Djävulstomten on a row!

Det blev tyvärr inte någon Djävulstomteteater i år inför julhetsstressen.

Men misströsta icke! Djävulstomten är tidlös.

Håll till godo!

Kan även hittas under Filmklipp.

Kaffe utan kaffekokare

Har funderat i några år på att göra en youtube-serie kallad Gröna kocken. Det blir emellertid aldrig av, så jag börjar efter mycket omständliga om och men lite lätt här på bloggen istället.

Har du tillgång till anständigt kök, kamera och en god portion humor, så tveka inte att höra av dig.

Började hur som dricka kaffe rätt sent i livet. Och det rör sig då om någon gång i veckan. Tycker även att det går att bortse från de tafatta försök i min ljuva ungdom då jag inmundigade socker och mjölk med kaffe på centralt beläget café i sällskap med en och annan likasinnad vän.

Fick i samband med mer seriöst kaffedrickande för några år sedan lära mig av min dåvarande sambo, numera ex, Dace Balode att förtära kaffe på enkelt, möjligen lettiskt, vis. Med andra ord om du mot förmodan saknar tillgång till kaffekokare eller dylikt redskap. Och faktiskt heller inte är intresserad av att införskaffa en till onödig pryl.

Recept

• Tag en valfri kopp (eller behållare). Det är viktigt att den är valfri.


• Fyll med valfri mängd vatten. Återigen är valfriheten av högsta dignitet.


• För över valfri mängd vatten till vattenkokare (i andra hand kastrull med lock, i tredje hand mikro, i fjärde hand öppen eld), men ändå förslagsvis hela mängden. Kom dock ihåg att du väljer själv.


• Koka upp vattnet till valfri temperatur.


• Häll tillbaka i koppen (eller behållaren). Naturligtvis är det valfritt.


• Tag önskad valfri mängd kaffepulver, exempelvis en tesked, och dumpa i koppen med upphettat vatten.


• Rör om och låt stå någon valfri minut.


• Voilá! Kaffe på valfritt vis utan behov av kaffekokare!


• Iakttag emellertid viss försiktighet när vätskenivån börjar närma sig sumpen. Fast det är valfritt.

Om det parlamentariska läget

Vad är nu det här? Nyval? Maktspel? SD-kort som spelas ut till höger och vänster? Ulf Bjereld analyserar läget på sin blogg. Liksom vi kan läsa lite om [kvasi]liberalernas ansvar i DN.

Men jag funderar.

Ska vi ha tvåblockspolitik så ska vi väl ha det? Varför alla dessa halvmesyrer med allianser och rödgrön röra? Kvasiliberaler och kvasisocialister i en salig karriäristisk blandning.

Jag har ett förslag.

Det går i svepande drag ut på att vänstersidan bildar Vänsterdemokraterna, medan högersidan, som ser ungefär likadan ut, bildar Högerdemokraterna. Och sedan byter de maktposition ungefär varje eller varannan mandatperiod så att det blir rättvist och så många som möjligt får statspension.

Eller så får jag säga som Brecht att "är det inte dags för regeringen att avsätta folket och välja sig ett nytt?"...

Upprättelse från missbruk av Fas 3, tack!

Fick mig en gammal nyhet till del idag via fäjsböck. Det var en artikel i Dagens Arbete (10 april 2014) och handlar om att stora belopp betalats ut i form av anordnar bidrag inom ramen för Fas 3 samt att dessa rimligen bör kunna krävas tillbaka av Arbetsförmedlingen.

Läste även en uppföljningsartikel om saken från den 9 maj.

Min kommentar är att det vore fantastiskt bra! Det som gäller är helt enkelt återbetalningskrav av en massa pengar från en massa fula fiskar aka entreprenörer!

Vi skulle förstås få se en mängd personliga konkurser, eller eventuellt enbart företagskonkurser, för det gäller ju att skydda sina tillgångar, eller hur? Men det vore positivt bara det. Låt ormarna slingra sig en liten smula åtminstone.

Dock är ju nyheten relativt gammal och tydligen lämnades frågan utan åtgärd. Det är ju mest bara pinsamt. Eller hur?

Hållbar tillväxt?

Lorentz Tovatt är ett av språkrören för Grön Ungdom (GU), vilket är en organisation jag var väldigt (med betoning på väldigt) aktiv i under åren 2001 till 2006. Som exempel var jag ett av språkrören för Stockholms lokal- och regionsavdelning GU Sthlm under åren 2002-2005.

Grön kollaps?

Nu har Tovatt fått en debattartikel publicerad på DN Debatt, vilken gör både en del bra och en del huvudlösa poänger. Sex forskare från KTH svarade på bra vis relativt omgående, främst gällande den imaginära tesen att Sverige lyckats med konststycket att decoupla tillväxten från miljöpåverkan. Samordnaren för det tillväxtkritiska nätverket Steg 3, Robert Höglund, fick också in en utmärkt replik i DN. Där var jag som medlem i Steg 3 med på ett litet hörn och gav korrektur och förslag. Robert valde dock att inte inkludera mig som en av undertecknarna, vilket jag har viss förståelse för.

Därför skrev jag lite geschwint ihop en egen replik som jag skickade in i natt och fick följande svar på, helt enligt förväntningarna kan tilläggas:

Hej,

Tack för erbjudandet.

Vi tackar nej till att publicera artikeln.

Med vänlig hälsning

REDAKTIONEN DN DEBATT
NILS ÖHMAN, Chef och redaktör DN Debatt
ALBIN GRAHN, Biträdande redaktör DN Debatt

Nu gissar jag att du som läsare är omåttligt intresserad av att läsa vad det var jag skickade in? Därför ska jag publicera texten oförvanskad i sin helhet här nedan, med reservation för att den är ett veritabelt hastverk skrivet mitt i natten efter att ha vaknat upp i vanlig ordning av en trilskandes ischiasnerv som inte kommer så bra överens med ett pågående träningsbaserat diskbråck. Sån't är livet. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik.

Ständig ekonomisk tillväxt är inte hållbart

Det är som gammal miljöpartist med en lite tragisk känsla jag läser Lorentz Tovatts inlägg på DN Debatt (23/11) om att hållbar tillväxt skulle vara möjligt i en grön ekonomi. Sorgligt, men helt enligt förväntningarna, då Miljöpartiet naturligtvis gärna vill fortsätta indefiniera sig för att kunna vara med och bestämma så mycket som möjligt i maktens domäner. Men bestämma om vad? Hur vi bäst förvaltar status quo?

Ett grönt parti måste våga vara systemkritiskt. Politik är att vilja. Och att våga. Det är också den enkla anledningen till att Gröna partiet (G) startade 2011, för att det faktiskt saknas en djupgrön, visionär röst i svensk politik. Det saknas mod. Visst är mycket av det Tovatt tar upp i sin artikel viktigt och tänkvärt, men det räcker inte riktigt. Den är nämligen i realiteten ett slags försvarstal av en ohållbar grund.

För den som baserar sin samhällsanalys på grön ideologi är det nämligen helt självklart att oändlig tillväxt på en planet med ett begränsat utbud av resurser är en logisk omöjlighet. Procentuell utveckling har en direkt koppling till exponentiell tillväxt. Det betyder att förändringen kan gestaltas som en kraftigt krökt banan eller icke-EU-gurka; det går makligt i början, för att sedan i kröken ta fart och skjuta iväg i höjden.

I rena siffror innebär en ”rimlig” tillväxt på 3,5 % per år en fördubbling var 20:e år. Det innebär i sin tur tusen gånger mer av vad det nu är efter 200 år, en miljon gånger mer efter 400 år, en miljard gånger mer efter 600 år och så vidare. Är det någon som med sinnet i behåll på allvar tror att vi ska ha 1000 gånger fler telefoner, bilar eller skor om 200 år? Eller för den delen konsumera 1000 gånger fler timmar kultur och tjänster efter samma tidsrymd?

Nej, precis, det är antilogiska drömmar och bländverk. Ett sätt att försöka visa på utveckling och framtidstro. Och är det nu så att den tillväxt som Tovatt pekar på endast är ett förmerande av siffror på bankkonton utan koppling till den fysiska verkligheten, så är det ju liksom formaliseringen av den informella ekonomin i klarspråk en tom tillväxt utan mening. Något som behöver inses är att även tjänster och kultur kräver fysisk infrastruktur, energi och tid för att kunna utföras.

Miljöpartiet har alltså grava problem när det inte längre vågar ifrågasätta etablissemangets grundvalar enkom för chansen till fortsatt plats vid köttgrytorna. Kompromiss och samarbete i den politiska processen är oerhört viktigt, men inte till vilket pris som helst. Vad tjänar världen på att Sveriges enda etablerade gröna parti säljer sig ut självt och slutar verka för ett hållbart samhälle på riktigt?

Tillväxtekonomin, d v s kravet på ständigt växande ekonomi, är ett av dagens samhälles verkliga grundproblem. Vi behöver ifrågasätta och problematisera det. Alternativet heter balansekonomi och är långt ifrån någon omöjlighet. Den stora frågan handlar om huruvida vi vill fortsätta att satsa på ökad materiell standard för de redan övermätta där vi redan slog i taket på 70-talet eller om vi istället verkar för en mer jämlik värld där vi satsar på mer fri tid, social närvaro och kultur? Som en känd grön tänkare uttryck det: Det är inte tillväxten som gett oss bättre liv, utan människors strävan efter bättre liv. Väl värt att minnas.

Joakim Pihlstrand-Trulp, en av Gröna partiets talespersoner

Slutligen vill jag ta tillfället i akt och tipsa om den här boken:

En utmärkt rapport/bok
Hör av dig till mig om du vill få den tillhanda som pdf

I väntan på de skalliga örnarnas återkomst...

Saknar visserligen bland annat valar och delfiner samt tropikernas avskogning, men listan får helt enkelt ses som ett litet utsnitt från en stor, mörk bild.

Artutrotning

Det har skett dramatiska massutdöenden några gånger tidigare i jordens 4,5 miljarder år långa historia, där livet uppkom efter lite mindre än en miljard år. Däremot är livet som vi känner det relativt färskt. En kollaps av antalet befintliga arter åtföljs av en explosion av arter, d v s evolutionär utveckling.

Henniskans kraft

Egentligen behöver vi alltså inte vara så oroliga över att livet som sådant försvinner från jordens yta, trots att det är henniskan själv som geodynamisk kraft står för dagens katastrofutveckling.

Däremot känns det djupt tragiskt eftersom livet så som vi känner det är på väg att försvinna. Och det är ju bara dumt och onödigt. Faktiskt.

Perfektion eller förändring

Jag har varit med om ett antal diskussioner över åren där jag stött på argumentation i linje med att perfekt endast är gott nog. Exempelvis när det gäller kosthållning som vegetarian (i dess verkliga betydelse, d v s endast vegetabilier) eller livsstil som vegan (inrymmer hela livscykeln). Jag har sedan länge antagit en mer avslappnad hållning i frågan. Inte för att jag vill slippa undan, utan för att jag inser att jag endast kan göra så gott jag kan och bör kunna få vara nöjd och trygg i det.

Min vän Sanna Vankanaho Eriksson delade följande tänkvärda bild/text på fäjsböck för en liten tid sedan:

En vacker och i min värld väldigt sann uppmaning. Något som hur som helst måste kunna få diskuteras och perspektiviseras.

Min ståndpunkt kan sammanfattas enligt följande:

Fulländning (100 %) existerar inte annat än som en onåbar idé á la Platon eller religiös fanatism. Sekterism och långt driven separatism leder knappast framåt.

Det går alltid att göra mer. Alltid. Och det är bedrägligt.

Den insikten får emellertid inte leda till att vi inte ska göra så gott vi kan, för det bör vi, men det är alltför lätt att knäcka ett engagemang, en vilja, enkom för att det som görs aldrig anses vara tillräckligt. Har sett det förr.

Jag är mycket hellre vegan till 96 % på grund av dumpstringen och inspirerar andra till att tänka till om miljö och djurförtryck, än ger upp bara för att jag aldrig kan bli 100 % i dagens sjuka samhälle.

Det var mina 2 ören. Varsågod.

Konsten att gå emellan

Det här är bara så sjukt! Det håller nog alla med om utom psykopater.

Stockholm Panda gör lite olika sociala experiment. I det här fallet handlar det om helt öppet och oacceptabelt våld i ett slutet rum av en hiss. Kände liksom artikelförfattaren att tårarna började komma, för det är så fruktansvärt. I stort sett ingen säger ifrån. Några kollar lite. Tänker. "Fan.. borde...". Vågar inte. Går iväg. Ridå.

En person av 53 intervenerar och hotar med att ringa polis om snubben fortsätter. Wtf!? Visst, inte något tillräckligt statistiskt underlag, men högst sannolikt talande nog. Och förbannat tragiskt.

Titta på filmen via länken ovan. Tänk till. Var förtänkt. Och sedan när det väl sker: Agera. För allas vår skull.

Visst är det så att vi ju alla hoppas att vi säger till när vi ser sån't skit. De flesta tänker antagligen "det ska jag göra. absolut". Civilkurage. Men sedan när det väl händer och är för handen, så lägger sig handfallenheten över sinnet i chock och flathet. Är det rädslan att själv råka illa ut?

Faktum är att det här sker hela tiden. Våld. Epilepsi. Överfylla. Mobbing. Stora grupper av människor som kan reagera, har alla möjligheter, men avstår. Betraktar förtryck som en skock apatiska jävla får eller obekvämt söker en annan yta att betrakta. Ok, håller med, det var taskigt sagt om fåren.

Varför är det så? Går det att göra annorlunda? Klart det gör. Våga säga ifrån! Bara gör't. Gör världen lite vackrare och mindre plågsam. Tillsammans kan vi bryta med våldsnormerna. Jag hoppas på det i varje fall. Vi hoppas på det...

Hippie-rebell

Haha, vilken spejsad förälder jag är! ^^

Vet så väl hur mycket skit jag kommer få för det, men det rör mig inte nämnvärt i ryggen. Har fullt sjå att kurera ett diskbråck.

Vad har hänt då? Jo, min lilla älskling Artíga (8 år) var alldeles groggy när jag väckte i morse inför att gå till skolan. Kände hur jobbigt det var och tog ett snabbt beslut och frågade om hen ville sova vidare och om det kändes ok att komma senare till skolan idag. Fick en långsam nick till svar samt "mmm, men inte för sent".

Puss och fortsatt god natt. Det får bli som det blir. Tänker inte stressa på och misshandla mitt barn mentalt i onödan. Exempelvis för något så futtigt som tidsangivelser i en skev institution (sagt utan att förminska lärarnas insatser, utan kritiken rör systemet och den dolda läroplanen).

Det finns ett ord för sådana som mig. Hippie-rebell.

Life goes on.

Förändring är att våga

Oavslutad skiss gjord av
Niels Christian Kierkegaard ca 1840

Det finns ett underbart och väldigt sant citat från den danska filosofen Søren Kirkegaard. Möjligen är det hens mest kända.

Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund.
Att inte våga är att förlora sig själv.

När jag var aktiv i Grön Ungdom i en svunnen forntid parafraserade jag detta med "förändring är att våga". Hade nämligen insett att det som främst kännetecknade framgångsrika politiker var att de i stort sett inte vågade någonting av vikt.

Hopp

Peace, love and bananas

Det här med bananer. Vad ska jag säga? Bananer är gott. Visserligen en tes kanske inte alla håller med om, men så tycker jag i varje fall. Och mitt ex älskar bananer. Känns som hen kunde äta hur många som helst.

Många var de gånger då jag inte fick mitt bananliga lystmäte tillgodosett på grund av en brist i relationer av tillgång och efterfrågan. Det åtgärdades delvis av dumpstringen.

Hur som helst är den här skalan nedan rätt intressant. Låt oss kalla den för bananskalan. De flesta av dem (1-4) skulle jag förvisso endast kalla för bananer om det inkluderas ett relevant prefix. Exempelvis prebananer. Ett förstadium.

För min del älskar jag nr 7! Den bananen är optimal. Nr 6 går an och är faktiskt rätt ok, men 7 är helt enkelt ett kulinariskt paradis. En explosion av intryck. Älskar det.

Särskilt om bananen har odlats på schysst viss enligt Fair Trade eller KRAV. Faktum är att de bananerna borde heta "bananer" och de konventionellt odlade bananerna borde heta "giftbananer". Det vore ärligt och rakt.

Smaken är emellertid olika. Jag har via säkra källor fått veta att det finns de som, hör och häpna, snarare gillar bananer som befinner sig i förstadieintervallet 2-5. Här behöver jag någon slags rimlig förklaringsmodell att luta mig mot, för jag förstår inte. Mina analyser och rationaliseringar famlar i mörkret.

För det första går ju nr 1-3 inte ens att skala. Du drar i en tåt och halva skalet sitter kvar. I synnerhet den inre delen av skalet. Det blir helt enkelt mycket pill för ingenting, för att travestera Shakespear.

Men viktigare är ändå - och jag undrar verkligen - uppstår det inte en äcklig beläggning på tänderna hos de människorna? En obehaglig strävhet? Och är det inte ett problem att prebananerna smakar typ bark?

På skalan saknar jag dessutom det övre intervallet av 8-10. Alltid bra med någon slags jämviktsfördelning. Här till vänster skulle jag säga är ett exempel på nr 9. Den har den bekväma karaktären av att vara marmelad utan att du behöver anstränga dig. Där börjar jag dock känna att det närmar sig det osmakliga. Nr 8 är däremot helt ok.

Sedan vill jag avsluta med världens bästa musikvideo om bananer!

Skam på torra land!

Belysande artikel i Dagens Arena.

Vanliga löntagare med 50 lax i månaden tvingas ge avkall på två flaskor rödtjut i månaden.

Awww.. stackars...

Magpumpa?

Nog det sannaste arrangemang av pumpor jag sett i dessa tider av Allhelgona/Halloween och alkoholnormalisering.

Fast så har det väl å andra sidan i stort sett alltid sett ut?

Sanning?

Blir så trött på alla dessa SD-backare.

Såg för några dagar sedan en delning på Facebook av ett foto på Ultima Thule, det gamla nationalistbandet, där de önskar Jimmie Åkesson (SD) att bli frisk från, förmodar jag, sin utbrändhet, och kanske även spelmissbruk.

Det är visserligen snällt och trevligt och inget jag har något negativt att säga om. Däremot dök det upp en del "mysiga" kommentarer.

Reagerade särskilt på en bild med Fredrik Reinfeldt (M), vilket är bilden här intill. Inte för att jag har särskilt mycket till övers för vad just hen eller hens parti står för.

Skrev ändå som kommentar:

Sanningen? Vilken jävla sanning?!
Att den opportuna strategin i 1930-talets Tyskland fortfarande funkar?
Nej, SD:s samhällsanalys håller inte. Migrationen är inte problemet. Den pågående resursdräneringen (till privata fickor) är vad som gör att de allra flesta känner att de får det sämre.
Det är som att klaga över huvudvärk och försöka äta värktabletter när problemet är hjärnblödning eller cancer.
Och nej, SD är inte systemkritiska. Inte ett skvatt. Populism är nämligen inte kritiskt. Alls.

Couchsurfing

Som jag nog skrev tidigare så soffsurfar jag under min vistelse i Budapest. Det går nog att säga att jag har en ordinarie värd som är väldigt trevlig och bra, men att jag försöker avlasta henom genom att någon gång emellanåt besöka andra värdar som jag också fått fina svar av. Det ska förstås inte stickas under stol med att det förstås också är kul att lära känna nya människor. Igår var i vilket fall en sådan dag. Faktiskt den första.

Jag sov alltså över på annan plats och tillbringade därmed av en slump natten med den här skönheten på bilden. I det fall jag inte lyckas med konststycket att lägga upp en bild på bloggen via telefonen, så får jag berätta att det är en söt kanin som saken gäller.

Däremot fick jag inte sova så mycket. Hen låg nämligen på min mage och började göra små lågmälda ljud och krafsa mig på armen så fort jag slutade klia och klappa. Men det var mitt val ändå och jag är glad för det mysiga sällskapet.

Min kompletteringsvärd var också väldigt trevlig och vi fikade på kvällen och såg på filmen Final Cut: Hölgyeim és uraim (2012) av den ungerska regissören György Pálfi. Jag fick också möjlighet att tipsa om Flight of the Conchords och vi lyssnade på tre av deras låtar; Business time, The humans are dead och Inner city pressure.

IVVM i Budapest

Deltar i inomhus-VM i friidrott för veteraner. Ska springa 800 m och 1500 m.

Tävlingen äger rum i Ungerns huvudstad Budapest. Jag besökte staden för sju år sedan i samband med att jag hälsade på min far som bor i Wien och stannade då bara över dagen.

Anlände utan missöden Budapest i söndags. Mötte oförhappandes Johan Engholm på planet och vi gjorde därmed sällskap på resan och även färden in till stan.

Har löst boendefrågan medelst couchsurfing. Fungerar utmärkt. Lyckades sammanstråla med min trevliga värd senare på kvällen. Visst är det ett ekonomiskt sätt att resa, men de största vinsterna är sociala. Lär känna trevliga, generösa och öppensinnade människor och får även ta direkt del av den ungerska kulturen. Stabilt.

Natten till resan blev det emellertid endast en timmes sömn, så jag var lite mör första dagen i Budapest. Var nämligen tvungen att åka hemifrån kl halv fyra för att hinna till flyget som avgick kl 8.55 från Skavsta/Nyköping. Fanns endast flygbussar kl 4.10 eller 4.40 och sedan 10.00.

Hade också för mycket annat att göra för att hinna gå och lägga mig innan kl två på natten. Visade bland annat filmen Avatar i den lokala filmklubben på kvällen och det var klart först vid kl 23.

Hade jag vetat om att Johan åkte med samma flyg kunde jag ha åkt halv sju istället. Sån't är livet. Överlevde hur som helst resan, så humöret är på topp.

Registrerade mig i arenan redan i söndags. Mitt första lopp är på onsdag, så jag var onekligen ute i god tid. En avsevärd skillnad gentemot Porto Alegre i höstas där jag inte fick springa 800 m på grund av för sen registrering.

Nu var emellertid arrangörerna smarta nog att minska på byråkratin genom att ta bort ifyllande av declaration of intent. Betald anmälningsavgift och registrering på plats räcker. Stående ovation från mitt håll.

Hoppas bara att jag verkligen förstått informationen rätt om att M35 inte springer försök på 800 m på tisdagen, utan på grund av deltagarantalet börjar direkt med semi på onsdag. Tyvärr kan jag som ateist inte be till gud om saken, men försöker åtminstone att inte luta mig för starkt mot Murphys lag om alltings jävlighet (eller snarare, det som kan gå fel går fel).

Ska försöka skriva lite mer om vad som händer här nere, men lovar inget.

Lindström röstar grönt (så rösta då grönt!)

Fredrik Lindström

Läste via ett inlägg på facebook en kort artikel i Aftonbladet att komikern och språkvetaren Fredrik Lindström uttalat röstar på Miljöpartiet.

Lindström säger att hen "ogillar vänster-högerskalan, bland annat eftersom h[e]n menar att dagens befolkning är den mest privilegierade någonsin". Hyfsat klockrent uttryckt.

Vidare svarar Lindström på frågan om det är svårt att rösta att hen "röstar alltid på Miljöpartiet, i princip som en markering" samtidigt som hen "blir irriterad när de profilerar sig" och "tycker att de godtar för mycket högervänstervärlden". Det ligger återigen mycket i den utsagan.

Grodden
Gröna partiets symbol

Jag har en stilla reflektion som lyder att jag tycker att det låter som att Fredrik Lindström faktiskt borde rösta på Gröna partiet (G). Med anledning av att rösten anses vara en markering. Gröna partiet är ett djupgrönt visionärt alternativ i svensk politik och är som sådant grönt, till skillnad från såväl C som är helt grått och MP som tyvärr numera är så blekt och urvattnat i maktkåthetens tecken att det närmast är att beteckna som S-light.

Men naturligtvis känner inte Fredrik till G:s existens. Så hen är förlåten.

Och jag har i vanlig ordning genomgående använt mig av ett könsneutralt språk (ergo "hen") i den här texten. Det var meningen. Och i synnerhet gissar jag att ett retar gallfeber på majoriteten av språkvetare, varmed en och annan möjligen må få nys om dess existens. Och G.

Födelsedagsbarn

Den leende tårtan

Idag har mitt älskade äldsta barn Artíga fyllt åtta år. Vill också passa på att uppmärksamma att mitt älskade yngsta barn Torun fyllde tre år den 2 februari. For the record.

Artíga fick ta ledigt från skolan för att umgås med sina föräldrar på sin bemärkelsedag. Osis att jag blivit sjuk och legat utslagen i sängen mest hela dagen. Inte mycket att göra.

Artíga i sin nya klänning
En present från vår vän Annika

Det blev i varje fall en kul heldag tillsammans med sin mamma där de bland annat besökte musikmuséet. Dace bakade en god tårta som även jag fick smaka av när de var förbi på morgonen för att kolla läget. Såg dock själva tårtan först genom facebook. Den är fin, samtidigt som den är lite läskig. På kvällen gick vår vän Helena med Artíga på bio. De åt lite efteråt och sedan lämnade Helena Artíga hos mig.

Visst påminner jag lite om
Ewan McGregor? :-)

Vi har passat på att fira lite efter bästa förmåga. Artíga fick en present av mig och sedan mumsade vi på lite kladdkaka och kiwi. Artíga ville nödvändigtvis spöka ut mig och resultatet kan väl sammanfattas med sexig sjukling.

Födelsedagskort

Det verkar som att vår älskling haft en bra dag. Väl unnat.

First kiss social experiment - en liten analys

Här är en klart intressant video om ett slags förespeglat socialt experiment. Frihet i att kramas och kyssas. Det är en vacker tanke. Och något vi absolut borde göra mer till mans, men som vi i praktiken ser alltför lite av. Det går bra att fråga sig varför.

Vi lever i en kultur som är djupt inspirerad av den amerikanska med sin puritanism och bejakande av våld. Därför tror jag att de flesta människor är rätt inbundna när det gäller sexuell utlevelse. Den sociala bestraffningen av att stiga utanför normen är grym och hård.

Däremot förmår många kyssas med för dem okända människor under exempelvis inflytande av alkohol. Det verkar vara en för samhällskroppen godkänd förklaring. Då är det helt plötsligt ganska ok. Särskilt för män. Särskilt om för den som inte minns eller säger sig inte minnas något efteråt. Kvinnor bör dock alltid passa sig, då de snarare får en horstämpel av att kyssas med okända.

Att vara lössläppt med vilje, det är ju att vara promiskuös. Huh, hemska tanke! Eller? Egentligen, vad är det som är så hemskt? All kärlek är ju bra kärlek. Världen blir vackrare av kärlek och fulare av hat. Det är fakta.

För att återknyta till filmen ifråga, så finns det information på nätet som meddelar att videon är en slags reklamkampanj för ett klädmärke. Jag tolkar det dock mer som att videon gjorts för att fira en ny irrelevant klädserie, vilka olika delar vi kan utgå från att personerna på videon är iförda.

Rent krasst är det alltså tjugo stycken modeller, musiker och skådespelare som förmodligen fått bra betalt för att hångla framför kameran. Låter mindre roligt. Samtidigt så känns de osäkerheter och spänningar som uppstår hyfsat genuina, om än inte riktigt helt och hållet. Något som åtminstone kanske delvis kan förklaras av situationen av att befinna sig framför en kamera.

Hur som helst ligger värdet i filmen eller konstverket som vanligt främst hos betraktaren. Vi väljer att utläsa och tolka det vi vill. Därför tycker jag fortfarande att filmen är både vacker och värdefull.

Men jag skiter i klädmärket. Och jag vet att det är ömsesidigt.

Ack förkylning

Ligger nerbäddad och ynklig. Det är jobbigt att vara sjuk. Och jag var på god väg, men lyckades inte slippa undan trots allt.

Hoppas på att det bara är en pestig förkylning och inte något värre och långvarigare. Som influensa. Ett påfrestande effektivt RNA-virus av familjen Orthomyxoviridae. Intressant nog ingår influensa i gruppen förkylningsvirus som består av ca 200 olika slags virus. Intresseklubben antecknar.

Illa är det när influensan interfererar. Då står hoppet till att interferonerna influerar.

Tror att det här blogginlägget har sin grund i allmän förvirring på grund av överfyllda bihålor. Har sovit mest hela dagen och däremellan hostat, nyst, druckit ingefära-thé och knaprat rå vitlök. Nu får det nog bli en till tupplur för framtiden.

+100 000

Juhupp. Så har någon gång i veckorna hundratusenstrecket passerats för antalet besökare på bloggen. En milstolpe. Utan konsekvens.

Kärlek och liv

Jag tänker på kärlek. Fråga mig inte varför, men det är ju ett väldigt starkt och vackert begrepp. Dock med risk för flumstämpel. Om jag försöker mig på att definiera kärlek tycker jag att det i grunden handlar om genuin välvilja. Den eller det du älskar vill du aldrig skada, utan du vill tvärtom göra gott. Vänskap är, som exempel, kärlek.

Något jag även funderat på är hur snett ute antropocentrism som hållning faktiskt är. Antropos kommer från klassisk grekiska och betyder människa. Det är alltså ett fint ord för att säga "människan i centrum"; att se till människans behov i första hand, d v s i stort sett jämt.

Horatius bevingade homo mensura-sats är vägledande där det anges att "människan är alltings mått".

Jag vill kontrastera det med biocentrism som alltså innebär "livet i centrum", då jag anser att vi behöver mycket mer av det perspektivet för att världen ska få chans att må bra.

Betrakta bilden till höger.

Det finns fortfarande de som säger att djur inte är förmögna till känslor.

Då undrar jag: Vilken värld lever den som tänker så? Är den mentala tillvaron verkligen i klass med steril betongbunker eller är det bara det billiga skälet att distansiera sig för att kunna behandla djur lite hur som helst?

Lugn löpning

Det var inte planerat, men tog chansen att hänga på en kompis på lite löpning i distansfart idag på förmiddagen. Vi var ute i drygt två timmar och jag kan säga att det kändes rätt bra att lufsa i kramsnön. Det var dessutom väldigt trevligt.

Har ätit och duschat och nu har det gått ett par timmar. Känns fortfarande rätt bra, men visst känns det också att jag varit ute och sprungit. Ska bli intressant att se hur det känns med backintervallerna idag. Tror det blir lite hopp först och sedan 6 x 300-400 m i medelviktat uppförslut.

Resursfördelning

Jag vill skriva på bloggen varje dag, men hinner inte riktigt med. Är tvungen att prioritera. Så det får bli ett snabbt inlägg idag strax innan distanspasset med min vän Erik.

Delade häromdagen via Kim Fredriksson en bild på Facebook. Det är samma som finns med här till höger.

Den handlar om den skeva fördelningen av resurser och beskriver varför folk i allmänhet får det så att säga sämre i Sverige idag. Den handlar om att borgarna reat ut allmänna tillgångar för att stärka sin egen maktposition; folk som riskerar att (kortsiktigt och egoistiskt) förlora själva på en annan politik är mer benägna att rösta på dem.

Den visar även med all önskvärd tydlighet att det inte är migration och mångkultur som är problemet. Därmed visar den att SD enbart är opportuna populister á la 1930-tal som på pappret vill ge sken av att vara systemkritiker.

Då vill jag i all välmening tipsa om att i valet istället rösta på riktiga systemkritiker, som till exempel Gröna partiet eller Enhet.

Fredagsmys

Fredagsmys

Jag har haft barnen idag på Alla hjärtans dag. Påpassligt nog. För jag älskar de små liven.

Vi var ute och lekte ett tag efter hämtning från skola och förskola. Sedan kom vi överens om att ordna lite schysst fredagsmys. Så vi gick ut på jakt efter lantchips. Råkade bli även lite choklad, cashewnötter och tranbär- och tomatjuice.

Uppladdat

Så slog vi oss ner framför datorn och kollade på Resan till Melonia (av Per Åhlin 1989) via youtube. Därefter lite fiolspel och sedan läggdags och saga. Nu sover de. Känner för att lyssna på Cornelis vackert melankoliska låt Vaggvisa för Bim.

Kärlek och Alla hjärtans dag

Just det, det är ju Alla hjärtans dag idag. Hör och häpna, uppmärksammat av trulpen!

Med texten inuti:
"För att du är en så bra vän"

Fick faktiskt ett sött litet kort igår som gratulerade mig för dagen. Det var fint. Fast jag har inte skickat något själv. Och jag har inte någon dejt för kvällen. Ska istället umgås med mina barn ikväll, vilket jag ser mycket fram emot.

Lider heller inte direkt av att inte fira Alla hjärtans dag. Jag har som de flesta begrundat kärleken rätt mycket över åren och har landat i en bred definition där exempelvis även vänskap ingår. Tycker inte att kärlek måste vara sexuellt betingad, även om vissa delar av den är det.

För mig handlar istället kärlek i grunden om genuin välvilja; den eller det du älskar vill du heller inte skada. Tycker det är en enkel och nästan vattentät definition. Räcker kanske inte riktigt alltid hela vägen, men det perspektivet räcker väldigt långt. Enligt mig.

Sammanfattar väl ungefär min inställning till
Alla hjärtans dag som högtid

När jag sedan är på det humöret (glad, kärleksfull och öppen till sinnet) så är varje dag alla hjärtans dag. Sedan är jag ju polyamorös också. Och glad över den insikten samt att jag väljer att slippa skämmas för att jag känner som jag känner. Tycker att det är en vacker grej (jag vet, alla håller inte med) och kommer nog att skriva lite om det framöver.

Samtal i tunnelbanan

Igår hände det mig något både kul och intressant som jag vill passa på att
berätta om.

Skulle iväg till Jobbcoach i Farsta, men råkade visst vara en timme för tidigt ute. Något jag insåg när jag ringde upp för att meddela att jag tyvärr skulle bli sen eftersom tunnelbanetåget fastnat i Hökarängen på grund av underkylt regn som bildat is i växeln. En absurditet i sig när februari bjuder på plusgrader (enter klimathot).

Vi hänvisades till alternativa resvägar. Började tala om situationen med en tjomme som reste med sitt barn på tre år och skulle lämna på dagis. Jag är ju som jag är och tog rätt snabbt upp en politisk vinkel med att privatiseringar lett till minskat underhåll och "rationaliseringar", samtidigt som resurser till marknadsföring, juridik och byråkrati ökat.

Hen föreslog att vi skulle ta en promenad till Farsta C. Sagt och gjort, lite motion och samspråk på vägen gör ju bara gott. Dessutom var samtalet trevligt och upplyftande. Vi kunde konstatera att vi kommer från lite olika världar, men även hade en hel del gemensamt. Inte minst att båda sitter en aning i kläm när det gäller arbetsmarknaden.

Det här med arbetslöshet är dock inte helt dåligt eftersom det å andra sidan finns lite mer tid för att till exempel umgås. För den som tar sig den tiden och inte är nerklubbad av ångest.

Vi skildes åt när de tog bussen mot Tyresö. Hann bara med att ge ett av mina efternamn, men jag hoppas att hen hittar mig på Facebook. Kändes värdefullt, ödmjukt och öppensinnat. Spontana samtal med okända människor är inte särskilt vanligt idag. Ja, nästan förbjudet.

Min naturliga slutsats av den här lilla anekdoten från mitt enkla liv är att basinkomst vore något som skulle frigöra oss. Den är nämligen varken behovsprövad eller tidsbegränsad.

Schlaug om visioner

Fria Tidningen är enligt min mening Sveriges bästa nyhetsmedium! Måhända inte i svår konkurrens, men ändå, visst finns det även andra bra alternativa media som exempelvis Miljömagasinet eller ETC.

Birger Schlaug. Källa: Riksdagen

I dagens tidning står (förutom min debattartikel om basinkomst, vilket även går att läsa här på bloggen) att läsa en viktig och läsvärd text (som vanligt alltså) av Birger Schlaug om att våga stå upp för visioner. I synnerhet gäller det inom politiken där just visioner om ett bättre samhälle närmast verkar vara en närapå bortglömd och arkiverad ådra.

Eftersom jag ju är partipolitiskt aktiv, så är min reflektion ofrånkomlig att hen varken nämner Gröna partiet (G) eller Enhet som motpol till floskelmaskineriet, kappvändandet och röstfiskandet. Detta trots att Birger med säkerhet känner till dessa små partier. Kanske beror tystnaden av att partierna just är små?

Viss sorg finns det i den observationen, men avgörande för engagemanget och viljan att förändra samhället är det förstås inte. Och tur är väl det!

Hur som helst är Birger Schlaug en av dessa viktiga gröna själar som förmår påverka samhällsdebatten och vågar lyfta visioner om en grön samhällsomställning. Ett hållbart samhälle helt enkelt. På riktigt.

Vill därför passa på att tipsa om hens blogg. Läs den.

Debattartikel om basinkomst i Fria

Roligt att Fria Tidningen ville publicera min debattartikel om basinkomst. Har suttit i en mörk grotta de senaste åren, så det känns skönt att se solen nu igen.

Basinkomst förenar det bästa från höger och vänster

PUBLICERAD: TORSDAG 6 FEBRUARI 2014, 17:04

Basinkomst är en del av vägen till ett samhälle där empati, social närvaro och kultur värderas högre än pengar och prylar, skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson för Gröna partiet.

Basinkomst kan definieras som en individuell, regelbunden utbetalning utan motprestation som ger en grundläggande ekonomisk trygghet. Det handlar alltså inte om lyxkonsumtion utan om sådant som mat och hyra.

Reformens finansiering är självklart en viktig fråga, men utan att dyka in i detaljer skulle vi redan i dag kunna byta ut större delen av socialförsäkringssystemet mot basinkomst. Vi skulle då även komma bort från byråkratiska kvarnar och det enorma psykologiska lidande som diverse kontrollinstanser ofta innebär.

Ett viktigt perspektiv är att basinkomst är en frihetlig reform som frigör människan. Samtidigt innebär den även social rättvisa och behövlig fördelning av resurser. Sannolikt skulle reformen dessutom ge såväl hög flexibilitet på arbetsmarknaden som obefintlig arbetslöshet.

En av basinkomstens styrkor är alltså att den smälter samman det bästa från höger och vänster. Som exempel förespråkade den nyliberala gurun Milton Friedman basinkomst, även om hen kallade det för negativ inkomstskatt. Trots detta stöder inget av de i riksdagen etablerade partierna reformen. Visst är det paradoxalt, men kan möjligen förklaras med att idén om basinkomst främst är grön där specifika blå och röda perspektiv kan ingå.

Det vi kunnat se av lokala försök med basinkomst i exempelvis Kanada, Namibia eller Indien är att initiativen gett en tydlig förbättring av berörda samhällen. Det är möjligt att missbruk, prostitution och avhopp från skolan inte försvinner helt, men empirin visar att sådant förekommer i långt mindre utsträckning med en basinkomst. Människor får möjlighet att ta hand om sig själva och varandra. Trygghet och ro ger kreativitet och vilja till ansvar.

Den arbetsmarknadspolitik som bedrivs av både den sittande regeringen och oppositionen stammar från nyliberal teori där mål om låg inflation anses ha högsta prioritet och arbetslösheten får bli vad den blir. Det talas om optimal arbetslöshet, som om någon sådan ens existerar. Tanken är att det ger en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden till förmån för arbetsgivarintressen.

Arbetsmarknadspolitiken har alltså under de senaste 30 åren främst gått ut på att slå sönder arbetsrätten och sikta på inflationsmål istället för låg arbetslöshet. Vi har sett avregleringar, numera 8 procent ”naturlig” arbetslöshet och hur arbetstagare genomgående accepterar sämre villkor på grund av hot om friställning. Samtidigt görs enorma vinster på sagda politik.

Genomförandet av en basinkomst skulle självklart förskjuta maktbalansen till arbetstagarnas fördel. Det skulle vara möjligt att säga nej till eller lämna ett arbete utan att riskera vräkning eller få problem med det sociala skyddsnätet. Det skulle även kunna vara bra för arbetsgivare då basinkomst gör det möjligt att förenkla och reducera reglerna kring anställning. Det kan låta illa att det skulle bli lättare att avskeda, men i synnerhet småföretagare skulle må bra av att kunna anställa utan att riskera verksamhetens överlevnad. Basinkomst som grundtrygghet är här själva poängen.

Positivt är att själva basinkomsten därför sannolikt ger en hög flexibilitet på arbetsmarknaden. Vi skulle säkert också se många fler gå ner i tjänst till olika grader av deltid. Tvång behövs knappast, utan det bör gå att få jobba såväl mycket som lite. Flexibilitet bör alltså gälla även där.

De flesta människor skulle säkert må bra av att arbeta mindre. Det är också vad många själva säger att de önskar. Dagens stressnivåer och mentala ohälsa stöder också den tesen. Basinkomst gör helt enkelt självvald arbetstidsförkortning möjlig. En mindre stressad och pressad befolkning är med säkerhet också gladare, nöjdare och friskare. Arbetslöshet och stressrelaterade sjukdomar skulle ha goda förutsättningar att bli sällsynta fenomen.

Att fler jobbar färre timmar leder naturligtvis till att vi delar på jobben istället för att som idag försöka hitta på tjänster eller tvinga ut folk till arbeten som inte finns. För flertalet är det dock inte så enkelt att gå ner i arbetstid i dag. Men varför ska några vara utan arbete och leva med ångest och misströstan, medan andra sliter ut sig genom att jobba för mycket?

Förutom Vänsterpartiet står de etablerade partiernas arbetslinjer snarast för att fler måste jobba mer och längre. Intressant nog har forskningen visat att människor som har en grundläggande trygghet tenderar att arbeta mer än om tillvaron är osäker. De är dessutom mer produktiva när de arbetar. Av egen fri vilja. Det smäller väl ändå lite högre än dagens idisslade arbetslinje?

För Gröna partiet är det självklart att målet med samhället bör vara att dess samtliga invånare ska ha chans till att leva goda liv. Hur sedan begreppet ”goda liv” definieras beror på värderingar och ideologi, men för oss handlar det främst om frågor som: Har vi tid för varandra? Mår jag och min omgivning bra? Vad vill jag med livet?

En basinkomst skulle göra det möjligt för oss att förverkliga oss själva, kunna bidra konstruktivt till samhället, låta kreativiteten och uppfinningsrikedomen flöda, få mer kontroll över vår tid och vårda sociala relationer.

Vi är därför trygga i insikten om att basinkomst är en del av vägen till ett samhälle där empati, social närvaro och kultur värderas högre än pengar och prylar. Där livet är viktigare än ekonomisk tillväxt. Där vi helt plötsligt står ganska nära visionen om det hållbara samhället.

Joakim Pihlstrand-Trulp • Gröna partiet

Naomi Klein och resursdränering

Jag gillar Naomi Klein. Har exempelvis läst No Logo som tar upp konsumtionskritik och grundläggande problem med varumärken, i synnerhet av internationella bolag.

Här följer ett annat sant ord om samhällsutvecklingen:

Spärr för kommuner på gång

Kollade på Valmyndighetens hemsida och såg att regeringen tydligen lämnat en proposition i höstas om att införa en småpartispärr även på kommunal nivå. Idag finns ingen spärr för kommuner, men dock 3 % av rösterna för landstingsnivå och 4 % på riks. Förslaget sammanfattas där med följande:

Kan ju säga att jag tycker att våra ledande "representanter" (d v s regeringen) är kompletta idioter. Eller, det är fel uttryckt. De är smarta, men för jävliga. Vi behöver inte någon två-parti-stat à la USA. Vi behöver diskussion, medvetandegörande och ett schysstare politiskt klimat. Om diverse subversiva avarter kommer fram och får mandat, so what?

Det är väl bara bra att släpa fram skiten i ljuset och genomlysa det? På samma gång skulle vi också få små, men bra rörelser representerade. Folk skulle våga rösta mer med hjärtat och hjärnan, än valstrategiskt vilken färg det "måste" bli på regeringen. Är säker på att de demokratiska valen skulle bli avsevärt mycket intressantare för de röstberättigande och demokratin skulle stärkas.

Ahh, just det, det är ju där skon klämmer. De stora partierna tjänar förstås något gruvligt på dessa småpartispärrar. I synnerhet Moderaterna och Socialdemokraterna. Och de vill ju gärna slippa konkurrens i så stor utsträckning som möjligt. Och helst även slippa hantera en jobbig, ifrågasättande befolkning.

Bättre för makten är att vi stressar runt i ekorrhjulen och försöker få dem att snurra allt snabbare i en absurd ekonomisk bubbla som aldrig någonsin kan bli hållbar. Så kontrolleras människan. Om hen tillåter det.

Moderaterna - de osannolika

Fick precis reda på en helt sjuk grej. En vän delade en länk på facebook från politism.se som handlar om att moderaterna nyligen bedrivit valpropaganda genom Stockholms läns landsting. Ungefär som Max. Fast värre.

Pressmeddelandet skickades ut på landstingets eget brevpapper, men finns än så länge fortfarande att beskåda på landstingets hemsida. För säkerhets skull tar jag en skärmdump samt kopierar in texten här nedan innan de gjort en pudel.

Öppet brev till dig som jobbar i Stockholms läns landsting (M)

Den senaste tiden har du säkert hört eller läst om hur de politiska alternativen i årets val påverkar möjligheterna till jobb i Sverige. Inte minst har det brev som hamburgerkedjan Max skickat till sina anställda väckt stor uppmärksamhet. Det är lätt att tro att det bara är jobb i privata företag inom restaurang- och tjänstesektorn som står på spel. Sanningen är en annan.

Socialdemokraterna vill chockhöja arbetsgivaravgiften för alla anställda som yngre än 25 år. Alla i Sverige med unga anställda drabbas alltså av förslaget – och för en stor arbetsgivare som Stockholms läns landsting riskerar en vänsterregering att bli en mycket dyrköpt historia.

Om Socialdemokraternas politik blir verkligheten chockhöjs landstingets kostnader för unga anställda med cirka 115 miljoner kronor. Det motsvarar totalkostnaden för cirka 500 av våra unga medarbetare. Räknar man med alla vårdgivare i hela länet blir siffran av drabbade många gånger högre. Bakom dessa siffror finns människor av kött och blod. Med en vänsterregering skulle de riskera att få sparken.

Socialdemokraternas politik är med detta ett slag mot jobben i den svenska välfärdens kärna. I en tid då vi behöver attrahera fler unga människor till jobb i vård och omsorg vill de göra det dyrare att ha dem anställda. När vi försöker skapa möjligheter för fler att vara med och utveckla den svenska välfärden i riktiga jobb, med avtalsenlig lön och schyssta villkor, vill de riva ned den möjligheten.

Till dig som jobbar inom sjukvården i Stockholm vill jag därför rikta en uppmaning. Många frågor är viktiga för en bra sjukvård. En av de mest centrala handlar om jobben. Rösta inte fram en vänsterregering som vill chockhöja arbetsgivaravgiften för unga som jobbar i Stockholms läns landsting. Gör det inte dyrare att anställa nyexaminerade undersköterskor och sjuksköterskor. Rösta inte bort sjukvårdens unga medarbetare.

Med vänlig hälsning,

Kristoffer Tamsons

Valledare för Nya moderaterna i landstinget
070 737 41 52

Ärligt talat så tycker jag att det är vidrigt. Hur kan de få hålla på?

Melodifestivalen

Musik är ett av de roligare intressena jag har.

Nu är det också tydligen melodifestivaltider igen. Ska uttala mig om det, ehuru jag inte äger någon TV och faktiskt är helt ointresserad av kommersiellt orienterad glättig musik. Tycker ändå att det är intressant när en vän häromdagen berättade att det bara var skräp som spelades/visades i Melodifestivalen igår.

Jag säger bara:

Breaking news! Skitlåtar i melodifestivalen!
Well, I'm not surprised...

Fast jag ska erkänna att jag gillar låten Euphoria med Loreen som var på tapeten för något år sedan. Den sätter sig onekligen på hjärnan och är ändå annorlunda på ett positivt sätt.

Känner annars till åtminstone en riktigt bra eurovisionlåt, nämligen We are the winners med LT United. Min favorit 4-ever. För den underbara ironins skull som varje eurovisionfan är komplett oförstående inför.

Hen

Jag är en förespråkare av könsneutralt språk. Särskilt tydligt blir det med användningen av "hen" som könsneutralt pronomen för tredje person singularis.

Kan förmedla lite historia om saken.

Vad jag minns så väcktes idén om "hen" redan på 1960-talet. Kollar upp lite källor och kan komplettera med Rolf Dunås 1966.

Jag kom först i kontakt med användandet av "hen" 2003 på Grön Ungdoms (GU) höstmöte i samtal med bland andra Ylva Lundkvist, Tomas Q Nilsson och Lars Westerberg. Blev direkt rätt så pepp och började själv fundera över ordet och även använda det. Skickade in förslag på "hen" till Språkrådet i början av 2004, men utan reaktion.

Inför Miljöpartiets partiprogramsrevidering på våren 2005 lade jag en motion om könsneutralt språk i Grön Ungdom till höstmötet 2004. Det var het debatt där exempelvis Max Andersson i ett retoriskt och i övrigt vältaligt inlägg målade fram en metafor av GU:s retoriska kulspruta och menade att "hen" inte hade plats i magasinet. Några talade för frågan, men som jag minns det talade fler emot det. Särskilt av de mer etablerade medlemmarna. Förslaget röstades också ner med en rösts marginal (typ 46-45).

För min del var det dock ett fantastiskt träningsläger och jag var verkligen tvungen att anstränga mig när jag talade med folk för att föregå med gott exempel. Fick korrigera mig flera gånger under helgen, men efter tre dagar intensivt henande så var mitt könsneutrala språk fullfjädrat och faktiskt helt naturligt. Bra grej där.

Hade mitt förslag gått igenom så hade motionen skickats med GU-stämpel till kongressen, vilket hade stärkt frågan rätt ordentligt. Flera jag talade med efteråt sade att de hade röstat nej, trots att de tyckte att idén var bra. Argumentet lät ungefär som "inte vi, inte nu". Och det är bara att fråga sig det klassiska "om inte vi, vem? om inte nu, när?". Så mycket för ungdomens radikalitet.

Kan som en parentes tillägga att jag hade ungefär samma erfarenhet med till exempel demokratifrågor inom GU, där de flesta rävar menade att vi behövde ha ett mer traditionellt demokratiförfarande för att vi unga skulle lära oss hur det går till i kommun och riksdag. Jag tycker att det är ett ihåligt argument, och bättre är naturligtvis att stärka demokratin så långt som möjligt internt och därmed agera som ett positivt exempel för samhället i stort.

Hur som helst, nederlag i GU 2004, men skam den som ger sig! Envis som jag är lade jag motionen som enskild medlem till Miljöpartiets (MP) kongress 2005, vilken i stort sett enbart behandlade partiprogramsrevidering.

Mitt förslag behandlades emellertid inte som någon egentlig fråga, utan majoriteten av den sittande partistyrelsen ansåg att den enbart handlade om språklig korrigering. Motionen förpassades därför till slasken i kongressens inledning innan särskilt många ombud var på plats tillsammans med frågor om skiljetecken eller enskilda ord. Jag lade in en ordningsfråga om att flytta upp motionen i dagordningen, men det röstades ned. Förslaget avslogs sålunda i klump i sällskap med petitesser.

Jag är emellertid rätt säker på att partistyrelsen visst såg poängerna med mitt förslag, för de var knappast dumma i huvudet, men att de var rädda för att partiet skulle framstå som flummigt och en hasch-rökande tomterörelse. Tycker att det mest är fegt och svagt och rätt meningslöst för "stigfinnare" att väja för alla nya stigar utan enbart trampa ingångna spår. En klar diskrepans mellan teori och praktik i mitt gamla parti. Något som ser ungefär likadant ut fortfarande, om inte värre.

Lite glad kan jag ändå vara att MP sent omsider genomförde hen-reformen 2012 i samband med nästa partiprogramsrevidering. Visserligen ett år efter att jag lämnat partiet och startat Gröna partiet för gröna idealister, men det är rätt bra ändå. Gissar att det heller inte den här gången sågs med blida ögon av majoriteten av ledningen, men ombuden ville den här gången annorlunda. Klart är att spridning och diskussion och därmed ökad medvetenhet i samhället bäddade för omställningen. En viss populism råder därmed kan en tycka, och det ligger nog rätt mycket i det när det gäller mitt gamla historiskt sett gröna parti.

Slutligen kan jag tillstå att jag inte tycker att det är världens viktigaste fråga det här med "hen", men det har absolut sociala, psykologiska och politiska poänger i rätt riktning. För ett jämlikare samhälle.

Att välja fritt är stort, men att välja rätt är större

Ja, nu är det valår igen. Det har väl knappast undgått någon? Nu ska det fläskas på och bankas sönder åta in i h-vitte. Tänker att det då passar ypperligt med lite egenkomponerad vulgärhumor:

Att rösta med plånboken är som att tänka med röven. Det spelar ingen roll var skiten hamnar, bara den kommer ut och arslet får vara glatt och nöjt. Det är allt som räknas. I den bästa av världar.

Lite så känns politiken ibland. Plånboksfrågor. Tvi vale. När någon yppar frasen "mer i plånboken" som om det vore världens räddning, så kan du vara trygg med att det sakligt sett mest handlar om skit.