27 juni 2011

Kortare version publicerad på Newsmill

Foto: Djurrättsalliansen
Jag nämnde i mitt tidigare blogginlägg att jag eventuellt skulle lägga upp den kortare versionen av debattartikeln om grisvittnena här om den blev publicerad någonstans dit jag skickat den. Det blev verklighet redan ikväll genom Newsmill.

Publicerad:
  1. Newsmill (27 juni)

Vår fina djurrättslagstiftning kvittar om den inte efterlevs

Sverige har en internationellt sett stark djurskyddslagstiftning. Samtidigt kan vi fråga oss vad den gör för nytta om den inte efterlevs? Den här artikeln handlar i grunden om vad som händer när kapital och industri tillmäts större betydelse än etik, moral och enkelt förnuft. Det skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson för Gröna partiet.

There's something rotten in the state of Sweden. Varför travesterar jag Shakespear? Låt mig förklara med två exempel. Det första är ett tankeexperiment och det andra är ett nutida exempel hämtat från England. Jag följer upp dessa med att beskriva det fall av rättshaveri som är artikelns fokus.

I det första exemplet kan vi tänka oss att en bankkund blir misstänksam. Hen tar sig olovligen in på bankkontoret och lyckas samla en ansenlig dokumentation över ett omfattande insiderjobb som svindlat bankens kunder på 130 miljoner kronor. Denna hedervärda medborgare lämnar över bevismaterialet till en åklagare för att brottslingarna ska ställas till svars. Vore det då en rimlig utveckling att åtalet mot insideraktörerna lades ner och medborgaren istället blev åtalad för olaga intrång?

Det andra exemplet handlar om en journalist vid namn Joe Casey. Hen tog anställning som vårdare på en privat vårdinstitution i utkanten av Bristol, Storbritannien. De människor som tas om hand där är framförallt människor med inlärningssvårigheter och autism. Joe filmade med dold kamera under fem veckors tid och dokumenterade ofattbara mängder misshandel och förtryck. Delar av materialet visades i det brittiska BBC-programmet Panorama för en månad sedan och väckte naturligt nog kraftiga reaktioner.

De allra flesta anmälningar om missförhållanden som tidigare skett av personal och anhöriga hade passerat utan åtgärd från myndigheter och kontrollorgan. Terry Bryan var en av dessa tidigare anställda som därför tog saken till media. Tretton anställda stängdes omedelbart av från tjänst och fyra personer häktades. Vore det rimligt att personalen istället friades från ansvar och journalisten blev dragen inför domstol åtalad för olovlig filmning?

Nu till verkligheten i Sverige och ett tredje exempel. Aktivister från Djurrättsalliansen (DRA) har under två års tid dokumenterat förhållandena på hundra svenska grisfarmer. Av dessa polisanmäldes 92 grisuppfödare för brott mot djurskyddslagen, utan att någon av anmälningarna ledde till ens åtal. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Blackstaby Gris AB. Företaget ägs av Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, men som avsade sig uppdraget på grund av just den här skandalen.

Två aktivister, Malin och Björn Gustafsson, har vittnat om vad de sett på Blackstaby. Till det kan läggas flera timmar film, hundratals fotografier samt Länsstyrelsens och Veterinärförbundets utlåtanden om att djurskyddsbrott har begåtts. Trots denna tunga bevisning så lade åklagaren ned förundersökningen i oktober 2010. Hur kan det komma sig?

Lars Hultström tog efter den framgången chansen att göra en motanmälan. Den mottogs och utfördes pliktskyldigt av rättsystemet. Därför blev det istället Malin och Björn Gustafsson som åtalades för olaga intrång. De blev i dagarna dömda av tingsrätten till 50 respektive 30 dagsböter. Jag upprepar, hur kan det komma sig?

Vad vi kan se är det här ett uppenbart exempel på rättsröta. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning som håller flaggan högt för djurens väl och ve. Som exempel säger lagen uttryckligen att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas mot onödigt lidande. Samtidigt kan vi fråga oss vad "världens bästa djurskyddslagstiftning" gör för nytta om den inte efterlevs? Svaret på det måste rimligen vara inte ett skvatt.

Djurindustrierna med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare som stormtrupper säger nöff och tror att det räcker för att göra grisarna glada. Vi säger 'nuff bullshit och att det är dags att djurindustrierna antingen tar fullt etiskt ansvar för djurens välfärd eller lägger ner.

är talesperson för Gröna partiet och har under många år kämpat för livsrespekt och att även andra djur än människor bör ha rättigheter

2 kommentarer:

  1. En fin gammal svensk tradition: Stifta väl genomtänkta lagar som skyddar utsatta, människor och djur, ignorera sedan dessa lagar.
    För att inte låta rättsväsendet gå på tomgång så får de efterleva lagar som skyddar makten, "marknaden" och näringsidkare som medvetet kränker de som skyddas i ovan nämnda lagar, d.v.s. människor och djur.

    SvaraRadera
  2. Du glömmer en viktig skillnad mellan dina två exempel. Genom att ta anställning får man tillgång till lokalerna och har därmed rätt att göra anmälan. Om man olovligt brutit sig in i stallen, och därmed riskerar att ge grisarna smittor, är man brottsling och vittnesmålen i stort sett värdelösa. Att det sedan bevisats att en del av materialet var fingerat, något som terroristerna själva erkänt, gör ännu mer att dom bara hör hemma i en domstol om dom sitter på de anklagades bänk.

    SvaraRadera