He has solidified a laser beam..." (Anonym)

"No, it's a kebabrulle! :-P" (Joakim Pihlstrand-Trulp)

"JIMMY -The Iron man" (Ivana F)

"Varför sitter han där med en dammsugarslang?" (Jerker Nordlund)

"Det är en rulle aluminiumfolie." (Anonym)

"Nej, det är en kebabrulle... :-P" (Joakim Pihlstrand-Trulp)

"Tills för några dagar sen trodde jag att "babbe" betydde kebab. Ack så oskuldsfull man kan vara när man hellre läser Pondus än kvällspressen." (Jonas Flygare)

"Jag har själv blivit slagen med ett järnrör. Kan tala om för alla att det inte var mysigt!.." (Paul V Josefsson)

"Näej, mysigt är väl inte det första man tänker! :-(" (Angelica Lindberg)

"Nej, mysigt och SD går inte riktigt ihop." (Joakim Pihlstrand-Trulp)

"Alltså, denna bild framkallar ju mardrömmar redan utan järnröret... brrrr." (Anonym)

Eftersom kommentarerna är offentliga, så började jag när jag skrev inlägget med att ta mig friheten att ange källorna för citaten. Sedan började jag fundera innan publiceringen "gör jag fel som inte frågar?" och "kan det finnas en fara här med åsiktsregistrering och dylikt?". Så jag frågar först och korrigerar istället inlägget efterhand för dem som är ok med att stå med namn här. De som inte är det får kvarstå som "Anonym".